måndag 24 mars 2014

Jungfru Marie Bebådelsedag 23/3 2014


Vi står inför ett mysterium......
Och ängeln lämnade henne. Med dom orden slutar vers 38. Det stora som sker står inte i vers 39 utan mellan verserna 38 och 39. Vad finns där i mellanrummet? Ingenting! Där finns bara tystnad.
Evangelierna berättar om Jesu födelse och om Jesu död, men de två största ögonblicken, när barnet blir till i livmodern och när Jesus uppstår är av sådan karaktär att evangelierna tystnar av vördnad inför mysteriet. Den tystnaden säger oss att vad som hände och hur det gick till när Maria blev gravid med Jesus är en sak mellan henne och Gud. Med sin tystnad ger evangelisterna varje läsare i varje ny tid att  att själv fundera och förhålla sig till detta mysterium. Med andra ord kan ingen hävda att han eller hon äger sanningen om Guds människoblivande. Så, varför träter de stora teologerna?
Själva konceptionen, att den Gud som innesluter hela världen i sin hand låter sig inneslutas i Marias livmoder är oerhört och outsägligt, bortom vad ord kan uttrycka. Den Gud som väcker naturen till liv och får bina att surra och samla, sädesärlan att flyga norrut, saven att stiga i stammen och knopparna att brista, den Gud som låter de nyfödda lammen dia den första näringsrika mjölken ska snart själv ligga nyfödd och dia den unga kvinnans bröst. Inför detta outsägliga kan vi tystna i vördnad eller sjunga en lovsång: Sjung lovsång alla länder....

Är det någon som brukar titta på antikrundan? Visst är det ett underbart program? Som de vrider vänder, klämmer och känner och söker! Vad? En stämpel! Stämpeln gör skillnad mellan original och kopia. Ibland krävs det lupp för att hitta och tyda stämpeln med mästarens initialer, äkthetsintyget. I varje människa, i varje väsen, i varje del av skapelsen finns en stämpel. Jag tor att det står IHS. Iesous, Hyos Soter. Jesus Sonen Frälsaren. Jesus är Guds signatur i varje människas innersta, Guds äkthetsstämpel. Jag läser ur dagens epistel: Sonen är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt. Allt är skapat genom honom och till honom ...och allting hålls samman i honom.
”Må det ske med mig som du har sagt” När Maria säger ja öppnas dörren mellan himmel och jord, Gud och människa, dörren till paradiset, till vårt ursprung och vårt mål, den dörr som varit stängd sedan syndafallet.

Igår döpte jag greve Bondes barnbarn Edvard i Askeryds kyrka. Vi sjöng psalmen: Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktigt här och nu. Varför är du värdefull, Edvard? Är det för att din morfar är greve? Nej, det är för att du är älskad av Gud, för att du är skapad genom Kristus och till Kristus och således bär hans märke i ditt innersta. Detta är sant om varje människa, odöpt som döpt, troende som tvivlare. Det som sker i dopet är att denna sanning om vem vi tillhör blir utsagd och tydliggjord.  

Är det någon här som vet vad den här kyrkan heter? Jo, den heter Mariakyrkan. Biskop Martin Lind föreslog det när kyrkan skulle invigas 1997 och i samband med invigningen skänkte han en Mariaikon hit. Maria är en symbol för kyrkan. Man skulle kunna säga att kyrkan är som en livmoder där Kristus får bli till, födas, växa och bli känd, trodd och älskad av allt fler. Hit kommer vi för att lovsjunga honom, höra Jesus tala till oss genom ordet, be till honom, ta emot honom i bröd och vin och sedan sändas ut i vardagen som äkta människor, älskade av Gud, Kristusmärkta och påminna alla som glömt det att de också är det.

Vi står inför ett mysterium, vi kan inte förstå det, men Guds ande vittnar i våra hjärtan att det är sant att Gud blivit människa och kommit oss riktigt, riktigt nära.


Inga kommentarer: