Predikan Palmsöndagen

Vägen till korset

För de flesta är Coronakrisen påfrestande på många olika sätt. Men mitt i allt det som inger oro, väcker frågor, prövar tålamodet så innebär krisen också att vi måste tänka om, lägga om vårt liv, leva långsammare, skala av, minska ner, stanna upp. Jag är en av många svenskar som arbetar för mycket, för långa dagar, tänjer, trycker in ett möte till, är tillgänglig jämt och ständigt men nu måste jag ställa om, ställa in, stanna hemma och det som först bara är frustrerande och besvärligt blir en gåva, en inbjudan att bli stilla. I år sammanfaller denna påtvingade begränsning med Stilla veckan. Kan vi se det som en gåva? Jag vill försöka.

Vi går nu in i Stilla veckan, den viktigaste veckan på året, den absoluta höjdpunkten på kyrkoåret. Allt det som hittills hänt i Jesu liv, födelsen i Betlehem, flykten till Egypten, uppväxten i Nasaret, besöket i templet när Jesus var 12 år, dopet i Jordan, undren, undervisningen, allt detta hade fallit i glömska om inte det hade skett som nu ska ske i Stilla veckan. Det som sker nu förändrar allt. Stilla veckans händelser kastar ett ljus över, ja uppenbarar vem Jesus är, vem Gud är, vad en människa är. Efter uppståndelsen förstod lärjungarna vad Jesus hade sagt. De ”kom ihåg”! Allt föll på plats, bilden klarnade, gåtan fick sin lösning, det som hade varit obegripligt för dem blev med ens begripligt. Stilla veckans stora drama utgör den nyckel till förståelsen av skrifterna, av Jesus, av sig själva, av Gud, av meningen med livet som vi saknat.

Därför, mina vänner, är det avgörande för vårt andliga väl att Stilla veckan verkligen får bli en STILLA vecka.

Dagens text är hämtad från Matteus 21:1-11

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar 2och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. 3Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” 4Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 5Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. 6Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. 7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. 9Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” 10När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?” 11Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Låt oss gå igenom texten steg för steg.

Det första som händer är att Jesus ber om hjälp, han ger två av sina vänner ett uppdrag. Ensam är inte stark. Överallt där Coronakrisen grasserar ropas det efter flera händer och mer personal. Senast igår anmälde sig en procent av alla invånare i New York, 85000, att hjälpa till. Bilden ser likadan ut på de flesta håll. Studerande, permitterade och pensionerade ställer upp när behovet är stort. När äldreboendet i Aneby saknar personal så kliver medarbetare i andra delar av kommunen in och hjälper till.

Jag har en Jesusfigur i min ägo. Jag hittade den i ett gatustånd i utkanten av Dar Es Salaam för många år sedan. Jesus var utan armar. Jag köpte den armlösa Jesus och varje gång jag ser honom hör jag honom viska: Jag behöver dina armar, din famn, dina händer. Idag är det många som räcker ut en hjälpande hand, exemplen är många, kreativiteten likaså. När vi gör det så är vi Kristus för den andre och i den vi hjälper möter vi Kristus som sa: Jag var hungrig och ni gav mig att äta….. Eller för att citera en sång: Ubi caritas et amor, Deus ibi est. Där barmhärtighet och kärlek är, där är också Gud.

Allting hänger samman. Forskare lyfter nu sambandet mellan Coronakrisen och Klimatkrisen. Mänskligheten lever över jordens tillgångar, marknadskrafterna och girigheten driver oss att ta ut mer än vad som är oss givet. Vi lånar av kommande generationer. Denna hejdlösa, gränslösa livsstil är också en orsak till den snabba smittspridningen över hela världen. Ropen på krafttag för att rädda moder jord, inte minst från unga människor över hela klotet, har världens ledare inte brytt sig om. Men när smittan sprids då vidtar världens ledare åtgärder av sällan skådat slag. Om en bråkdel av de åtgärder som vidtagits för att stoppa smittan hade satts in för att stoppa klimatkrisen så hade framtiden sett ljusare ut både för människa och miljö. För allt hänger samman. Det vi vägrade göra förut, leva i harmoni med skapelsen, tvingas vi till nu och plötsligt blir luften friskare, vattnet klarare och hoppet starkare.

Vad gör Jesus? Han köper inte en egen åsna. Han lånar en och lämnar sedan tillbaka den. Allt är ett lån. Livet, tiden, huset jag bor i, kläderna jag på kroppen, pengarna jag på banken. Det finns en djup respekt för allt skapat i denna enkla handling av Jesus. Tänk om vi kunde handla likadant!

Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig ödmjuk…

”Dotter Sion” står för alla de i Israel som länge väntat på befrielsen. Landet var ockuperat av supermakten i Rom, det fanns soldater överallt. Människor var ständigt rädda. Man gjorde då det så många gör idag, vi väntar på och längtar efter befrielsen från Coronakrisen och klimatkrisen, vi söker efter minsta ljus i mörkret, efter tecken på att det vänder, att kulmen ska vara nådd, kurvorna över smittade och döda vända neråt, tempreturökningen ska stanna av.

Vi längtar efter att kunna gå ut, ta i hand, kramas, dansa, sjunga, bjuda till fest, leva som vanligt.

När ångesten griper tag frågar vi: Finns Gud? Varför griper han inte in?

Igår kväll sändes i tvåan Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson. Recitatör var Stina Ekblad.

Än vandrar gudar över denna jord. En av dem sitter kanske vid ditt bord. Tro ej att någonsin en gud kan dö. Han går förbi dig, men din blick är slö. Han bär ej lyra eller purpurskrud. Blott av hans verkan känner man en gud. Den regeln har ej blivit överträdd: är Gud på jorden, vandrar han förklädd. Tror du att fåren skulle beta i morgonglans på gräsklädd jordisk kulle, om inte gudar fanns? Tror du, att våren skulle binda sin blomsterkrans på alla dödas kulle, om inte gudar fanns?

Bjuder ett mänskoöga till stilla kärleksfest oss, kyliga och tröga, som folk är mest, lägger som himmelsk läkning för djupa själasår, en vän, fri från beräkning, sin hand i vår. Synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd - då sitter vid vår sida en gud förklädd.

När Stina Ekblad läste dessa ord slog det mig att de som hyllade Jesus och viftade med palmblad den där dagen i Jerusalem förstod inte…

Han går förbi dig men din blick är slö. Han bär ej lyra eller purpurskrud. Blott av hans verkan känner man en Gud.  De insåg inte att det var Gud själv de såg, Gud förklädd, där på åsnan, i ögonhöjd. Lägger som himmelsk läkning för djupa själasår, en vän, fri från beräkning, sin hand i vår.

Ser vi honom komma idag i grannen, i den som ringer och frågar hur jag har det, i den som outtröttligt kämpar i vården, i den som sprider ljusglans kring vår plågobädd? ”Öppnade ögon, Herre mig giv…”

Så kommer Jesus ridande och folket lägger ut sina mantlar, skär kvistar och sjunger. Alla dras med, stämningen är på topp, men är glädjeyran äkta? Av palmsöndagen lär vi oss att inte snegla på andra människors bifall eller motstånd. Jesus visste att folket jublade över sina egna förväntningar och drömmar, inte över Guds plan. Jublet byttes mycket snart i hat. Vi behöver be Gud om hjälp att bli grundade, stå fasta, följa hjärtats innersta kompass vad än andra tycker.

Jesus låter sig hyllas som konung, men han är annorlunda än alla andra statschefer mänskligheten skådat. Han använder sin makt till att avstå från makt, han väljer korsets väg, kärlekens väg för att älska oss tillbaka till Gud och till oss själva.

Så till sist:

Ordet Hosianna har en tvådelad innebörd, å ena sidan en bön om räddning och hjälp, å andra sidan en lovsång till den som hört bönen. Vad kan vara mer passande i dessa dagar än att sjunga Hosianna.

Vi ber:

Jesus, hjälp oss, rädda din mänsklighet. Tack för att du hör vår bön, och svarar oss i din kärlek.