Predikan Jungfru Marie bebådelsedag Ydremässan i Sunds kyrka

 

Guds mäktiga verk

 

Idag vill jag säga något om Närvaron, något om Nåden och något om det Nya som väntar.

Först Närvaron.

Hur var det där i Nasaret, då, när himlen landade på jorden, då när Gud sände ängeln Gabriel till den unga flickan? Det var oroligt. Landet var ockuperat av främmande makt. Det fanns soldater överallt. Man var tvungen att vara på sin vakt, för läget var instabilt. Vad som helst kunde hända när som helst. Människor var rädda. Och samtidigt försökte man leva sina liv, odla sina grödor, utfordra sina djur och sköta sina sysslor. 

Mitt i det som är, stämmer Gud möte med Maria. Och idag stämmer Gud möte med oss. Mitt i det som är våra liv. Mitt i sorgen, i värken, i glädjen, i sången, mitt i livet, i det som är enkelt och det som är svårt, i det som skrämmer och i det som är vår trygghet kommer Gud och knackar på. 

Gud har inte glömt sin mänsklighet. Gud är här och Gud är bland flyktingarna och Gud är i Ukraina. Mariupol beskrivs som helvetet på jorden. Mariupol betyder Marias stad. Finns Gud där? Eller har ondskan tagit över? 

Där människor ber, bryter bröd med varandra, där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud. Också i lidandet, också i döden, också i helvetet. 

För det andra: Nåden. Var hälsad du högt benådade, säger Gabriel. Mina vänner: Herrens nåd är det att det inte är ute med oss. Därför: var inte rädd. Hur det än är, hur det än blir. Var inte rädd! Varför säger Gabriel så? Varför säger änglar alltid dom orden: Var inte rädd. Jo, för vi är rädda, livet är läskigt, det är oberäkneligt, det är oförutsägbart. Men Jesus har lovat vara med oss alla dagar, också de dagar som vi är som mest oroliga. 

 

Så till det tredje: Det Nya som väntar! Gabriel frågar: Vill du bära Kristus till världen? Maria kommer med invändningar. Hur ska det gå till? Vi får tveka, vi får tvivla, vi får också säga nej. Gud respekterar oss på djupet. 

Men faktum kvarstår: Gud behöver dig och mig, Gud behöver varenda människa för att kämpa för det goda. En gång besökte jag en gammal man. Han hade varit en kraftkarl, ledare, stor och stark och viktig. Nu var han sängbunden och sörjde över att inget kunna göra. Kan du inte be, frågade jag. Be för bygden, för människorna, vill du be för mig. Hans ögon tårades och det sorgsna ansiktet sprack upp i ett leende. Det vill jag gärna, sa han. 

 

Och idag får vi frågan. Vill vi bära Kristus till världen? Vill vi be, bryta bröd med varandra, och vara barmhärtiga? Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och nöden är stor, nöden kommer bli större, och när människor söker ett fäste, en tro som bär i liv och död, vad ska vi svara? Vi ska svara: välkomna. Här har våra förfäder samlats i krig och fred, i nöd och överflöd. Vi ska hålla bönens låga brinnande, vi ska hålla stigarna till våra kyrkor upptrampade, vi ska läsa Guds ord och ropa till Gud för oss själva, för vår bygd och för vår jord. 

 

Vill du bära Kristus till världen? 

Vad svarade Maria? Må det ske med mig som du har sagt. Hur vågade hon? Hon litade på Närvaron, på Nåden. Därför sa hon ja till det nya som väntade henne. 

Det får också vi göra.