För många år sedan träffade jag en kvinna som var så ensam.
Ensamheten var inte självvald, den var ofrivillig, den gjorde ont. Jag
skulle så gärna vilja finnas till i någons tanke, sa hon. Veta att någon
tänker på mig, längtar efter mig, vill mig. Någon som jag får tänka på med
värme och längta efter.
Finnas till i någons tanke, sa hon. Vackra ord. Och steget
från att finnas till i någons tanke till att bli till är inte långt. För det är
ju just det som händer när vi möts och älskar varandra: Vi blir till. Vi blir
mer levande. Varje dag. Livet får mening, hjärtat blir varmt, livsmodet
återvänder.
Dagens text från Salomos Vishet är en hälsning till oss som
är ensamma. En hälsning från Gud: Du älskar allt som finns till. Allt som lever
har du kallat till liv. Du älskar allt levande.
Mina vänner och särskilt du som känner dig ensam: Du finns
till för att Gud har kallat dig till liv, Gud älskar dig. Du finns till i Guds
tanke och i Guds hjärta. Varje hjärtslag, varje andetag är en gåva från Gud,
ett kärleksbevis.
Ibland är det svårt att tro att det är sant. Hur kan vi leva
så mot varandra att detta blir sant varje dag? Jag tänker på ordet respekt. Det
betyder att besvara någons blick, att se varandra i ögonen, mötas på riktigt.
Inte titta, inte blänga utan se på varandra med Jesus blick, kärleksfullt,
varmt, upprättande.
Gud älskar dig och mig och allt levande. Men Moder jord är
sjuk, hon har feber vilket leder till att många djurarter minskar i antal och
riskerar att utrotas. Senast häromdagen kom en larmrapport om att antalet
humlor minskat med en tredjedel. Orsak: Vår livsstil.
Hur kan vi ställa om våra liv, omvända oss så att vi värnar
och skyddar allt som Gud kallat till liv?
Kvinnan längtade efter att finnas till i någons tanke.
Gud, tack för att vi finns till i din tanke, i ditt
hjärta. Lär oss älska som du älskar. Lär oss älska allt levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar