Sexagesima 23/2 2014

Idag är det det ordets söndag, det levande ordets söndag. Det är skillnad på ord och ord, liksom det är skillnad på halm och säd. Hurdana är våra ord. Är de halm eller säd?

Bilden är enkel och genialisk. För vad är skillnaden mellan halm och säd. Båda kommer från samma planta! Strör vi ut halm förmultnar den. Strör vi ut säd ger det liv, inte bara i sig själv utan för dem som samlar ihop kornen, maler dem till mjöl, bakar bröd som delas och mättar.

Så är det med Guds ord, det levande ordet. Det ger liv.

Gud sade: Ljus, bli till. Och ljuset blev till.

Ja, Guds ord är så mäktigt så Jeremia och Hebreerbrevets författare söker bilder, inte bara en, det behövs flera för att omgivningen ska kunna ana kraften i Guds ord. Som en eld, som en slägga som krossar klippan.

Vad ska vi säga om det ord som är skarpare än något tveeggat svärd, som skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar? Vet ni, jag tycker det är befriande, det är skönt att någon känner mig på djupet och ser det jag inte ser och förstår det jag inte förstår. Och det är oändligt befriande att Gud ser och vet vad som finns i dig och i dig och i varje människa. Vi är således genomskådade, men inte med en blick som är kall och dömande utan med den mest kärleksfulla blick som våra ögon någonsin blickat in i.

Vi slår upp psalm 227 och läser tillsammans.

Vad är det Jesus har sagt som får människorna att reagera så starkt och många att lämna honom?

Det som hänt strax innan är att Jesus välsignat fem kornbröd och två fiskar och delat det så det räckt till alla och blivit över. Sedan utbryter en diskussion och där säger Jesus: Jag är livets bröd och sedan säger han: Brödet jag ska ge är mitt kött. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom ...och har evigt liv. Den som äter mig ska leva genom mig.

Visst är det magstarkt, nästan outhärdligt. Men vari ligger anstöten?

I Johannes första kapitel läser vi: I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud. Allt blev till genom det. I ordet var liv och livet var människornas ljus. Och Ordet blev människa och bodde bland oss.

Med dom orden berättar Johannes vem Jesus är. Ordet. Logos, Guds livgivande ord. Meningen. Det som ger oss ljus och liv. Och ordet blev människa, kött. Anstötligt. Kött är ett ord som beskriver människans mörker, svaghet, trasighet, brist – allt det vi föraktar hos oss själva och andra. Köttet är motsatsen till anden. Gud kan inte bli kött. Omöjligt.

Men Gud har blivit kött, människa och så har han helgat människolivet i alla dess delar. Han har blivit människa för att göra oss mänskliga. Han följer oss dit ingen annan går.

OS är snart slut. Många har gett allt. Blod, svett och tårar. Har de gett allt. Nej, de har gett sig hän, de har satsat oerhört mycket på det som de är bra på men ingen har gett allt. För det finns bara ett sätt att ge allt och det är att ge sitt liv, gå i döden. Det är stort att gå i döden för sina vänner. Det är ofattbart när någon ger sitt liv för dem som hotar och hatar och vänder ryggen till.

Han ger allt, sitt kött och blod, sitt liv för oss och denna gåva av liv räcks oss i enkelt bröd och vin, hans kropp och blod och han ger sig själv åt oss på ett sådant sätt så att alla kan ta emot – alla. Och det kostar ingenting men betyder allt. Häri ligger anstöten, det är för enkelt, för kroppsligt, för tillgängligt.

När jag var kyrkoherde i Luleå stift fanns det en önskan att ta steg mot att kunna fira ekumenisk nattvard. Ett samtal anordnades där det gavs tillfälle att dela längtan, oro, frågor, invändningar. Från en av de frikyrkliga församlingarna där man tillämpade ett slutet nattvardsbord, dvs där nattvarden endast gavs till medlemmarna sa man: det som blir svårt för oss är att ni i Svenska kyrkan delar ut nattvarden till kreti och pleti. Ja, det gör vi, sa jag och det är jag stolt över för vem dog Jesus för? För kreti och pleti! Tack och lov för det för då finns det hopp även för mig!

När vi idag kommer fram och tar emot gåvorna idag tar vi inte emot halm, vi tar emot säd. Vi tar emot liv – på riktigt!