Predikan andra söndagen i Påsktiden

 

Påskens vittnen

 

När de hade ätit…

 

Man kan inte predika för hungrande människor. Jag växte upp i Etiopien och där fanns en utbredd fattigdom. Den lutherska Mekane Yesus-kyrkan insåg tidigt att det inte räcker med att nå ut med evangeliet, bygga kyrkor, döpa och konfirmera och fira gudstjänst. Evangeliet gäller hela människan, sa man. Därför borrade man brunnar så människor fick rent vatten, man bedrev jordbruksprojekt, byggde vägar och startade sjukhus och skolor. 

 

Gud har omsorg om hela människan. Och eftersom vi är påskens vittnen ska kyrkan vara lyhörd för människors behov och möta dem. Vi ska tala och sjunga och be, men vi ska också leva ut evangeliet i handling, fråga: vad kan vi göra för er. Därför anställer vi nu en diakon, en person som blir en symbol för kyrkans omsorg om medmänniskan. 

 

Så till frågan som Jesus ställer tre gånger: Älskar du mig? Mina vänner – detta är den avgörande frågan. Vi kan spela fin musik, ha välskötta kyrkor och kyrkogårdar, ha ordning på GDPR och Församlingsinstruktioner och protokoll. Men vad hjälper det om vi inte älskar Jesus? Vad hjälper det om kärleken saknas?

Finns inte kärleken till Jesus, kan vi lika gärna bomma igen våra kyrkor. 

När jag var studentpräst i Linköping ringde min mor en dag. Hon frågade hur det gick och jag började räkna upp olika aktiviteter som vi bjöd in studenterna till. Men hon avbröt mig strax och frågade: Men Peter, älskar du studenterna?

 

Vad kan öppna våra hjärtan för kärleken? Endast den kan älska som blivit älskad. Jesus säger: den som fått mycket för förlåtet älskar också mycket. 

 

För mina lamm på bete. Var en herde för mina får. För mina får på bete. Petrus fick efter förnekelsen allt förlåtet. Därför kan han svara: Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär. Så blev Petrus den kristna kyrkans första herde, den förste kyrkoherden. 

I torsdags beslutade kyrkorådet att påbörja rekryteringen av ny kyrkoherde till Ydre pastorat. Och nu vill jag be er be till Gud att han sänder en herde som älskar Jesus, en herde som vill vara ett påskens vittne, en herde som visar omsorg om fåren. Vill ni göra det?

 

Är du ett påskens vittne? Är jag det?

Eller är vi bara tröttna, slitna och tomma av det som skaver i våra liv, efter pandemin, av krigets fasor?

Det var lärjungarna också. De hade förlorat sin bäste vän, de hade förlorat framtidstron, och de hade arbetat hela natten utan att få något. De var på botten, helt slutkörda. 

Jesus ger dem mat att äta, han möter dem där de är, de behöver inte förställa sig och låtsas. Och han kräver inget av dem. Han frågar bara: älskar du mig.