Predikan 1:a sönd i advent

Ett nådens år

Jag vill säga något om hjälpen, något om hjärtat.

Hosianna – det betyder hjälp oss, rädda oss. Det är ett nödrop. Och det är många som ropar. Jag ropar, människor på flykt ropar, de ensamma, de rädda, de utan makt. Hosianna. Idag startar julinsamlingen: Jag är ett liv. Fram till trettondagen ska vi samla in pengar till barnen på soptippen i Manilla så att de får tak över huvudet, mat att äta, gå i skolan. De ropar. Och det finns barn i vår närhet som ropar, som mår dåligt. Hosianna. Hjälp oss, rädda oss. Se oss. Nöden är stor, ja, ibland känns den övermäktig. Då är det skönare att åka till A6 och handla. Förra helgen handlade svenska folket för mer än 5 miljarder. Hosianna, Gud, rädda oss. För vi blir inte lyckligare av en sak till. När ska vi inse det? Men det är som om vi inte vågar, som om tystnaden, närvaron, det äkta mötet både lockar och skrämmer.

Hjärtat. Den vanliga tolkningen av adventstidens budskap är att Jesus vill komma in i våra hjärtan. Öppna ditt hjärta i bön och bot. Gör porten hög, gör dörren bred, ditt hjärta till hans boning red. Tolkningen bygger på föreställningen att människan i sig själv är förlorad, lever i mörker men om hon omvänder sig och öppnar sitt hjärta för Gud kommer Gud med ljuset, friden, kärleken, det goda. Men hur var det nu, varje människa är ju skapad till Guds avbild, till Guds likhet. Tänk om det är Gud som är hemma och vi som flyttat ut? Kan det vara så att Jesus väntar på oss i vårt eget innersta? Väntar på att vi ska komma hem till oss själva. Bli mer hela, och närvarande?

Bo Kaspers orkester sjunger i låten Floden:

Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt

jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat ut i dess mitt

Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren

och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben

Nu undrar jag varför jag inte badar mer

Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger

Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig

Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som

du skänker mig

För underligt

För underligt

Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp

när jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp

Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren

Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben

Nu undrar jag varför jag inte dricker mer

Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger

Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig

att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig

För underligt

För underligt

Jag vill trotsa det motstånd jag har

att ta emot det som gör mig gott.

Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått

Nu undrar jag varför jag inte badar mer

Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger

Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig

Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som

du skänker mig.

För underligt

För underligt

Kan det vara så att nåden skrämmer, att det goda och ljusa Gud vill ge blir något vi dras till och samtidigt känner ett motstånd inför?Kan det vara så att vi vant oss vid att dricka ur usla brunnar, att vi gått vilse i världen och tappat bort oss själva, att vi liksom vant oss vid surrogat i stället för äkta vara? Hosianna! Herre hjälp! 
Och hjälpen finns närmare än vi någonsin anar. Den finns här, i hjärtat. Kanske behöver vi hjälpa varandra att söka, att våga bada, att dricka, att smaka, att komma hem till oss själva och där möta Kristus, som väntat på oss och längtat efter oss.

Hosianna, Davids son. Hjälp oss Jesus, rädda oss. Hosianna.

Låt oss be: Jesus, tack för att du kallar på mig från mitt hjärtas innersta.

Hjälp mig att komma hem till mig själv, bli mer närvarande, samlad, uppmärksam.

Hjälp mig att möta varje människa såsom du möter mig, helhjärtat närvarande. Amen