Så märkligt det är att inte kunna fira gudstjänst som vanligt. Så svårt det är att inte få ses, att inte få vara tillsammans på kyrkoårets första dag i fyllda kyrkor. Det är en sorg, människor gråter och längtar, hoppas och ber. Hur länge ska detta pågå? Hur länge måste vi vänta på att pandemin ska klinga av?
Hosianna! Hosianna är en bön, ett rop: Hjälp oss, rädda oss. Kören är stor, sången ljuder genom alla tider, över hela vår jord: Hjälp oss, rädda oss. Och jag tycker mig höra att det är fler som sjunger idag än tidigare, nöden är större, ropet är starkare och till och med bina och fåglarna, och haven och bergen och glaciärerna stämmer in i ropet. Hosianna. För att inte tala om alla de flickor och kvinnor över hela jorden som lever i förtryck och tvång. Hjälp oss. Rädda oss.
Skaran i Jerusalem sjöng Hosianna. De hade också väntat och längtat. På vad? På vem?
Jo, de hade läst profetens ord om att natten skall vika där ångest nu råder, att det folk som vandrar i mörkret skall få se ett stort ljus och över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
De hade levt i fångenskap och förtryck och nu var deras land ockuperat av främmande makt. De levde i ständig rädsla och osäkerhet. De längtade efter en annan kung för de hade läst raderna hos profeten Sakarja om kungen som kommer ridande på en åsna. De hade läst orden i Judiths bok där det står: Ty din makt beror inte på stora arméer, ditt välde inte på starka kämpar. Nej, du är de förtrycktas Gud, du är de svagas hjälpare, de kraftlösas försvarare, de uppgivnas beskyddare, en räddare för dem som är utan hopp.
Så kommer han där, en annorlunda kung, en annan sorts ledare. Han sitter inte på höga hästar och ser ner på människor. Han rider på en åsna så han kommer i ögonhöjd med dem han möter. Han ser människor, han ler och hans blick är annorlunda, den värderar inte, den underkänner inte, den är fylld av kärlek. De som mötte hans blick såg Judiths ord gå i uppfyllelse: Du är de förtrycktas Gud, de uppgivnas beskyddare, en räddare för dem som är utan hopp.
Idag startar julinsamlingen till ACT, Svenska kyrkans internationella arbete. Tvångsäktenskap, könsstympning, våld i hemmet och andra övergrepp krossar drömmar och slår sönder liv. Genom att ge en generös gåva ställer vi oss på Jesu sida i kampen för all flickors rätt till ett värdigt liv. För Gud är de förtrycktas Gud, de svagas hjälpare, de kraftlösas försvarare.
Idag ska Aneby pastorat miljödiplomeras i Fas 2 och man kan fråga sig: finns det något i dagens text som handlar om miljön? Ja!
Jesus kom ridande på en åsna. Han ägde inget eget fortskaffnings-medel. Han lånade, eller ska vi säga att han leasade en miljövänlig åsna från en åsnepool. Herren behöver den. Han skall strax lämna tillbaka den. Jesus levde enkelt. Han levde hållbart och klimatsmart. Han visste att Guds skapelse måste värnas och vårdas.
Ibland säger vi att vi inte ska ta något för givet. Är det inte just det vi ska? Ta det för givet, ta emot livet och varje hjärtslag som en gåva, ta dagen och maten för given, given åt oss av Gud, alla goda gåvors givare? De ägodelar vi har, de pengar och prylar vi har, allt är till låns, allt är oss givet att förvalta och sedan räcka vidare. Också våra vänner, vår kraft, lusten, livet, förmågan är gåvor som vi ska ta för givna och tacka Gud för. Gör vi det, skapar vi rum för det heliga, för det som inte är till salu. Vi upptäcker att det vackraste och viktigaste i livet är gratis, gåvor av nåd som väcker förundran och varsamhet.
Ylva Eggehorn skriver i boken: Natt och Dag: Om vi på nytt förmår skapa ett rum för det heliga i våra kyrkor - en plats där Gud och människa hejdar sig på tröskeln till varandras mysterium. En plats där vi inte agerar för att annonsera eller förevisa vad vi håller på med eller hur duktiga vi är. Gud kan inte användas för att bygga framgång... eller harmoni eller bättre fungerande människor. Gud är oanvändbar, lika oanvändbar som en kärleksnatt. Han kallar oss ur djupet av oss själva, mitt i våra liv, till ett möte som han har betalat det fulla priset för. Vi behöver inte helhet och harmoni till varje pris, men vi behöver den kärlek som heter mottagande. Så långt Ylva Eggehorn. Och detta är min önskan och bön inför det nya kyrkoåret, att vi på nytt ska förmå skapa rum för det heliga i våra kyrkor, en plats där Gud och människa hejdar sig på tröskeln till varandras mysterium.
Det är svårt nu. Det är sorgligt att inte få mötas och fira gudstjänst i fyllda kyrkor. Och ändå sker undret, trots allt. En annorlunda kung kommer till oss, till dig där du är, till mig där jag är. Han kommer med det som vi allra mest behöver. Nåd och frid. För Gud är de förtrycktas Gud, de uppgivnas beskyddare, en räddare för dem som är utan hopp.
Hosianna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar