Guds hus
Två ungdomar i Guds hus, en har blivit
ditskickad av sin mor, en har smitit dit olydig mot sin mor. Båda
ägnar sig åt att lära känna Herren.
Vem visade dig vägen till Guds hus?
Vem visar du vägen till Guds hus?
Medelåldern är rätt hög i våra
gudstjänster. Var är barnen, ungdomarna, de unga vuxna, de
medelålders?
I dessa bygder har människor byggt
Guds hus, samlats där i sorg och glädje för att med Samuel lära
känna Herren. I snart 1000 år har föräldrar visat barnen vägen.
Lärare, präster, en bedjande mormor. Vem visade dig vägen till
Guds hus? Vem kan du visa vägen?
Varför är detta viktigt? Varför är
det angeläget att också kommande generationer får lära känna
Herren?
Jo, i tidernas begynnelse, när
människan vänt Gud ryggen ropade Gud: Adam var är du? Adam betyder
människa. Människa, vad är du? Gud såg att vi i syndafallet
förlorade vår sanna mänsklighet, vår medmänsklighet, vår
förmåga att älska Gud, oss själva,vår nästa och skapelsen. Alla
relationer gick sönder. Människa var är du? Sedan dess har Gud
ropat och människor har svarat. Abraham svarade, Mose svarade,
Samuel svarade. Först trodde Samuel att det var Eli som ropade, men
så förstod Eli att det var Gud som ropade. Nästa gång någon
ropar ska du svara:tala Herre, din tjänare hör. Och Gud ropade och
Samuel svarade och blev till stor välsignelse.
Gud fortsatte att ropa, genom profeter,
genom änglar, genom samvetet, genom händelser: Människa, var är
du? Johannes döparen svarade och beredde vägen för Messias i
människors hjärtan. Maria svarade och födde Gud till världen.
Så sitter han där i templet, 12 år
gammal, på helig mark, nära sin himmelske Far, ja ett med Gud.
Jesus är på en och samma gång ropet och svaret. Han är
sann Gud och sann människa. Han fortsätter att ropa och kalla
människor till omvändelse och han svarar med att i allt gå in
under våra villkor, bli ett med oss och med sin död på korset
förlösa oss ur djävulens grepp och försona oss med Gud. Genom
årtusenden har människor svarat ja, låtit döpa sig, lärt känna
Guds röst och ställt sig till Guds förfogande.
Vad är målet? Världens frälsning
och skapelsens återupprättelse. Eller med andra ord: att allt ska
bli som Gud tänkte från början. Inget blygsamt mål. Och det är
ju inget som jag eller vår biskop eller kyrkomötet hittat på. Det
är Guds vilja och kyrkans uppdrag.
I somras hände något märkligt. Det
var den sista dagen på temaveckan: Alla får plats. Torget fylldes
av en salig blandning av människor från olika delar av världen och
samhället: hög och låg, rik och fattig, glad och ledsen. Och vi åt
tillsammans och njöt av sensommarvärme och vacker musik. Kalle
Rosén, en av dem som var med i arbetsgruppen passerade då torget,
på väg hem efter en intensiv vecka. När han fick se vad som skedde
på torget blev han stående, alldeles tagen. I hans värld var det
han såg en utopi, eller snarare en glimt av att utopin om att Alla
får plats var möjlig att förverkliga.
Vi skulle kanske säga: Guds rike tog
gestalt på torget den där eftermiddagen. Vi fick en försmak av
paradiset.
Klimatet i vår värld och vårt land
bli kallare och hårdare. Gud ropar idag, genom Jesus Kristus:
Människa, var är du? Du behövs! Alla behövs! Ingen kan undvaras!
Guds rike är nära, inom räckhåll. Omvänd er och tro.
Min bön är att Guds hus ska bli hus
där Gud talar, där människor – inte minst de unga - får lära
känna Herren, där vi drabbas av kallelsen att gå ut och göra
skillnad, vara människor, mänskliga, medmänskliga, varma,
kärleksfulla och kloka och så medverka till världens frälsning
och skapelsens återupprättelse.
Två ungdomar i Guds hus, en har blivit
ditskickad av sin mor, en har smitit dit olydig mot sin mor. Båda
ägnar sig åt att lära känna Herren.
Vem visade dig vägen till Guds hus?
Vem visar du vägen till Guds hus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar