Predikan Långfredagen

 

 

 

Vi sjunger:

Jesus, remember me, when you come into your kingdom,

Jesus, remember me, when you come into your kingdom.

 

Det är Långfredag i världen. Den gode herden är fäst vid sin stav av de får han ville rädda.

Våra själar har klätt sig i svart. 

Bilder och berättelser om obegriplig grymhet, ondska och död tränger in i våra vardagsrum, bilderna fastnar på näthinnan, rädslan sätter sig som en klump i magen. Vi gråter med dem som gråter. Vi känner med dem som lider. Vi ropar till Gud, men får inga svar. 

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? 

 

Martin Lönnebo skriver:

Ivan Karamasov har inte ändrat sig,

Inte ett barn kan offras för världens harmonis skull. 

Men barnen offras 

och Ivan Karamasov lämnar tillbaka 

himlens glänsande inträdesbiljett. 

Han går in i mörkret som finns i de offrade barnens ögon

och i djurens vettskrämda hjärtan. 

Där möter han Kristus,

ja så är min enkla tro. 

 

En kollega till mig berättade att han som tonåring följt med sin far till kyrkan. Först var det bara för att vara snäll och göra sin far glad, men efter en tid väcktes en längtan hos honom. Det hände något i gudstjänsten som var på riktigt. Och det var inte orden, inte bönerna, inte sången och musiken. Det var tacksägelsen. Det var när man läste upp namnen på dem som dött och gav rum för sorgen som något hände i honom. Och som vuxen insåg han att detta rum, kyrkorummet, var det enda rum i samhället där sorgen får plats, där döden nämns vid namn, där lidandet inte förnekas, där tvivlet får uttryckas. 

 

Vi måste tala sant om livet. En frälsarkrans utan nattens pärla blir ett hån mot alla som lider, gråter och sörjer. 

 

Men nu finns nattens pärla i frälsarkransen, nu finns Långfredagen som en motvikt mot påskdagen, nu finns korset i centrum i våra kyrkor och i vår tro. 

 

När orden är slut, när tårarna är slut, när Gud tycks ha övergivit oss, när ondska och död tycks ha segrat, då säger Jesus: Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör. Där vänder det. Där ljusnar det, där tänds hoppets flämtande låga. Det finns förlåtelse, det finns en ny början, det finns en makt som är starkare än hot och hat, ondska och död. Därför är det inte ute med oss. 

 

Därför vågar vi med rövaren gripa om nåden och sjunga: 

 

Jesus, remember me, when you come into your kingdom,

Jesus, remember me, when you come into your kingdom.