Vad är det allra viktigaste i livet?
Kärlek. Utan kärlek kan ingen leva.
Utan kärlek får ingen dö. Det finns många, alltför många som
lever utan kärlek, överlever, existerar, uthärdar, väntar på en
vänlig blick, ett vänligt ord, lite värme, en stunds gemenskap.
Tanken är att den som har ska ge till den som inte har. Och i morgon
kan rollerna vara ombytta. Idag är jag kanske den som kan ge, i
morgon är jag kanske den som som står tomhänt och ber om lite
medkänsla.
Vi är några personer som möts i
Lommaryds kyrka på tisdagskvällarna för meditation. Vi begrundar
under tystnad en mening ur Psaltaren. I tisdags fick vi orden: Din
kärlek uppfyller hela världen. Jag har gått och smakat på dom
orden under veckan och upptäcker att det är sant. Men, säger du,
det är ju inte kärlek och godhet och medkänsla vi hör om i
nyheterna. Det är hot om krig mellan Ryssland och Ukraina, det är
bedrägerier, stölder, lögner, korruption, girighet. Tack och lov
för det! För det är ett tecken på att godheten har övertaget,
att kärleken uppfyller jorden. Om alla ljuger varje dag, då skulle
rubrikerna handla om den som talat sanning. Om alla stjäl, då
skulle det vara det normala och rubrikerna skulle ropa ut att en
person har befunnits vara ärlig.
Din kärlek uppfyller hela jorden. Var
jag än har varit på jordklotet har jag mött oerhört mycket mer
kärlek och godhet än ondska och hat.
Kärlekens väg är rubriken för denna
dag. Kärlekens väg börjar i Guds hjärta för Gud är kärlekens
källa. Vägen sträcker sig från Guds hjärta till ditt hjärta och
mitt. Vägen har ett namn: den är uppkallad efter Jesus som gått
den före oss och gått den för oss och med oss. Ylva Eggehorn
skriver i psalmen 717: Och du följer oss dit ingen annan går. Han
är medvandraren som följer oss upp på höjderna i våra liv,
lyckans och framgångens höjder. Han följer oss ned i den mörkaste
dal, ner i sorgens mörker, skammens, rädslans, dödens mörker.
Vi sjunger psalm 704: Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar.....
Jesus går före. Han vet att kärleken
kommer kosta honom livet. Sådan är kärleken, den kostar allt, den
ger allt för den älskade. Vetekornet måste ner i jorden och dö
för att ge liv, nya korn som mals och bakas till bröd som delas för
att mätta. Druvan måste krossas för att saften ska frigöras och
bli till vin och släcka vår djupaste törst. För dig utgiven. För
dig utgjutet.
Tecknet på äkta, sann kärlek är att
den aldrig söker sitt. Den flödar över utan att kräva något
tillbaka.
På onsdag börjar fastan. Det finns en
yttre fasta som innebär att vi försöker bryta med några av de
vanor som binder oss för att ge rum för något annat. Sätter jag
vanemässigt på TV´n varenda kväll så ska jag kanske välja att
låta den vara avstängd. Varför? För att få tid till bön och
bibelläsning, följa Jesus på hans lidandes väg. För att ge rum
för en medmänniska.
Idag går startskottet för
fasteinsamlingen: Allt för att utrota hungern. Detta år ska vi
utmana varandra att bli månadsgivare. Jag anmälde mig i morse! Kan
vi bli 10 stycken nya månadsgivare som ger i kärlek till våra
medmänniskor då tar vi ett steg på kärlekens väg i Jesu
efterföljd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar