Predikan Heliga Trefaldighets dag

Gud - Fader, Son och Ande

Psalmer

338

Som hönan i sitt rede

Vänd dig till mig

726

10

Idag står vi inför ett mysterium. Gud själv. Treenig, tre i en och en i tre som vattnet kan visa sig som ånga, is och vatten. Som triangeln är en men har tre sidor. Som treklangen är en klang bestående av tre toner.

Gud är treenig – ett mysterium, större än ord kan utsäga. Och ändå är Gud här. Mitt ibland oss.

Och Gud var mitt ibland oss igår när jag vigde ett par på en loge. Och jag läste ur 1 Johannesbrevet att Vi älskar därför att Gud först har älskat oss. Så vände jag mig till de församlade och sa: Gud är kärlek och där kärlek är där är Gud. I vigseln firar vi kärlekens förunderliga förmåga att förena två människor. När vi tar emot kärlek och räcker vidare kärlek så är vi i Gud. I svenskan finns ett ord för det tillståndet. Entusiasm, att vara i Gud.

Peter Halldorf skriver: Gud är till sitt väsen gemenskap – en livfull, lekfull, längtansfull dans mellan Fadern, Sonen och Anden som pågår i evigheters evighet. I denna sprudlande dans där Sonen född av Fadern sänder Anden frambringas skapelsen i en hisnande kosmisk piruett och kröns med att Gud i ett infall av hänförelse avbildar sig själv i sitt yppersta konstverk: människan. Och som om det inte vore nog – människan bjuds upp till dans.

Att Gud är treenig är inte resultatet av en spekulation över Guds väsen, det är grundat i det första kristnas erfarenhet av Gud. Gud som skapare, frälsare och livgivare. Ett mysterium, större än ord kan utsäga, omöjlig att begripa men möjlig att älska och bli älskad av.

När vi säger Far till Gud är det för att Jesus lärde oss det. Då var det djupt anstötligt för judarna. Gud var så helig och upphöjd att hans namn inte ens fick skrivas ut. Att då kalla Gud för Abba, far var fullständigt otänkbart. Vad säger ni om min psalm, där jag kallar Gud för mor? Det ena är inte mer rätt än det andra. Nej, vi söker ständigt efter ord för att uttrycka vår erfarenhet av Guds kärlek. Gud är som en far, som en mor, som en höna, som en borg, som en vind, som en herde, som ett träd. Om vi säger att den ena metaforen är sann men inte den andra gör vi Gud liten och vi sviker den människa som söker ord för att uttrycka sin erfarenhet av Gud. "Gud fader och Gud moder, vi söker efter ord som hjälper tron få fäste i hjärtats djupa jord"

Dagens evangelietext hjälper oss att ana vägen till Guds hjärta. Jesus sjunger, utbrister: Jag prisar dig Fader. I Lukas version av samma text står det: I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje genom den heliga anden och sa: Jag prisar dig fader.

Vad är det som gör Jesus så glad? Jo, jag tror att det är insikten om att Guds rike, Guds hjärta är öppet för alla, för varenda liten människa eftersom det är tillgängligt för dem som är som barn. Näpiois. De näpna. I 1917 års översättning står det: de enfaldiga. De som är som ett uppslag, utan dubbelhet eller dold avsikter. I andra översättningar står det: de enkla, spädbarnen.

Vad är det som är speciellt med ett spädbarn. Jo, det tar emot kärlek och omsorg, vem som än ger. Mottagligheten, avsaknaden av misstro. Den fullständiga tilliten. Är det därför Luther säger att det finns ingen som har större tro än spädbarnet.

Inte alla kan bli lärda, inte alla är kloka, men alla är innerst inne som barn.

Det är alltså inte av missunnsamhet eller pga av förakt för mänsklig klokhet som Gud har dolt sitt ansikte för de lärda. Nej, det är för att ingen ska bli utestängd.

I grekiskan används ordet krypterat. Jag prisar dig Fader för att du har krypterat Guds rikes hemligheter för de lärda.

Det enkla är det geniala.

Så vänder vi blicken till nattvardsklädet. Tältet i vilket Gud döljer sig för att sedan visa sig och ge sig själv till oss i enkelt bröd och vin, möjligt för dem som är som barn, de enfaldiga, de enkla att ta emot och så finna vägen till Guds hjärta, bli medbjuden i dansen, älskas och bli älskad av treenig Gud.