Kampen mot ondskan
I torsdags var några av oss i
konserthuset och lyssnade till Majgull Axelssons berättelse om sin
bok: Jag heter inte Miriam. Det var oerhört bra. Det berörde.
Varför? För att hennes bok handlar om kampen mellan det onda och
det goda. Om kampen mellan diktatur och demokrati, om hämnd och
förlåtelse, om utrotning och nytt hopp. Om människans förmåga
att förvandla jorden till helvete och om hennes förmåga att
förvandla jorden till ett stycke himmel. Det handlade om dom men
också om oss. Om varje människas val att göra ont eller göra
gott, att bli en djävul eller en avbild av Gud. Hennes bok berättar
om det godas seger och så är det. Det finns mycket som är ont och
gör ont men det goda segrar hela tiden.
Djävul kommer från ordet diabolos och
betyder kasta isär, splittra, trasa sönder. Motsatsen är symbolon,
symbol, kasta samman, göra helt, samla ihop. Idag har jag ställt
fram kyrkans och mänsklighetens viktigaste symbol, ett krucifix.
Jesus på korset som genom sitt lidande och sin död
bryter ner alla slags skiljemurar och
älskar oss tillbaka till Gud, till vår djupaste bestämmelse. Här
är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Här är
inte ensamkommande afghaner eller anebybor, muslimer eller kristna,
flyktingar eller ursvenskar – alla är vi ett i Kristus.
Vad är viktigt i kampen mot det onda?
Först och främst att vi söker oss samman. Att vi släpper vårt
individualistiska tänkande och går samman i församlingar,
föreningar, amnestygrupper och politiska partier, tillsammans söker
vägar för att göra världen till en bättre plats att bo på. Att
lägga ansvaret för att leda i en människas händer är vådligt.
Att följa en sektledare eller en diktator leder alltid fel. Därför
skriver Paulus till församlingen, till ett vi, en gemenskap av
människor, lemmar i en kropp som i varje ny tid ska tolka sitt
uppdrag att kämpa mot det onda och för det goda.
Och i den kampen är fem ord på s
viktiga.
Vi ska sjunga, ofta och mycket –
det finns en oerhörd kraft i sången, den ger tröst, styrka,
gemenskap, frid och när vi sjunger till Guds ära då bävar det
onda. Tänk på slavarna i Amerika eller på den sjungande
revolutionen i de baltiska staterna – de sjöng så att järnridån
föll.
Vi ska sörja, vi ska gråta
över egna och andras synder, över mänsklighetens felsteg. Vi ska
sörja och reagera över orättvisor och övergrepp, vi ska ropa till
Gud om förbarmande, vi ska be, inte bara för oss själva och våra
närmaste utan för hela världen och inte minst för dem som skadar
och förstör. När vi ber bönen: Förlåt oss våra skulder så
inkluderar vi hela mänskligheten.
Vi ska, med kvinnan som lidit av
blödningar i tolv år, söka Kristus, tränga oss fram. Nöden
söker alltid nåden. Läs Bibeln, lär känna Jesus – enskilt men
ännu hellre i grupp.
Vi ska säga vad vi ser. Kvinnan
med blödningar hade varit hos många läkare och fått utstå
mycket, det hade kostat henne allt hon ägde men ingenting hade
hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade kunnat ge upp men
hon gör ett sista försök. Varför? För att någon har berättat
för henne om Jesus. ”Det har kostat mig allt och det hjälpte
inte”. Idag finns det många som kan säga så. Som har betalat
människosmugglare allt de hade för att slippa lida under krig och
förtryck. Kanske kommer de hit för att få börja om, för att få
leva i frid och fred och få en framtid. Någon har sagt vad de
sett....
Till sist: Ett av de bästa sätten att
kämpa mot det onda är att sy.
Och idag tänker jag särskilt på
Bredestad kyrkliga syförening som under 84 år samlats och sytt ihop
pengar som gjort skillnad i Aneby och i världen. Varenda stygn har
sytts med målet att bygga en kyrka, ni har troget verkat för att
fler skulle få höra om Guds kärlek och nåd, för att förändra
livsvillkoren för miljoner människor i andra delar av världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar