Döden och livet
Hör ni viskningen? Hör ni ropet? Marta viskar till Maria: Mästaren är här och kallar på dig. Jesus ropar med hög röst: Lasaros, kom ut.
Ja, redan i bibelns första bok ropar Gud på människan: Var är du? Kom ut!
Och igår var jag på show i konserthuset och hela föreställningen avslutades med en sång om att komma ut, komma ut ur garderoben, komma ut från rädsla till mod, från skam till stolthet, från modlöshet till hopp, från död till liv. Kom ut.
Hör vi viskningen? Hör vi ropet?
Döden lurar överallt. Den har många ansikten. Hur lyder psalmen: Och ändå är det murar oss emellan och genom gallren se vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar, vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Och Jesus gråter, inte av sorg. Han gråter över alla olevda liv, all blindhet, all brist på hopp och tro. För han är här, han som är vägen, sanningen och livet.
I torsdags fick jag se döden i vitögat. Jag hade varit på föreningslivat på torget. Där var det liv och rörelse, värme, gemenskap och framtidstro. Efteråt går jag över gatan mot Coop för att handla och ser då ett större gäng ungdomar komma gående. Plötsligt börjar en flicka skrika åt en kvinna som också ska gå och handla. Kvinnan ser helt oförstående ut. Flickan har hat i ögonen, hon är fruktansvärt arg. Jag känner till några av ungdomarna i gänget och tar några steg fram för att fråga vad det är som pågår. Då kommer en annan tjej och skriker åt mig att gå därifrån och knuffar till mig på bröstkorgen. När jag inte går börjar en kille som jag aldrig sett skrika åt mig att försvinna därifrån. Hatet var urskiljningslöst. Blint. Alltihop har med rånet och bilbranden tidigare i veckan att göra. Uppgörelser mellan olika gäng. Jag gick in och handlade, ringde polisen och när jag kom ut var de redan där. Och jag blev så ledsen. Vi har arbetat så mycket för att Alla ska få plats, för att riva murar och bygga tillit. Så slår hatet rot, det blinda hatet, döden.
Jesus gråter, jag gråter, många gråter. Det är inte bara invandrare som raserar tilliten. Det gör också våra politiker i riksdagen, det gör alla slags människor på sociala medier. När hatet slår rot kvävs tilliten, då flyttar döden in. Är det kört?
Vad är det Marta viskar: Mästaren är här och kallar på dig. Jesus är också här i Aneby, han kallar på dig och dig och dig och mig. Han kallar på ungdomarna som bråkade. På våra ledare i riksdagen. Han kallar på Svenska kyrkan. Kommer vi sitta kvar i sorgens eller hatets mörker eller gör vi som Maria, reser oss och går Jesus till mötes? Stannar vi i gravens mörker, inlindade i dödens bindlar eller reser vi oss och går ut till friheten?
Idag firar vi höstens påskdag. Den kallas den lilla påskdagen.
Vi tror på de dödas uppståndelse. Vi är kallade att gå genom död till liv. Varje dag.
Igår döpte jag Belle i Marbäcks kyrka. I samband med dopet tecknade jag korset på hennes panna, mun och hjärta. Pannan – våra tankar. Munnen – våra ord. Hjärtat – hela livet. I dopet kallas vi att gå från mörker till ljus, från död till liv, i tanke, ord och handling. Paulus talar om den gamla människan, gammeladam, som ska dö med Kristus, liksom dränkas för att den nya människan ska uppstå med Kristus. Genom död till liv i tanke, ord och handling. Våra fäder talade om den dagliga omvändelsen. Vi är skapade till Guds avbild, till att bli Kristuslika. Det är i ljuset vi hör hemma. Det är inte graven som är målet utan himlens härlighet.
Därför är Alla får plats en jätteviktig vecka. Därför är det projekt som snart kommer sjösättas med trygga vuxna på skolan avgörande. Därför får vi aldrig sluta riva murar och bygga tillit. För Mästaren är här. Han kommer viska och ropa, ropa och viska tills vi svarar och kommer ut i tillit och frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar