Predikan Bönsöndagen

Bönen

Jag tro att alla människor ber. Bönen är universell! Den är inte något typiskt kristet fenomen. Somliga ber på fasta tider, som en muslimsk yngling jag just lärt känna. Han ber kl 3 på natten, kl vid nio på fm och vid tretiden på eftermiddagen.

I stora delar av kristenheten ber man tidegärden, böner vid sex olika tider på dygnet.

Många, fler än vi tror, ber aftonbön, kanske Fader vår. De allra flesta vet inte att de ber. Suckarna från djupet, ångesten, den sprudlande tacksamheten, ropet i nöd – allt är bön. För det är i Gud vi lever, rör oss och är till. Liksom djuren, blommorna, gräset, vattnet i bäcken, skogen, bergen. Allt och alla är med i ropet, i bönen om förbarmande, i längtan efter skapelsens förlösning. Alla är med i lovsången till Gud. Förra söndagen stod det i psaltarpsalmen: Floderna skall klappa händer, bergen skall jubla.

Och idag inviger vi den nya våtmarken som byggts för att fånga upp fosfor och kväve. Vi tackar Gud för Claes och Anja och alla människor som brukar och vårdar Guds skapelse.

Ja, ingen kan undvaras, alla behövs i arbetet för att hejda klimatförändringarna. Moder jord har feber, hon är sjuk. Vad kan du och jag göra för att hjälpa henne?

I dagens evangelietext verkar Jesus uppmana oss att tjata på Gud. Ropa dag och natt! En gång mötte jag en munk som sa: jag vet att ni inte hinner be. Jag har tid att be, så jag ber dag och natt för er!

Ska vi tjata på Gud tills vi får det vi vill ha? På ett annat ställe står det ju att Gud vet vad vi behöver innan vi har bett.

Gud är inte en godisautomat som man stoppar in en bön i och får ut något man är sugen på. Bön är samtal med Gud, samvaro med Gud, en inre dialog.

I en psalm står det: Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: giv mig, Herre giv. Att bedja är att komma Gud så nära att han blir livet i mitt eget liv.

Skulle då Gud inte låta sina utvalda få sin rätt när de ropar till honom dag och natt? frågar Jesus. Och jag reagerar och undrar: vad då? Hör Gud bara vissa utvaldas böner? Vem är Guds utvalda?

Läser man evangelierna så är det inte dom som tror sig vara det, som tror sig sitta säkert, vara förmer, ha sitt på det torra. Guds utvalda är de fattiga, de utsatta: änkorna, de faderlösa och främlingarna. De som förlorat allt, de som kommer sist och har det svårast. Vilka är det då idag som är Guds utvalda som ropar till honom dag och natt? Är det inte flyktingarna, de ensamma, de sjuka, de ångestfyllda? Föräldern som ropar till Gud för sitt sjuka barn. Barnet som ropar till Gud för föräldern som fastnat i missbruk. De enkla människorna, de naiva – de som är som barn – de är Guds utvalda.

Hur ska vi tänka om bönesvar?

Dagens bön hjälper oss: Hör vår bön, svara oss i din kärlek och handla med oss efter din vilja! Låt vår bön bli en kamp för det goda och en vila i dig!

Mer behöver inte sägas!

Vi sjunger:

Vänd dig till mig, var barmhärtig.

Vänd dig till mig, hör min bön.

Vänd dig till mig, var barmhärtig.

Vänd dig till mig, hör min bön.

Var barmhärtig, var barmhärtig.

Vänd dig till mig, hör min min bön.

Var barmhärtig, var barmhärtig.

Vänd dig till mig, hör min min bön.