Längtan. Det finns så mycket längtan i oss. Kanske är den idag starkare än på mycket länge. Vad längtar du efter? Längtar du efter att kunna ses, kramas, ta i hand, resa, umgås utan att vara rädd. Längtar du efter att få träffa barn och barnbarn? Längtar du, som jag, efter den dag då pandemin är över, den dag då vi kan leva ett normalt liv, utan rädsla?
Vet ni vad jag längtar efter mer? Jag längtar efter domedagen. Jag längtar efter att Jesus ska komma tillbaka. För det står i Bibeln att den dagen ska allt det onda och svåra ta slut. Den dagen ska vi få se Gud ansikte mot ansikte och och Gud kommer se på oss med kärlek för han har också längtat. "Äntligen", kommer han viska. "Välkommen hem". Och han kommer se tårarna på våra kinder, ta fram sin finaste näsduk och varsamt torka bort tårarna. Medan Gud torkar tårarna från våra kinder kommer han säga: "Var inte rädd. Det är över nu". För den dagen kommer sanningen att segra, den dagen kommer livet segra över döden, det goda kommer segra över det onda, ljuset kommer besegra mörket. Träden, berättar Hesekiel, kommer bära frukt varje månad, bladen kommer inte vissna och frukten kommer aldrig ta slut, ingen kommer behöva gå hungrig och alla sår kommer läkas. Den dagen kommer vår djupaste längtan att uppfyllas. Vi kommer inte sakna något. Paulus skriver: Liksom alla dör genom Adam, så skall alla få nytt liv genom Kristus. Som jag längtar!
När kommer detta ske? Vi vet inte men en sak vet vi: Vi har aldrig varit så nära den dagen som vi är nu.
När jag var ungefär 15 år bodde vi i ett hus med en stor trädgård. Pappa tyckte om att påta i jorden. Han sådde och vattnade och väntade på att det skulle växa. En dag bad han mig gå ut och rensa ogräs. Det var inte det jag tyckte mest om, men jag jag lommade iväg, la mig på knä och tittade på de gröna groddarna. Det var ju omöjligt att se vad som var blommor och vad som var ogräs. Så jag ropade på pappa och bad honom komma ut och visa mig. Det var ändå svårt.
Så är det med det som är ont och det som är gott. Ibland är det svårt att veta. För ibland är det som först verkar ont något som kan bli gott och det som först verkar gott kan visa sig vara ont. Jesus berättar om några som kastar ut nät. När de dragit upp nätet måste de sortera, de måste ta vara på den goda fisken och kasta bort den dåliga. De måste ha kunskapen, kunna se skillnaden. Och en dag, säger Jesus, ska de onda skiljas från de rättfärdiga. Det handlar om dig och mig, om alla människor. En dag ska vi genomlysas, våra liv ska granskas, sanningen ska komma fram. Men det är inte vem som helst som granskar, som sorterar och avgör. Det är Guds änglar och jag tänker att om de är osäkra så kommer de ropa på vår himmelske Fader och be honom visa dem. För Gud är kärlek, Gud känner oss bättre än vi själva gör och när han ser på oss med kärlekens blick kommer han bara se det vackra och goda.
Jag tror inte att skiljelinjen går mellan oss människor, mellan onda och goda. För vem är alltigenom ond? Vem är alltigenom god? Nej, jag tror att skiljelinjen går rakt igenom oss, för också i mig finns avund, girighet, likgiltighet. Också jag gör skillnad på människor, jag tänker mer på mig själv än på andra. Fast jag vet att det är fel så handlar jag fel. Varje dag.
Det finns bara en som är god, som är rättfärdig, en som aldrig har syndat och det är Jesus. Kanske är den där elden som Jesus talar om en renande eld, en eld som bränner bort allt det som jag skäms för, som jag vet är fel, som skadar mig själv och andra.
Det berättas om en guldsmed som gjorde upp en eld. På elden satte han ett kärl med guldmalm som smälte och då kom slagget upp till ytan, de smutsiga. Varsamt tog han bort slagget med en slev och på frågan hur länge han höll på svarade han: Till dess att jag kan se min spegelbild i ytan.
Vad längtar du efter? Jag längtar efter den dag då Jesus kommer tillbaka, domens dag då det onda ska rensas bort, återseendets dag då Gud viskar: "var inte rädd. Det är över nu".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar