Vårt dop
Psalmer:
236
386
248
713
709
6
Igår såg jag två saker som har med
dopet att göra.
Det första var flaggan, vår vackra
svenska flagga. Den är korsmärkt. Varje gång ett barn döps så
tecknas det med korset i pannan, på munnen och på hjärtat. Korsets
tecken säger oss att vi tillhör Kristus. Korsets tecken säger oss
att ljuset är starkare än mörkret, att det goda är starkare än
det onda och att kärleken är starkare än hatet. När barnet
tecknas med korset kallas det att i tanke, ord och handling gå från
mörker till ljus, bekämpa ondska och hat och låta godhet och
kärlek segra.
Svenska flaggan är korsmärkt, en
påminnelse till oss alla att leva i vårt dop, leva nära Jesus
Kristus och tillsammans med honom och alla goda krafter, i tanke ord
och handling välja det goda.
Det andra jag såg i går som har med
dopet att göra var ett TV-program som heter När Beethoven kom till
Hammarkullen.
Jag blev väldigt berörd. Programmet
handlar om en pedagogik som heter El Sistema där barn i olika åldrar
och med olika bakgrund får lära sig att spela ett instrument och
enklare klassiska stycken på ett lekfullt sätt och alltihop
avslutas med att barnen får spela ett stycke av Beethoven med en
symfoniorkester. Och barnen växer, får nya vänner, föräldrarna
lyser av stolthet och det bästa av allt, broar byggs med musikens
hjälp över klassklyftor och språkbarriärer och människor får
hopp.
Vad har nu detta med dopet att göra?
Jo, någon har tänkt, talat och handlat och startat El Sistema och
när människor upprättas, hoppet tänds, glädjen sprids och broar
byggs då sjunger änglarna av glädje i himlen! När Beethoven kom
till Hammarkullen är ett utmärkt exempel på att leva i sitt dop,
handla som Kristus skulle ha handlat. Och jag är säker på att de
flesta av ledarna inte tänker: nu lever jag i mitt dop!
Nikodemus kan inte sova. Han har
drabbats av törsten, den andliga längtan som ingen kan släcka utom
Gud. En törst efter villkorslös kärlek, nåd, frid och djupaste
samhörighet. Han öppnar samtalet lite filosofiskt, med ett
konstaterande, liksom för att inte tappa ansiktet. Rabbi, vi vet att
det är från Gud du har kommit. Jesus hoppar över artighetsfraserna
och går direkt på pudelns kärna. Nikodemus, du behöver bli född
på nytt.
Ni som var här förra söndagen fick
höra texten om när Jesus prisar sin fader för att han har dolt
detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är
som barn.
Här har vi ett utmärkt exempel på
den förra söndagens text. Nikodemus hörde till de lärda och
kloka. Han försöker förstå Gud men Gud kan vi inte förstå. Det
finns bara en väg till Guds hjärta och det är dopets väg – att
ta emot Guds förbehållslösa kärlek och älska tillbaka.
Jag är så tacksam över att pappa döpte mig när jag var tre månader gammal. Om jag hade blivit erbjuden att döpas
idag hade jag funderat, vridit och vänt på tro, tvivel, kyrka och
bekännelse och framförallt frågat: duger jag, har jag förtjänat detta?
Samtalet mellan Nikodemus och Jesus
mynnar ut i följande ord: Så älskade Gud världen att han gav den
sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under
utan ha evigt liv.
Så innan de skiljs åt viskar Jesus:
Nikodemus, här är jag, Guds gåva till dig. Tro på mig, lita på mig, Gud älskar dig. Krångla inte till det.
Vem vet, kanske var
Nikodemus en av de tretusen som döptes på den första pingstdagen i
Jerusalem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar