Jesu födelse
Julevangeliet har vi ju hört så många
gånger. Vi kan det nästan utantill. Och vi har säkert hört
otaliga utläggningar över dess innehåll. Vad finns då att säga
idag?
Ett sätt att närma sig en text är
att välja en av karaktärerna i texten och tänka att den personen
är jag. Och när jag mediterade över texten fastnade jag denna gång
för herdarna. Tänk er att vi är herdarna. Precis som dom så står
vi ut med kylan och mörkret. Vi biter ihop, stretar på, håller ut
och gör det vi ska trots mörkret och kylan. Jag måste säga att
jag far lite illa av vintermörkret. När det är som värst undrar
jag om det verkligen var meningen att människor ska leva på dessa
breddgrader.
Jag växte ju upp i Afrika och där var
det ca 20-25 grader året runt.
Nåja, herdarna uppfyller sina plikter,
de gör det de ska, de vallar fåren, skyddar dem mot faror, ger dem
vård och tillsyn. De vet allt om får och fårskötsel och sköter
sitt jobb fast ingen tackar dem. Är det inte så med oss?
Och de vänjer sig vid mörkret. Ni vet
på hösten när dagarna blir kortare och nätterna allt längre,
mörkret smyger sig liksom på och vi vänjer oss. Och det är som
det ska med det fysiska mörkret men jag vill påstå att vi lever i
en tid där vi vänjer oss vid mörkret även bildligt talat. Det
tydligaste exemplet är kanske våra riksdagspartier. För fyra år
sedan var det bara ett parti som pläderade för stängda gränser
och hårda tag mot invandrare. Det som då ansågs vara
främlingsfientligt och inhumant att säga det övertrumfar partierna
nu varandra om att säga. Ingen säger längre: Mitt Sverige bygger
inga murar. Det finansministern sa häromdagen var magstarkt. Åk
någon annanstans. Var det svaret Josef och Maria fick när de sökte
tak över huvudet och någonstans att föda? Gå någon annanstans!
Vi vänjer oss vid mörkret. Varje
människa står varje dag inför valet mellan ljus och mörker,
sanning och lögn, medmänsklighet och självupptagenhet. Går vi
förbi tiggaren utanför affären en gång och fem gånger och tio så
tystnar det dåliga samvetet och vi vänjer oss vid att vända den
nödställde ryggen. Vi har sakta vant oss vid att överutnyttja
jordens tillgångar. Det skulle behövas 4,2 jordklot om alla
människor på jorden skulle leva som du och jag. Det är ju ju
fullständigt orimligt. Men vi gör inget åt det. För vi har vant
oss vid mörkret. Vi blundar.
Tänk så lätt vi vänjer oss vid
mörkret...
Och plötsligt står ängeln där. Det
blir alldeles ljust. Vad är vår första reaktion om någon tänder
en starkt lysande lampa när vi vant vid oss vid mörket? Vi blundar.
Vi ropar: släck! Kanske sa herdarna det till ängeln: släck! De
blev åtminstone rädda, de greps av stor förfäran. Alla som på
olika sätt har vant sig vid mörkret i tron att ingen märker något,
blir rädda när ljuset drabbar. Vi är rädda för att bli
avslöjade, påkomna, genomskådade. Ängeln vet detta. Därför
säger den: ”Var inte rädda”. Det var inte avslöjandets iskalla
ljus som ängeln kom med utan med ljuset från himlens härlighet,
Guds kärleks ljus. Och när herdarna efter en stund vant sig vid
ljuset och öppnade sina ögon så insåg de att detta är det ljus
som vi hör hemma i, som vi skapades till, som vi alltid längtat
efter. Vi är ljusets barn inte mörkrets.
”I dag har en frälsare fötts åt
er.” Vilket underbart budskap. Och när den himmelska kören
sjungit färdigt skyndade herdarna till Betlehem.
De sprang. Det var bråttom och det är
bråttom. Mörkret tilltar på vår jord. Hot och hat,
överkonsumtion, utnyttjande av de svagaste, krigshets, byggande av
murar – Gud förbarma dig över vår arma jord!
Det är bråttom att vända om från
mörkret till ljuset och för att vi ska kunna det behöver vi
Barnets hjälp, han som sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer
mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus.”
Låt oss gå till Barnet, falla på
knä, tillbe och bekänna mörkrets gärningar och släppa in
förlåtelsens ljus i våra hjärtan.
Då kommer lovsången att förlösas,
Glädjen kommer flytta in i våra liv och vi kommer få ny kraft att
kämpa för det goda mot det onda, för ljuset mot mörkret just där
vi står, med de gåvor vi fått, sida vid sida med alla goda
krafter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar