ALLA
FÅR PLATS!
Vi
lever i en tid då de främlingsfientliga krafterna i Sverige och i
Europa blir allt frimodigare och fräckare. Vi får dagligen
rapporter om hot och våld mot människor som flytt till vårt land
undan förföljelser, krig och kaos. Människor med annan hudfärg,
annan religion, annan sexuell läggning än vi är vana vid utsätts
för hån och trakasserier, inte sällan på sociala medier där
avsändaren kan vara anonym.
Länge
har de som hotat och hatat flyktingar och invandrare varit ett fåtal
fega filurer, oftast lågutbildade, osäkra, uttråkade killar som
sökt spänning genom att gå samman och bråka. Och den som saknar
argument höjer som bekant rösten och hjälper inte det tar man till
nävarna och börjar slåss. Drivkraften är ett oändligt behov av
att bli sedd, få en identitet. Eller som Hjalmar Söderberg skriver
i romanen Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst".
Drivkraften
är också rädsla. Rädsla för det annorlunda, rädsla för
förändringar, rädsla för det vi inte har kontroll över. Och den
känner många av, ja rädda är vi väl lite till mans och det är
alldeles normalt, men vi har alla ett val hur vi hanterar rädslan.
Antingen ger vi efter för rädslan eller så ser vi den i vitögat
och söker upp någon som är lika rädd som vi och så går vi
tillsammans och ringer på hos våra nya grannar och bjuder dem på
kaffe. Antingen lyssnar vi på politiker som underblåser vår rädsla
med ihåliga argument och grova generaliseringar eller så bildar vi
oss en egen uppfattning. Antingen låter vi rädslan färga allt i
svart eller vitt eller så tar vi av oss rädslans glasögon för att
upptäcka att mångfald och nyanser och komplexitet berikar. Tänk så
torftigt det skulle vara om det bara fanns en sorts fågel i skogen
eller en sorts blomma på ängen!
Någon
har sagt att när förändringens vindar blåser kan man antingen
bygga vindskydd och gömma sig eller hissa segel och låta vinden
föra en mot nya horisonter.
Häromdagen
stötte jag på ett nytt ord: pursvensk. Ordet fanns med i en insändare
med anonym avsändare på nätet och insändaren gick ut på att vi
måste stoppa invandringen för de som kommer tar våra, d.v.s.
pursvenskarnas jobb och bostäder.
Pur
kommer från engelskans pure som betyder ren. Det skulle
innebära att alla som heter Andersson eller Pettersson är rena
svenskar medan de som har utländskt klingande namn som Bernadotte
eller Ibrahimovic skulle vara orena och således inte vara välkomna
att leva i Sverige. Jag hävdar med bestämdhet att det inte finns en
enda ren, ursvensk person eftersom alla människor, enligt forskarna
har sitt ursprung i Afrika. Och jag vill varna för en retorik som
använder begrepp som för tankarna till nazismens idéer om
rashygien, idéer som fick fotfäste och fasansfulla följder.
Klockan
är fem i tolv!
Nu
är det inte längre en liten klick som bråkar. De
främlingsfientliga krafterna i Sverige och i Europa blir allt mer
högljudda. Antalet personer som sympatiserar med dessa grupperingar
ökar förfärande fort. Likheterna med 1930-talets Europa är
skrämmande tydliga.
Nu
är det hög tid att höja rösten och sätta ner foten och stå upp
för de värden som vårt samhälle är byggt på, ett samhälle där
ALLA – oavsett etnisk tillhörighet, kön, könsidentitet,
sexuell läggning, ålder, funktionsnedsättning, religion eller
livsåskådning – har samma värde och samma rättigheter och
skyldigheter.
Mångfald
är livsviktigt. Integration är svårt. Aneby kommun har en stolt
tradition av framgångsrikt mottagande av flyktingar. Nu väntas en
ny våg av flyktingar till vårt land. Nu är tid att öppna våra
hjärtan för de som flyr för sina liv. Nu måste vi ta nya tag!
I 3
Mos 19:33 står följande tänkvärda ord: Om
en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka
honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd.
Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i
Egypten.
Svenska
kyrkan i Aneby har tagit initiativ till en temavecka (v35) med temat
ALLA FÅR PLATS! Fem i tolv! varje dag möts vi på torget för
att äta, lyssna till musik och spännande gäster! Vi tittar på
film, samtalar, anordnar en politisk debatt, går på After school.
Föreningsliv
och näringsliv, SFI och nätverket Mix och Mångfald, kyrkorna och
skolorna, gamla och nya svenskar går samman på bred front för att
några veckor före valet tillsammans kämpa för ett öppet och
demokratiskt samhälle där alla får plats. I den kampen kan ingen
undvaras. Alla behövs! Och du som har rösträtt, gå och rösta den
14/9.
Peter
Andreasson
Kyrkoherde
i Aneby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar