Predikan söndagen efter nyår

Guds hus

För några veckor sedan hjälpte jag min dotter Katarina och hennes Adam att köpa deras första bil.

Jag hittade den i Jönköping, hos en kristen armenier. Vi pratade om bilen och om priset men vi kom också in på frågor som rörde tron. Jag berättade att jag var präst och efter en stund frågade han om han och hans fru, som tillhör den armenisk ortodoxa kyrkan kunde låta döpa sina döttrar i Svenska kyrkan. Jag blev förvånad över frågan och svarade att det visst var möjligt men att barnen då skulle bli medlemmar i Svenska kyrkan. Varför frågar du? sa jag. Har ni inte egna präster? Jo, svarade han, vår präst bor i Göteborg men han tar tiotusen för att komma och döpa våra barn och det har vi inte råd med.

Förmodligen har de inte råd att anställa sina präster utan de måste ta betalt för varje uppdrag de blir kallade till.

Var det inte så här förr att tiondet av skörden skulle skänkas till kyrkan för att försörja prästen och hans familj?

Vad har detta med dagens text att göra? Jo, i Mose lag föreskrevs noggrant hur israeliterna och deras präster skulle fira gudstjänst med olika slags offer: brännoffer, spisoffer, tackoffer, syndoffer, skuldoffer och rökoffer. Så småningom växte det fram en osund handel med allt som behövdes för offerkulten och vem tjänade på det? Jo, prästerna och de som handlade. Det blev business i stället för bön. Och man bestämde att alla judar som var bosatta i andra länder och som kom hem för att be i det rätta templet var tvungna att växla sin utländska valuta till templets egen sikelvaluta. Det är som om forex skulle ha ett kontor här ute på kyrktorget och tvinga alla som ville lägga kollekt att växla kronor till någon sorts kyrkvaluta. Och där såldes duvor och lamm och oxar och allt möjligt. Så i stället för att präglas av stillhet, bön och tillbedjan var där ett oväsen som överröstade det mesta. 

Varför blir Jesus så arg?

För att bönens hus har förvandlats till ett rövarnäste. Vi behöver andrum, rum för bön, stillhet, ljuständning – jo, det var det första jag gjorde när jag kom hit som kyrkoherde att plocka bort ljus-bössan – det ska inte kosta något att tända ljus och be. 

Många gör som Jesus – de kom till Jerusalem och han gick till templet. När vi har semester, när vi är ute och reser så är det många med mig som söker sig till kyrkan. I år har vi som mål att ha en nyckelpiga eller nyckeldräng knuten till alla nio kyrkor i pastoratet för att den som vill alltid ska kunna komma in i kyrkan.

Ibland blir jag ledsen när vi samlas till gudstjänst och människor sitter och pratar högt om allt möjligt som man gör i biosalongen eller på teatern. Jag vill att det ska vara stilla i Guds hus. Att den som vill be ska kunna göra det.

Jesus blir arg därför att handeln med offerdjur stängde de fattigaste ute. Det är som om vi skulle ta inträde till gudstjänsten. Bara de som har råd att betala får vara med.

Jesus blir arg därför att han visste att han snart skulle dö. Detta skedde dagen efter palmsöndagen. Han visste att han skulle utelämnas, torteras och dödas för att sedan uppstå. Genom sin död och uppståndelse fullgjorde han Mose lag i alla stycken. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han blev det felfria Guds lamm som en gång för alla borttager världens synd. Därför behöver vi inga offer. 

Jesus vill undanröja varje tröskel, varje hinder för oss människor att be, att vara nära Gud. Det fanns många trösklar och murar i Jerusalems tempel. Det var förenat med dödsstraff om man överskred gränserna. Hedningarnas förgård, israeliternas förgård, det heliga och det allra heligaste. Jesus rev med sin död ner skiljemuren mellan människa och människa, mellan människa och Gud och i dödsögonblicket brast förhänget i templet. Därför ber vi: Tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus.

Och för att understryka detta fördes han ut, utanför stadsmuren för att korsfästas. Där, bland de orena, bland syndarna, bland de dödsdömda, där flöt hans blod.

Finns det några hinder, några trösklar, några murar, några förhängen, några outtalade regler för hur man ska bete sig som stänger människor ute från Guds hus? Har vi byggt upp hinder som det kostade Jesus livet att bryta ner?

Vilka hittar hit och vilka hittar inte hit? Är det säkert att dom som inte kommer låter bli för att de inte vill, eller hindrar vi någon från att möta Gud?

Nej, vi tar inte tiotusen för ett dop, men sätter vi omedvetet upp andra hinder?

Jag är tacksam för Guds hus, för helig mark, för andrum, bön och stillhet. Vi behöver dessa heliga rum mer än någonsin för att bli påminda om livets helighet, om att varje människa är ett heligt tempel, om att vägen till Gud alltid är öppen genom Jesus Kristus.