Påskens vittnen Joh. 20:24-31
Min dotter Katarina ringer. Oftare än hon brukar. Hon frågar hur jag mår. Jag hör på henne att hon är orolig. Min syster ringer. Vänner jag inte hört av på flera år ringer. Var rädd om dig, säger de. Och jag säger samma sak. Var rädd om dig. För ingen vet vart detta tar vägen. Oron griper tag. Huden är tunn. Inget är som det brukar. Vi lever under ett dödshot. Vem kommer klara sig? Vem kommer att dö?
Kanske upplevde lärjungarna något liknande. De levde alla under ett dödshot. De var rädda, misstänksamma, höll sig undan. Deras ledare Jesus hade dött. Vem stod näst på tur? När de samlades var de väldigt försiktiga. Och noga med att låsa dörren. Och när de skildes åt visste de inte om de skulle mötas igen.
Sist de samlades saknades Tomas. De har berättat för honom att de sett Herren. Han som var död och begravd lever.
Tomas tvivlar. Han är skeptisk. Han vill ha bevis. Han vill se Jesus, ta på honom, sticka fingret i spikhålen och handen i sidan för att förvissa sig om att det inte är ett spöke, en vålnad, ett dåligt skämt.
Nu är de samlade igen. Alla är lite spända och trötta som man blir av att leva under ett hot, som man blir när inget är som det brukar.
Så kommer Jesus, trots att dörrarna är reglade, och säger: Frid åt er alla. Smaka på dom orden. FRID ÅT ER ALLA. Precis vad de behöver.
Precis vad vi behöver. Och det är de ord som finns står nedtecknade på ikonen i kyrkan. Frid åt er alla. Känn ingen oro.
Vi sjunger: Känn ingen oro….
Så vänder sig Jesus till Tomas. Han känner hans tvivel, han möter honom där han är och ger honom det han behöver. Sådan är Jesus. Sådan är Gud. Hur var det Tage Danielsson sa: Utan tvivel är man inte klok. Vi behöver inte låtsas, inte förställa oss, inte spela med i ett spel. Vad Gud söker är äkthet, uppriktighet och öppenhet. Tomas hade kunnat avfärda vännernas ord som struntprat och låtit bli att komma. Han hade kunnat bli hård och hatisk. I stället var han ärlig om sina tvivel och sa vad han behövde för att kunna tro.
Min Herre och min Gud, utropar han. Tvivel vänds i tro. Tomas blir ett påskens vittne.
Kanske är tvivlaren ett mer trovärdigt vittne än den som är säker? Vad hände med Tomas sedan? Det sägs att han blev en missionär och tog sig ända bort till södra Indien där han grundade en kyrka av Tomaskristna, en kyrka som finns än idag.
Finns det några påskvittnen idag? Ja, det gör det. Alla som ber, alla som söker och tvivlar och tror är påskens vittnen. Alla som följer Jesus och älskar honom är påskens vittnen. Och jag skulle vilja påstå att alla som tror att livet är starkare än döden, alla som tror att godheten övervinner ondskan, alla som tror att kärleken kommer att segra är påskens vittnen i vidare mening, fast de inte har förstått att det är Jesus de tror på.
Vi känner oro, rädsla, kanske ångest. Inget är som det brukar. Det är påfrestande. Vi stänger in oss. Så kommer Jesus och säger: Frid åt er alla. Det räcker för mig. Att han är här och följer oss dit ingen annan går, som Ylva Eggehorn skriver. Räcker det för dig? Vad behöver du just nu? Säg det till honom!
Det finns en underbar psalm som jag föreslår att vi står upp och sjunger som dagens Credo, psalm 359.
Jesus, jag dig älskar, du som älskar mig. Du på korset lider, jag tillbeder dig.
Jesus, du har uppstått, nu är graven tom. Jag står där förundrad, o mysterium.
Du har gått till Fadern, står inför hans tron, ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu.
Jesus, du är med oss, genom liv och död, nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd.
Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd: Jesus är min Herre, han gör allting nytt.
Pris ske dig, o Fader, pris ske dig, Guds Son, Pris ske dig, du Ande, i all evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar