Denna husandakt borde ha gjorts i måndags på Annandagen för den handlar om lärjungarnas möte med den uppståndne medvandraren under vandringen till Emmaus. När de kommer fram ber de sin medvandrare: "Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut."
Orden ligger till grund för den vackra kvällspsalmen 189: Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när. Bliv kvar o Herre, snart är natten här.
Orsaken till att jag inte kunde skjuta upp inspelningen längre var ett sms från en god vän som har cancer och nu ligger hennes man i respirator och kämpar för sitt liv. Själv är hon också smittad. Det kom så nära. Livet är så skört. Det kunde ha varit jag som blivit sjuk. När livets dag närmar sig sitt slut och natten är nära får vi be:
Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när. Bliv kvar o Herre, snart är natten här.
Just den psalmen har jag använt när som präst blivit kallad till någons dödsbädd. Särskilt sjätte och sjunde versen.
Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd,
av gravens fasa, ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.
Ditt kors skall skina för min blick när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.
Den psalmen vill jag att någon ska sjunga på min dödsbädd. Här är länken:
https://youtu.be/YWuHZ4TfXIU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar