Så har vi firat jul igen. För de
flesta av oss har det blivit rätt många jular. Och vi vet ju alla
varför vi firar jul. Vi har läst julevangeliet om hur Maria födde
sin förstfödde son, lindade honom och la honom i en krubba, hur
änglarna sjöng för herdarna och de sökte upp stallet i Betlehem
för att se att allt var så som det hade sagts dem. Men vad betyder
allt detta? Ett svar är att liksom Jesus föddes i Betlehem så vill
han födas i våra hjärtan och växa till i oss så att vi blir mer
och mer lika honom. Men, som vi säger till varandra på
pastorsexpeditionen, detta är ju ”kyrkiska” eller Kanaans
tungomål. Det är allt färre som förstår talet om att Gud kommer
till oss i Jesus Kristus för att visa oss vägen hem till Gud. Det
är ord för en liten krets av invigda människor.
Men julens budskap är ju ett budskap
till alla, till hela världen, så hur kan vi tala om detta med andra
ord, med ord som är mer relevanta för fler? Låt mig göra ett
försök!
Av de fyra författare i Bibeln som
berättar om Jesu liv är det bara Lukas som har med händelserna i
Betlehem. Johannes använder helt andra ord. Han skriver: Ordet blev
kött och bodde i bland oss. Ord heter logos på grekiska. Vi
har det i logoped, logik osv. Det betyder ord men kan också
översättas med meningen. Är det inte den vi söker? Hela
livet? Det
fulländade, det sköna, det vackra, det goda. Ja ibland, när vi är
med om något som är så fantastiskt så att vi saknar ord säger
vi: det var gudomligt!
Reklambranschen känner till vår
längtan efter det gudomligt goda och vackra, det paradisiska, det vi
blev skapade till men har förlorat och ägnar hela livet åt att
finna.
Julens budskap är att detta gudomligt
härliga inte går att köpa för pengar utan det finns inom räckhåll
för alla människor, gratis! Men det är liksom för ljust, för
vackert för att vårt mänskliga öga ska tåla det och därför är
det fördolt, liksom inlindat. Och det var som om Maria förstod det.
Därför lindade hon barnet innan hon la det i krubban. Nära och
ändå liksom gömd som om Guds härlighet, Meningen vill att vi ska
söka den, anstränga oss för att finna den, på nytt och på nytt.
För Meningen är liksom kärleken en färskvara.
Johannes berättar om detta med orden:
Ordet blev kött och bodde ibland oss. Ordagrant: tältade ibland
oss. Alla som bott i tält någon gång vet hur tunn tältduken är,
hur allt hörs utifrån och in och inifrån och ut. Snarkningar,
gräl, skratt, småprat. Så nära är Gud, liksom bakom tältduken,
inlindad, oerhört nära och samtidigt fördold för att vi ska söka
och finna. Ibland liksom lyfts en flik av tältduken åt sidan så
att vi får syn på Meningen, Härligheten.
Såg ni Malala, flickan som fick Nobels
fredspris – när hon talade på Fredspriskonserten. Hon var ett med
det hon sa, hemma i sig själv, orädd och därför så berörande.
Det spelar ingen roll att hon är bekännande muslim. Gud visar sin
härlighet, låter oss ana Meningen med livet på tusen sätt och
genom olika slags människor. Det är som om Meningen väntar på att
få bli förkroppsligad i alla människor och när jag möter
människor som ger sig hän, ger allt i en vibrerande närvaro som
får tiden att stanna, då är allt salighet och lycka och
meningsfullt liv. Som när någon sjunger och sången rör vid vårt
innersta, eller en idrottare ger allt och lyckas, eller en
hantverkare med yrkesstolthet gör sitt yttersta.
Det kallas ju ibland för att vi är i
vårt esse. Esse är latin och betyder vara. Då vi är
hemma i oss själva, då vi är ett med vårt innersta väsen, då vi
låter livet ta oss i anspråk. Det har hänt mig några gånger att
upplevelsen av Mening har varit så fulländad så att jag tänkt: nu
kan jag dö för nu har jag fått göra det jag kom hit för att
göra. Skulle jag dö nu så skulle jag dö lycklig.
När Mose mötte Gud i den brinnande
busken och blev skickad till Egypten för att befria Israels folk
frågade han: Vem ska jag säga har sänt mig? Gud svarade: Säg JAG
ÄR har sänt dig. Guds namn är: DEN SOM ÄR. Och när vi är i vårt
esse, i vårt VARA, närvarande i det vi är och gör då är vi i
Gud. Då föds barnet i våra hjärtan, då lyfts en flik av
tältduken åt sidan och vi får se och smaka Guds härlighet,
MENINGEN.
Och vi märker när vi inte är i vårt
esse. Då säger vi att vi är utom oss, liksom
utanför oss själva, vid sidan av oss själva.
Som när den förlorade sonen
förskingrat hela sitt arv och inte ens fick äta svinens mat. Då
var han utom sig av förtvivlan! Där på botten av sitt liv bestämde
han sig för att vända tillbaka hem. I grundtexten står det att han
kom hem till sig själv. Han fick liksom fatt i sin djupaste
längtan och den förde honom hem, inte bara till fadern utan till
sig själv. Är det inte det ni som är lärare dagligen vill ge
barnen, hjälpa dom att finna sig själva, sin gåvor, sin styrka,
sin väg genom livet?
Nu tror jag att också en människa som
hamnat väldigt fel kan uppleva sig vara i sitt esse när han dödar
12 människor på en tidningsredaktion i Paris eller spränger sig
själv i ett självmordsattentat.
Hur vet vi när vi är på rätt väg?
Jo, i Bibeln nämns om kännetecken, nio frukter av ett liv
genomsyrat av Guds vilja: kärlek, glädje, frid, tålamod,
vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.
Dessa frukter är tecken för oss på
att Gud är nära, mycket nära, född till jorden, född i våra
hjärtan, fördold och ändå synlig.
Så har jag gjort ett försök att tala
om julens budskap med andra ord.....
Om det gjorde Jesu födelse mer
tillgänglig kan bara du som lyssnare (och läsare) avgöra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar