Predikan Långfredagen

Korset

Psalmer

144:1-3

140

456 

144:4-5

Igår blev jag uppringd av en person som var förtvivlad. Hemma hos henne satt en ung flykting som just hade fått avslag på sin asylansökan.

Peter, vad ska jag ta mig till? Finns det någon hjälp, någon utväg? Pojken är livrädd, han kan inte sova. Dygnet runt väntar han att polisen ska komma och avvisa honom.

Jag blev berörd av engagemanget, villrådig, kände maktlöshet och en stor trötthet.

Jesus, finns du där – i mörkret, i övergivenheten, hos dem som blir svikna, jagade, som ropar dag och natt om förbarmande. Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig? Finns du där hos dem som inte kan sova, som är rädda, som drunknar? Finns du där också i dödens mörker? Finns du där också när jag inte orkar ge mer, göra mer, engagera mig? När jag sviker? När din kyrka tiger? Finns du där med din närvaro: i livet, i ångesten och övergivenheten, i döden? Är din kärlek större än min skuld? Finns det nåd för mig, för vår värld?

Jag fick ett svar från oväntat håll!

Under veckan har jag lyssnat på Johannespassionen av Johan Sebastian Bach. Oerhört vackert och outsägligt gripande.

När Jesus sagt: Det är fullbordat! och gett upp andan sjungs en aria där texten innehåller tre frågor.

Min dyre Frälsare, får jag fråga:

Är jag nu befriad från döden?

Har ditt lidande och din död öppnat himlens port för mig?

Är det verkligen så att hela världen nu är förlöst och befriad?

Det är som om Bach frågar, ur djupet av sitt hjärta: Räcker det? Gäller det för mig? För alla?

Arian fortsätter med orden:

Din smärta hindrar dig att svara

men du böjer ditt huvud till tecken på ett ordlöst Ja!

Tack Johann Sebastian Bach, kallad den femte evangelisten, för de uppriktiga frågorna och för svaret.

Din smärta hindrar dig att svara

men du böjer ditt huvud till tecken på ett ordlöst Ja!

I Psaltaren 139 står det:

Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.

Stiger jag upp till himlen, finns du där,

lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.

Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte själva mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.

Påskens drama handlar om detta. Nu finns det inte längre något rum i tillvaron, ingen mänsklig erfarenhet där inte Jesus varit före oss och för oss, inget mörker dit ljuset inte når in. 

Ylva Eggehorn diktar i milleniepsalmen 717 ...och du följer oss dit ingen annan går. 

Tack Jesus!