Betraktelse vid julkonsert tredje sönd i Advent

När de första människorna skulle lämna den underbara trädgården, den vi kallar Paradiset eller Edens lustgård, ryggade de tillbaka. De ryggade tillbaka inför det kalla, mörka och okända där utanför. Gud greps av medlidande med dem och frågade alla sina änglar: Vem av er vill följa dem ut? Ingen anmälde sig. Men efter en lång tystnad steg en mörk, reslig ängel fram, rättade till sandalremmarna och sa: Jag går med dem.

Det var Musikens ängel. Och han har följt människorna sedan dess.

Ser vi oss om i världen är det lätt att rygga tillbaka inför det kalla, mörka och okända. Vi försöker tysta oron och rädslan, vi gör det på olika sätt, men många av oss är bekymrade över tillståndet i världen, i samhället, i våra egna hjärtan.
En fråga som är högaktuell denna vecka är frågan om Klimatkrisen och mötet i Madrid där världens ledare skulle kliva fram och ta de modiga beslut som krävs för att moder jord ska tillfriskna. Men mötet slutade i oenighet. 

Vi vet att det skulle behövas fyra jordklot om alla skulle leva som vi gör. Vi tar idag ut det våra barn och barnbarn skulle leva av. Det är sent på jorden. Är det för sent? 

Idag är det Johannes Döparens dag. Han har ett enda råd till dem som tål att höra sanningen och det är: Omvänd er! Dela med er. Var nöjda med det ni har. Det finns nåd, det finns förlåtelse. Det finns hopp för det folk som vandrar i mörkret.
Vart ska vi vända oss för att få kraft, mod och hopp?

Jag tror inte det finns något som kan trösta, som kan inge hopp, som liksom får oss att orka vidare som sången och musiken. Den är verkligen en gudagåva.

Musikens ängel är här, hos oss i kväll, hos var och en som ryggar inför kylan, mörkret och det okända. Musikens ängel följer oss genom det svåra, in i den framtid som är okänd för oss och viskar: Var inte rädd. Jag är med dig. Musikens ängel vet var räddningen finns, den visar oss vägen till barnet i Betlehem.