Matt 18:1-5
Guds barn
Vem är störst? Den frågan diskuteras överallt. Världens
ledare tävlar om vem som är störst och mäktigast. Svenska partiledare tävlar om
vem som är störst och man är beredd att kasta allt man stod för tidigare
överbord för att mäta sig med det parti som växer fortast.
Vem är störst, bäst och vackrast? Det är den ständiga frågan
på sociala medier. Där drabbas vi av jämförelsens förbannelse som knäcker alla
dem som inte är störst för dagen.
Också i kyrkan tävlar vi om vem som är störst. Vi är tvungna
att redovisa statistik varje år. Hur många vi döpt, konfirmerat, vigt, begravt,
hur många som kommer till gudstjänsterna? Ska vi minska på mässorna för att
locka fler? Och vi jämförs med andra pastorat och jämför oss…vem är störst?
På den frågan har Jesus ett överraskande svar. Han kallar
fram ett barn och säger: Den minste är den störste. Omvänd er, bli som barnen. Vänd
om, ni är på en farlig väg, vänd er bort från alla jämförelser, vänd er bort
från kapprustning, sluta armbåga er fram, vänd om och bli som barn, bli den du
innerst inne är. För så är det med barnen, de spelar inte, de låtsas inte, de
är läsbara, sig själva, sanna, sårbara, behövande och beroende, maktlösa och
tillitsfulla.
Vem är störst? Jesus ger ett avväpnande svar. Han gav oss
det för tvåtusen år sedan och vi har ännu inte fattat vad han sa. Det finns
bara en väg att gå och det är omvändelsens väg. Minns ni Greta Thunbergs tal
inför FN´s generalförsamling. Hon, ett barn, spände ögonen i världens ledare och
sa med gråten i halsen, med helig vrede: Shame on you. Skäms, omvänd er, lyssna
på barnen, lyssna på vetenskapen, gör något åt klimatförändringarna för livets
skull.
Jag funderar på det där barnet som kom när Jesus kallade på
det. Jesus var hemma. Var bodde Jesus? I Kafarnaum. Det var kanske grannens barn,
ett ganska litet barn, för i Markustexten står det att Jesus tog upp barnet i
sin famn och höll om det. Det fanns en ömhet, en relation mellan Jesus och
barnet. Kan det vara så att Jesus umgicks med barnen, älskade barnen, kanske
var han grannbarnens stora favorit, kanske var det där Jesus kunde andas ut,
känna sig hemma, leka, busa och skratta. Jesus visste att den som håller ett
barn i sin famn håller Gud i sin famn, att barnen bär på en vishet som vi vuxna
förlorat. Därför måste vi omvända oss…
Temat för denna dag är Guds barn. Vem är Guds barn? Är det
den som är troende, den som är döpt och ber och går i kyrkan?
Nej, alla är Guds barn. Gud har i Kristus försonat hela
världen med sig själv. Allt är klart. Men alla vet inte, vågar inte tro, vill
inte tro. Det är ju inte så att det är först när vi döps som vi blir Guds barn.
Dopet är inte till för Guds skull utan för vår skull, för att synliggöra vad
som är sant för alla: Du är älskad, du är förlåten, du är ett Guds barn. Maten
är klar.
Igår var det Menlösa eller värnlösa barns dag, en dag som
firas till minne av barnamorden i Betlehem. Man skulle kunna säga att Jesus
hade namnsdag igår, för han föddes i mörkret, värnlös, utan skydd av våld och
vapen, sårbar, hotad till livet, flykting. Gud själv, nära, i ögonhöjd: Han
tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi….
Igår var det Menlösa och värnlösa barns dag, alla dom barns
dag som lider, flyr, gråter sig till sömns, utnyttjas, säljs.
På onsdag, nyårsdagen, blir FN´s barnkonvention lag i
Sverige. Efter 30 år. Den kunde ha varit skriven av Jesus själv. Världen skulle vara
en bättre plats att leva på om stater och myndigheter och civilsamhället följde
barnkonventionen. Jag har mycket att lära, vi har mycket att förbättra för
barnens skull, för livets skull. Så låt oss omvända oss och bli som barnen:
Sårbara, sanna och tillitsfulla.
Ack Herre Jesus hör min röst. Gör dig ett tempel i mitt
bröst.
Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig
ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar