Frälsningen
Jesus gråter. Han gråter över Jerusalem. Han är upprörd. Han är arg. Han har just ridit in i Jerusalem, människor har hyllat honom och sjungit Hosianna. Men är det hjärtats lovsång eller tomma ord?
Templet har förvandlats från ett bönens hus till ett rövarnäste och Jesus är ursinnig. Han välter omkull borden. Vad gör han sedan? Han botar sjuka och i bakgrunden fortsätter barnen sjunga: Hosianna och det stör översteprästerna. Sedan skäller han ut de skriftlärde och fariséerna för deras hyckleri och självupptagenhet.
Jesus gråter. Det finns en kyrka vid Olivberget som heter Jesu tårars kyrka. Byggd på den plats där man menar att Jesus grät.
”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. ”
Här möter vi Guds moderliga sida. Hönan är det enda djur som Jesus liknar sig själv vid. Så som hönan samlar…
Lina Sandell hade läst sin Bibel. Hon hade läst orden i Psaltaren 61:5: Jag vill bo i ditt tält för alltid, söka skydd under dina vingar. 91:4: Han täcker dig med sina vingar, under dem finner du tillflykt.
Hon skrev psalmen Bred dina vida vingar, sången Modersvingen och i den första versionen av Blott en dag, skriver hon: Han som bär för mig en moders hjärta.
Hon kände Gud också som mor, som en ömsint mor.
Varför gråter Jesus? Men ni ville inte…. Gång på gång har han velat samla dem, men de ville inte.
Johannes skriver i sitt första kapitel: Det sanna ljuset, det som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Gud har ända sedan syndafallet kallat på människan, ropat: Adam, var är du?
När människan ville bli som Gud, gick allt sönder. Relationen till Gud, till skapelsen, till vår nästa, till oss själva. Hatet tog kärlekens plats, hämnden tog förlåtelsens plats, girigheten ersatte generositeten, egoismen ersatte altruismen, rädsla och ångest trängde ut friden.
Det grekiska ordet för djävul, diabolos, betyder kasta isär, splittra, ta sönder.
Samhälle betyder att hålla samman, socken är där man söker sig samman, kommun betyder gemensam. Vad händer i vår värld, i Europa, i Sverige, i Aneby? Ser vi solidaritet eller segregation? Världen håller andan inför klimatmötet i Glasgow. Kommer vi se enade världsledare som tar modiga beslut där fokus ligger på de fattigaste och mest utsatta. Kommer vi se samling eller splittring?
Jesus gråter fortfarande, över Jerusalem som bygger fler och högre murar, över världens ledare, över oss.
Vi tänker kanske att samlandet under vingarna skulle märkas i kyrkans statistik. Visst, det är väl bra om det märks där också, men det är inte det viktigaste. Jesus vill samla de kristna, ena oss, så att Kristi kropp blir synlig i världen, men han vill också ena sin mänsklighet, ena oss så att vi blir ett liksom Fadern och sonen är ett.
Det sker mycket, oftast i det tysta av samlande, enande, försoningsarbete, brobyggande. Också i Aneby.
Ett underbart exempel på att det går att välja samling i st f splittring är Mötesplatsen varje torsdag i Aneby. Svenska kyrkan och kommunen har gått samman för att skapa en mötesplats för alla och särskilt för de mest utsatta. Varje gång Lovisa kommer därifrån lyser det om henne. Där samlas man, där råder kärlek och barmhärtighet, där är Gud.
Kommer Jesus någon gång att få se sin längtan uppfylld, kommer Jerusalems invånare, judar och palestinier, muslimer och kristna, fattiga och rika någonsin samlas i Kristus?
Vi låter Olov Hartman svara med texten från psalm 38:4: Därför skall alla sargade, döende, säga med alla heliga, saliga: Jesus är Herre.
Tack, Jesus, för att du gråter. Låt våra hårda hjärtan mjukna, låt oss höra ditt rop, se din längtan, komma när du kallar. Visa oss vad du vill rädda oss ifrån och vad du vill befria oss till. Jesus, samla oss, för det finns bara ett enda bröd och en enda mänsklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar