Prövningens stund
I dag är det alla hjärtans dag. Tänk
på någon du älskar, någon du håller av, någon som står dig
mycket nära.
Så ber vi: Tack Gud för alla dem som
vi tänker på just nu. Tack för all den kärlek som du gett oss
genom dem och som du gett oss att älska.
Livet är en gåva, en kärleksgåva
och livet är en prövning. Kan det vara så att prövningen alltid
sker i relationen? Visst finns det andra slags prövningar, de
prövningar och påfrestningar som följer med livet själv – vi
måste värma huset annars fryser vi, vi måste gå och handla och
laga mat annars svälter vi, vi måste röra på oss annars stelnar
vi. Men det är inte den sortens prövningar det handlar om idag utan
om de prövningar som kärleken utsätter oss för, de prövningar
som uppstår när vi möts och ska dela liv.
Kärleken kostar, kärlek och
medmänsklighet har ett högt pris. I nöden prövas kärleken.
Kanske är det som händer i vår värld, i vårt land och här mitt
ibland oss en prövningens stund för alla. Det är som om Jesus
söker oss med blicken i tiggaren, i flyktingen, i grabben som har
det jobbigt hemma och hellre hänger i kyrkan och frågar: Älskar du
mig?
Vad svarar vi?
Jag är säker på att Petrus älskade
Jesus och att Jesus älskade Petrus.
De hade delat allt under tre år,
motvind och medvind, ljus och mörker, kyla och värme, överflöd
och hunger.
När de träffades första gången höll
Simon, som han då hette och hans bror Andreas på att fiska. Jesus
sa: Följ mig. Och det är viktigt. Just detta lilla ord följ, gå
bakom, gå i Jesu fotspår, lita på honom.
För det vi studsar till inför i
dagens text är hur Jesus kan vara så hård. Varför kallar han
Petrus för Satan? I ljuset av det som hänt strax innan, i stycket
före dagens text, ter sig Jesu ord ännu märkligare. Låt mig läsa:
Jesus frågade lärjungarna: Vem säger ni att jag är? Simon Petrus
svarade: Du är Messias, den levande Gudens son. Då sa Jesus till
honom: Salig är du, Simon Barjona ty ingen av kött och blod har
uppenbarat detta för dig utan min fader i himlen. Du är Petrus,
Klippan och på den klippan skall jag bygga min kyrka.....
Ena stunden är han salig, gudslik,
insiktsfull och nästa stund kallas han för Satan.
Vad lär vi oss av detta? I kärleken,
i våra mellanmänskliga relationer avslöjas vi, där blir vår
godhet och ondska synlig, vår förmåga och vår oförmåga. Varje
människa bär på det godas och det ondas möjligheter. Vi vill
säkert gott för det mesta men ibland grumlas blicken av rädsla, av
trötthet, av hur vi själva blev bemötta i prövningens stund när
vi var små. Och då brister det för oss, då orkar vi inte följa
in i smärtan och ångesten, då blir vi smärtundvikande. Precis som
Petrus.
Någon har sagt att vår kultur är
just det: smärtundvikande. Vi ska laga och fixa och trösta bort
smärtan så fort som möjligt. Därför är vi kanske sämre på att
med-lida än tidigare generationer och än vad man är i andra
kulturer.
Vet ni vad Jesus sa till Petrus
ordagrant enligt den grekiska grundtexten: Det står inte: Håll dig
på din plats, utan det står: Gå bakom mig. En lärjunge ska inte
ställa sig i vägen som djävulen gjorde när Jesus sattes på prov
i öknen. En lärjunge ska inte hindra sin mästare. En lärjunge ska
leva i efterföljelse, gå bakom, gå i mästarens fotspår. Jesus
prövas men frågan är om inte Petrus prövas minst lika mycket. Han
får syn på både sin gudslikhet och sin mörka sida och det verkar
liksom ingå i paketet att vara lärjunge. Och så fortsätter det.
För kort därefter får Petrus följa med upp på förklaringsberget
och sen kommer förnekelsen, tuppen gal, Petrus möter Jesu blick och
gråter bittert och sedan möts dom på stranden efter uppståndelsen
och Jesus ställer en fråga tre gånger: Älskar du mig Petrus?
Så kommer vi också till korta,
relationer går sönder, vi orkar inte älska, medlida, räcka ut
handen. Jesus säger aldrig upp bekantskapen, hur illa det än är.
Nåden räcker. Det viktiga är att vi inte säger upp bekantskapen
med den som vill lära oss att älska. Det viktiga är att vi följer
honom, går bakom, söker spåren i sanden och idag, ännu en gång
räcker fram våra tomma händer och tar emot ny kärlek i bröd och
vin.
I dag är det Alla hjärtans dag. Vi
älskar därför att Gud först älskade oss. Gud är kärlekens
källa och skulle vi tvivla på om någon älskar oss kan vi vara
säkra på att Gud gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar