Predikan Nyårsdagen 2016

I Jesu namn

Först vill jag önska er ett Gott Nytt År i Jesu namn.

I dagens predikan kommer vi borra i texterna och är du för trött efter nyårsnatten för att orka lyssna så sov en stund. Den som sover syndar inte, sa man när jag var barn.

Så har vi fått lyssna till två underbara, trösterika texter och en knepig. Som så ofta med bibelns texter har de många bottnar, de kan läsas med många olika slags glasögon. I vårt individualistiska samhälle är det självklart att vi tillämpar texterna på oss själva, på den enskilda individen. Och det är inte fel, men vi går då miste om djupet och rikedomen i materialet.

Vem känner sig övergiven av Gud i GT-texten? Sion, Guds egendomsfolk. I Jesaja 5 liknas Israels folk vid en vingård som ägaren gjort allt för , precis allt för att den skulle ge söta frukter men den gav bara sura. Då tappar – liksom i dagens evangelietext - ägaren tålamodet och säger, nu får det vara nog, nu ska vingården skövlas. Jag ger upp.

Gav Gud upp? Nej, det kan han inte. Lite senare i Jesaja, i kapitel 49 säger Sion: Herren har övergett mig, Gud har glömt mig. Varpå Gud säger de trösterika orden: Även om en mor skulle glömma sitt barn, vilket i sig är fullständigt otänkbart, så glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer.

Episteln finner vi i Hebreerbrevet. Brevet till hebreerna. Vilka är de? De första kristna judarna. Vad säger Gud till dom: Jag ska aldrig svika dig, aldrig överge dig.

Luther sa att skrift ska med skrift förklaras. Dagens gammaltesta-mentliga text och dagens episteltext kastar alltså ljus över evangelietexten. Tolkningsnyckeln finns i Johannes första kapitel. Han, dvs Jesus, kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn. Judarna väntar fortfarande på Messias. Och Jesus, trädgårdsmästaren väntar fortfarande på att de ska upptäcka honom, ta emot honom, tro på honom.

En annan möjlig tolkning är att texterna handlar om kyrkan, Kristi kyrka på jorden, det nya Israel. Hur står det till med vingården – kyrkan på jorden? Hur står det till med Svenska kyrkan? Många menar att kyrkan är i djup kris. Andra ser tecken på nytt liv, ny vitalitet? Hur står det till med oss? Bär vi frukt? På ett fikonträd förväntar sig ägaren finna fikon. På sin kyrkas träd förväntar sig Gud finna andens frukter: Kärlek, Glädje, Frid, Tålamod, Vänlighet, Godhet, Trofasthet, Ödmjukhet och Självbehärskning.

Gud vill att vi ska vara salt och ljus. Att vi ska vara barmhärtiga. Att vi älska våra medmänniskor som oss själva och Gud mer än allt. Lägg märke till att jag säger vi. Jag talar inte om mig eller dig. För vi är inlemmade i Kristi kropp, inympade i trädet. Vi är en del av en större gemenskap. Om en lem lider, lider hela kroppen.

Så hur står det till? Vid varje årsskifte är det tid för rannsakan, att låta ljuset från Guds ord pröva oss. Och när vi blir bedrövade över oss själva och besvikna på andra kristna och på kyrkan och dess ledare, när det känns som om Gud har glömt oss, då får vi ta till oss orden: Även om modern skulle glömma sitt barn, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer. Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig. Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och gödsla det med min nåd.

Nej, det står inte: gödsla det med min nåd men det är innebörden. Jesus är trädgårdsmästaren som aldrig ger upp. När fåret är förlorat söker han till dess han finner.

Därför kan vi möta det nya året med tillförsikt. Än finns tid för omvändelse. Än finns det hopp för judarna att upptäcka att Jesus är Messias. Än finns det hopp för Kristi kyrka på jorden, för Svenska kyrkan och för oss som kristna i Aneby.

Inte för att vi är märkvärdiga utan för att Jesus lever och aldrig ger upp om oss och också idag ger sig själv åt oss, liksom gräver och gödslar med sitt ord, med de heliga gåvorna: För dig utgiven. För dig utgjutet.

Till sist en av mina psalmer som nyårsbön:

1. Jesus, vi behöver dig leva, orka bära bördan som vi fått. I vår livsväv finns en synlig reva. Allting är på både ont och gott.

2. Jesus, vi behöver dig för att kämpa. Alla goda krafter nu behövs. Hoten är så många, allting trampas ned i smutsen. Hjälp oss, ropet hör!

3. Jesus, vi behöver dig för att tåla andras fel och egen sårbarhet. Lär oss ödmjukheten att förlåta. I vår svaghet finns en hemlighet.

4. Jesus, vi behöver dig för att älska. Söka enhet, stärka det som gror. Låta kärlek övervinna rädsla. Dela bröd och vin som syster, bror.

5. Jesus, vi behöver dig för att leva, vandra steg för steg mot livets mål. Dopets löfte ger oss mod att sträva. Du slår följe, nära oss du går.