Debattartikel Tranås tidning m.fl

ALLA FÅR PLATS!

Vi lever i en tid då de främlingsfientliga krafterna i Sverige och i Europa blir allt frimodigare och fräckare. Vi får dagligen rapporter om hot och våld mot människor som flytt till vårt land undan förföljelser, krig och kaos. Människor med annan hudfärg, annan religion, annan sexuell läggning än vi är vana vid utsätts för hån och trakasserier, inte sällan på sociala medier där avsändaren kan vara anonym.

Länge har de som hotat och hatat flyktingar och invandrare varit ett fåtal fega filurer, oftast lågutbildade, osäkra, uttråkade killar som sökt spänning genom att gå samman och bråka. Och den som saknar argument höjer som bekant rösten och hjälper inte det tar man till nävarna och börjar slåss. Drivkraften är ett oändligt behov av att bli sedd, få en identitet. Eller som Hjalmar Söderberg skriver i romanen Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst".

Drivkraften är också rädsla. Rädsla för det annorlunda, rädsla för förändringar, rädsla för det vi inte har kontroll över. Och den känner många av, ja rädda är vi väl lite till mans och det är alldeles normalt, men vi har alla ett val hur vi hanterar rädslan. Antingen ger vi efter för rädslan eller så ser vi den i vitögat och söker upp någon som är lika rädd som vi och så går vi tillsammans och ringer på hos våra nya grannar och bjuder dem på kaffe. Antingen lyssnar vi på politiker som underblåser vår rädsla med ihåliga argument och grova generaliseringar eller så bildar vi oss en egen uppfattning. Antingen låter vi rädslan färga allt i svart eller vitt eller så tar vi av oss rädslans glasögon för att upptäcka att mångfald och nyanser och komplexitet berikar. Tänk så torftigt det skulle vara om det bara fanns en sorts fågel i skogen eller en sorts blomma på ängen!

Någon har sagt att när förändringens vindar blåser kan man antingen bygga vindskydd och gömma sig eller hissa segel och låta vinden föra en mot nya horisonter.

Häromdagen stötte jag på ett nytt ord: pursvensk. Ordet fanns med i en insändare med anonym avsändare på nätet och insändaren gick ut på att vi måste stoppa invandringen för de som kommer tar våra, d.v.s. pursvenskarnas jobb och bostäder.

Pur kommer från engelskans pure som betyder ren. Det skulle innebära att alla som heter Andersson eller Pettersson är rena svenskar medan de som har utländskt klingande namn som Bernadotte eller Ibrahimovic skulle vara orena och således inte vara välkomna att leva i Sverige. Jag hävdar med bestämdhet att det inte finns en enda ren, ursvensk person eftersom alla människor, enligt forskarna har sitt ursprung i Afrika. Och jag vill varna för en retorik som använder begrepp som för tankarna till nazismens idéer om rashygien, idéer som fick fotfäste och fasansfulla följder.

Klockan är fem i tolv!

Nu är det inte längre en liten klick som bråkar. De främlingsfientliga krafterna i Sverige och i Europa blir allt mer högljudda. Antalet personer som sympatiserar med dessa grupperingar ökar förfärande fort. Likheterna med 1930-talets Europa är skrämmande tydliga.

Nu är det hög tid att höja rösten och sätta ner foten och stå upp för de värden som vårt samhälle är byggt på, ett samhälle där ALLA – oavsett etnisk tillhörighet, kön, könsidentitet, sexuell läggning, ålder, funktionsnedsättning, religion eller livsåskådning – har samma värde och samma rättigheter och skyldigheter.

Mångfald är livsviktigt. Integration är svårt. Aneby kommun har en stolt tradition av framgångsrikt mottagande av flyktingar. Nu väntas en ny våg av flyktingar till vårt land. Nu är tid att öppna våra hjärtan för de som flyr för sina liv. Nu måste vi ta nya tag!

I 3 Mos 19:33 står följande tänkvärda ord: Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten.

Svenska kyrkan i Aneby har tagit initiativ till en temavecka (v35) med temat ALLA FÅR PLATS! Fem i tolv! varje dag möts vi på torget för att äta, lyssna till musik och spännande gäster! Vi tittar på film, samtalar, anordnar en politisk debatt, går på After school.

Föreningsliv och näringsliv, SFI och nätverket Mix och Mångfald, kyrkorna och skolorna, gamla och nya svenskar går samman på bred front för att några veckor före valet tillsammans kämpa för ett öppet och demokratiskt samhälle där alla får plats. I den kampen kan ingen undvaras. Alla behövs! Och du som har rösträtt, gå och rösta den 14/9.

Peter Andreasson

Kyrkoherde i Aneby

Alla får plats!

ALLA FÅR PLATS

Vi lever i en tid då de främlingsfientliga krafterna i Sverige och i Europa blir allt frimodigare och fräckare. Ingen blir längre förvånad över hot och hat, våld och trakasserier mot människor som flytt till vårt land undan förföljelser, krig och kaos. 

Rädslan för det annorlunda, för det som inte passar in i den lilla ruta som utgör normen och det normala driver alltfler att överge de värden och värderingar som är grunden för vårt samhälle: Alla människors lika värde! Vi hamnar på ett sluttande plan där den som skriker högst bestämmer vem som får vara med. Denna utveckling är oerhört farlig! 

ALLA FÅR PLATS!

Nu är det hög tid att säga ifrån, sätta ner foten och stå upp för ett samhälle där ALLA – oavsett etnisk tillhörighet, kön, könsidentitet, sexuell läggning, ålder, funktionsnedsättning, religion eller livsåskådning – har samma värde och samma rättigheter och skyldigheter.

Vilken tur att vi är olika! Så berikande och spännande! Och en aning läskigt! Tills vi har börjat lära känna varandra och inser att under ytan är vi väldigt lika!

Mångfald är livsviktigt. Vägen till en berikande mångfald i samhället går igenom en framgångsrik integration, vare sig vi ska lära känna en ny arbetskamrat, en ny granne eller en ny medborgare. Integration är svårt. Integration ställer krav på oss alla att bjuda till, bjuda in, visa till rätta, lära av varandra, räta ut frågetecken, reda ut konflikter, bygga broar.

ALLA FÅR PLATS

Som kyrkoherde i Aneby kommun har jag därför tagit initiativ till temaveckan (vecka 35) med rubriken: ALLA FÅR PLATS. Responsen är överväldigande positiv och vi ser fram emot en vecka fylld av Möten, Musik, Mat och Medverkan av Människor från när och fjärran!

Väl mött!

Peter Andreasson

kyrkoherde

Tankar inför Framtidsforum 30-31 augusti i Askeryd

HUR VILL VI I SVENSKA KYRKAN I ANEBY VARA KYRKA I IDAG OCH I FRAMTIDEN?

RELATION                                            RELEVANS                                            RESURS

Det är 14 år sedan Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka. Vi lever i ett samhälle som blir alltmer mångkulturellt och på den gemensamma arenan hörs idag många röster. Smörgåsbordet är dukat och det är upp till varje individ att välja och vraka, smaka och gilla eller ogilla. De idéburna organisationerna tappar medlemmar och det livslånga engagemanget i en kyrka eller förening är snart ett minne blott. Banden tunnas ut och de frågor som vägleder alltfler är: vad vinner jag på att vara med? Vad får jag ut av medlemskapet? Är det värt medlemsavgiften? Samtidigt söker nutidsmänniskan efter möjligheter till ideellt engagemang, någonstans att finnas med, utföra en uppgift, uppleva mening och få en känsla av sammanhang. Men man vill helst inte binda sig , man ställer hellre upp för en tid, i ett projekt.

Trots de snabba förändringarna i samhället kan vi konstatera att nästan tre av fyra Anebybor är medlemmar i Svenska kyrkan (74,2 %). 68 % av alla barn som föddes 2013 döptes i Svenska kyrkans ordning (siffran för församlingar i Jönköpings län är 51,9% och för hela riket 48,4%). I familjer med minst en förälder som medlem i Svenska kyrkan döptes 90,4 % av barnen (71,9% länet resp. 69,7% riket). Över 80 % av alla begravningar sker i Svenska kyrkans ordning, en liten ökning jämfört med föregående år. Antalet deltagare i högmässorna har på ett år ökat från i snitt 40 till i snitt närmare 70 per högmässa, för att nämna några siffror ur bokslutet för 2013.

Förtroendet för Svenska kyrkan i Aneby kommun är förvånansvärt starkt och stadigt. Det är glädjande men ingen tillfällighet. Det ligger mycket engagemang och oerhört mycket gott arbete bakom dessa siffror. Jag tänker på alla körövningar, alla barngrupper, alla läger, alla hembesök och samtal, all möda som läggs ner på att sköta kyrkor och kyrkogårdar, alla timmar som satsas på ideell basis av alla dem som älskar sin kyrka och för vilka den kristna tron är omistlig.

Samtidigt kan vi konstatera att det är de unga och medelålders som i större utsträckning begär utträde ur kyrkan. För ungdomar och människor mitt i livet tycks kyrkan vara mindre relevant än för dem av oss som är 60 plus.

Hur kan Svenska kyrkan bli mer relevant för fler på kort och lång sikt?

Kyrkoordningen ger sitt tydliga svar: Vårt uppdrag är att genom Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission föra människor till tro på Jesus Kristus och skapa mötesplatser där tro och gemenskap fördjupas samt värna Guds skapelse. Detta vet vi och det finns med i pastoratets Vision och Mål. Men hur ska vi göra det? Vi kan välja att utgå från vårt uppdrag och utföra det som vi alltid gjort. Och det räcker en bit. Men det är inte tillfredställande. Det kan uppfattas som om vi ständigt säger: Jesus är svaret.

Men, vad är frågan?

Hur ser behoven ut i samhället? Vad är viktigt för en tonåring? För en småbarnsförälder? För en ny medborgare med utländsk bakgrund? För den som närmar sig de åttio och inte orkar som förr?

Jesus talade om Guds rike, förlät synder, undervisade om hur vi ska leva för att följa Guds vilja. Jesus lärde människor att be, han instiftade nattvarden, han kallade människor att följa honom.

Men han grundade inte en sekt, en kyrka för ett fåtal anhängare! Han vägrade att låta sig snärjas in i ett kvavt och trångt sammanhang för inbördes beundran. Han bildade ingen förening med styrelse och stadgar.

Kyrkan är därför inte och får aldrig bli en åsiktsgemenskap. Gud är RELATION – Fader, Son och Helig Ande – en innerlig gemenskap med ett utflöde av kärlek. Därför handlar kyrka och tro om Relation – en mötesplats där människan möter Gud, sig själv, sin medmänniska och finner sin plats i skapelsen.

För att relationen ska komma till stånd, för att människor ska ta kyrkans budskap på allvar och vilja söka sig till mötesplatserna måste kyrkan upplevas som någorlunda RELEVANT.

Jesus nöjde sig inte med att kalla lärjungar och lära dem be. Han gick omkring, mötte människor, lyssnade, iakttog, och grep in. Han frågade: vad kan jag göra för dig?

De sjuka botades, de ensamma fick gemenskap, de utstötta upprättades, de övermodiga kritiserades., de osedda blev sedda, de vilsna blev vägledda.

Frågan om RELEVANS är en ödesfråga för Svenska kyrkan. Vi ska möta människors andliga behov och vi måste ställa frågan: vad vill du att vi ska göra för dig? Denna fråga innebär att kyrkan måste lägga örat mot marken och lyssna efter rörelser, behov, rop, längtan.  Kyrkan ska stå mitt i byn, mitt i samhället, mitt i världen, inte huka i en undangömd vrå dit bara de redan troende hittar!

När man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. (Matt 5:15-16)

Genom mångas medlemsavgifter och mångas engagemang, i alla fina kyrkor, körer, syföreningar, samtalsgrupper o.s.v.  har Svenska kyrkan i Aneby en ofattbart stor RESURS – ett Gudsrikestecken, ett utflöde av kärlek.

Vid Framtidsforum sista helgen i augusti ska vi komma samman, lyssna, dela, fråga, be, sjunga, skriva och söka vägar till en större RELEVANS som öppnar för fördjupade RELATIONER som leder till nytt engagemang och nya RESURSER som i sin tur hittar vägar att göra kyrkan mer relevant…….

Till detta Framtidsforum har jag inbjudit bl.a. Kh Anders Johansson från Knivsta pastorat – ett pastorat som valt väg och utgör en tydlig aktör på samhällsarenan. Jag har också inbjudit Pia Strömqvist från Linköping och Mikaela Bengtsson från Tranås, båda föreståndare för kyrkans förskolor på respektive plats.

Ett detaljerat program för Framtidsforum kommer att färdigställas och skickas ut före midsommar. Boka redan nu in helgen som är öppen för alla intresserade!

Peter Andreasson

Kyrkoherde i Aneby

Aneby 140506