Att leva tillsammans
Vilken text! Hur kan Jesus säga så om sin egen familj? Om vi backar 20 år i Jesu liv, kan vi få en nyckel. Vad hände då? Säg att Jesus är ca 32 år nu.
Just det, när Jesus var 12 år tog Josef och Maria med sig Jesus till Jerusalem för att fira påsk. När de skulle påbörja hemresan var Jesus plötsligt försvunnen. Föräldrarna trodde att han hängt med några andra och gått i förväg, men han fanns ingenstans. De vände tillbaka och letade i tre dagar. De måste ha varit utom sig av oro. Till sist hittade de pojken i templet där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Föräldrarna blev bestörta och Maria säger: Barn, hur kunde du göra så mot oss. Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga. Jesus svarar: Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?
Men de förstod inte vad han menade.
Redan som 12-åring visar Jesus att kärnfamiljen inte är allt. Det finns en större gemenskap, en familj som har Gud som far, en gemenskap som spränger gränser, som inkluderar i stället för att exkludera, där efternamn, stam, språk, religion och etnicitet inte sätter några gränser.
Vi sjunger: psalm 608: Vi sätter oss i ringen…
Så återvänder vi till texten. Eller inte riktigt, för varje text ska läsas i sitt sammanhang. Vi läser i samma kapitel, några verser tidigare.
När Jesus kom hem (till Kafarnaum) samlades folket på nytt så att han och hans lärjungar inte ens kom åt att äta. Hans anhöriga fick höra det och gav sig iväg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen.
Hela familjen är engagerad, Maria, bröderna, systrarna. Josef är förmodligen död. De känner inte igen Jesus, han har förändrats. De har hört att han inte ens hinner äta, han har magrat, massor av hjälpsökande trängs runt Jesus. Kanske är han nära att gå in i väggen?
Så de försöker få med honom hem, men Jesus vill inte. Vem är min mor och mina bröder? Det här är min mor och mina bröder och systrar. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.
Ibland måste vi bryta med familjen. När banden är så snäva så de hindrar en människa från att följa sitt hjärta, lyssna till Guds kallelse och göra Guds vilja, då måste navelsträngen klippas. Och det kan göra ont. Mycket ont.
Det ska tilläggas att brytningen mellan Jesus och hans familj öppnade för en djupare gemenskap som blev synlig efter uppståndelsen.
Vi ska självklart hedra våra föräldrar och älska våra familjemedlemmar, men kärleken spränger alla gränser.
Genom dopet blir vi inympade i ett annat träd, ett större träd än familjeträdet, Kristi kyrka på jorden. Det heter att blod är tjockare än vatten men idag lär vi oss att inget är tjockare än dopets vatten. Kärleken i en familj kan växla, men Gud är trofast, hans kärlek håller att både leva och dö på.
Jesus säger: Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Vi backar sex år i tiden. Det väller in flyktingar i vårt land. Jawid bor hos mig. Han är bekännande muslim. En dag sitter vi och pratar. Han frågar: Varför behandlar ni främlingar, människor som har en annan religion, som era vänner? Hade ni kommit till Afghanistan som flyktingar hade vi inte öppnat våra hem och våra hjärtan.
Jag svarade: Gud är kärlek och Gud vill att vi ska älska våra medmänniskor och ta emot flyktingarna som om de var våra systrar och bröder.
Två år senare berättade Jawid att han ville konvertera.
Vi sjunger psalm 608….
Nu vill jag utmana er: Intervjua M som är 20 år, statslös, bott här i 10 år med sina föräldrar och syskon, ska utvisas men kan inte utvisas, har tagit studenten, utbildad bilmekaniker, får inte arbeta. I måndags var vi hos gränspolisen. Familjen måste vänta till 2024 innan de kan söka asyl på nytt.
Han vill arbeta, hjälpa till som vaktmästare i kyrkan, men vi får inte betala honom. Kan vi en gång i månaden göra en insamling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar