söndag 16 februari 2020

Predikan Sexagesima



Det levande ordet

Ord kan såra. Ord kan hela. Ord kan binda. Ord kan befria. Ord kan dölja sanningen. Ord kan avslöja sanningen. Ord kan få oss att vissna. Ord kan få oss att växa.

Det har aldrig varit så många besökare på Stadsmuseet i Norrköping som de var igår. Där pågår utställningen Medlöperi och motstånd – nazismen i Norrköping då och nu. I ett tidningsurklipp på utställningen finns en bild på Sverigedemokraternas styrelse. SD är ett parti med rötter i nazismen. Utställningen polisanmäldes av SD´s ordförande som menade att partiet blivit smutskastat. Vad hände? Personalen plockade ner artikeln. Anmälan lades ner. Personalen funderade och hängde sedan upp artikeln igen. Den tillförordnande chefen står sedan i TV och berättar hur de resonerat. Vet ni vad hon heter? Maria Modig.
Orden var outhärdliga för vissa. Först böjde sig museet. Sedan rätade de på ryggen och stod fast.

Häromveckan var det förintelsens minnesdag. En talare sa: Det började inte med mord. Det började med ord.

Jesus är hemma i Kafarnaum. Hans lärjungar är upprörda. Det han säger är outhärdligt. Många lämnar honom. Men Jesus står fast. Han ber inte om ursäkt. Han vänder inte kappan efter vinden som så många av våra politiker har gjort de senaste fyra åren av rädsla för att… vad? För att många ska lämna, för att de ska tappa medlemmar.
Vad är det som är så upprörande? Jo, Jesus har sagt att han är livets bröd. Att brödet är hans kropp. Att vi måste äta hans kropp och dricka hans blod för att få liv.
Det är inte tomt prat. Det är blodigt allvar för Jesus. Och varenda förälder vet vad detta innebär. Det går inte att sitta med armarna i kors och titta på sitt barn när det gråter och säga: Snyt dig lilla vän. Nej, man tar upp barnet i famnen och håller om det tills gråten gått över. Om ens barn är i fara är man beredd att ge sitt liv för att rädda det. Man ger allt för den man älskar, sin tid, sin kraft, sina tårar, sina böner. Man är beredd att göra vad som helst.

När jag bodde i Arvidsjaur mötte jag en kvinna som förlorat sin man. De hade varit på utlandsresa. Pojken hade badat, kommit för långt ut och blivit neddragen av underströmmar. Pappan hade kastat sig ut, fått tag i pojken och räddat honom men orkade sedan inte simma in utan drunknade.

Jesus kom för att säga att så älskar Gud dig och dig och varenda människa. Som pappan som inte satt kvar på stranden och sa: Jag älskar dig, det vet du väl utan som kastade sig ut för att rädda sitt barn. Ord blev handling. Handling som blev vår räddning. För dig utgiven. För dig utgjutet.
Jesus är Ordet med stort O, det som samtidigt är handling. Hans ord leder inte till mord. Hans ord leder till liv.

Hade Jesus nöjt sig med att prata och predika och tala vackert om himlen och kärleken då hade vi inte suttit här idag. Ordet blev kött, kropp, handling. Inkarnation. Han levde som han lärde. Han gav sitt liv. Därför tror jag på honom. Därför förtröstar jag på honom. Därför har jag lagt mitt liv i hans händer.

Vi har författat en Församlingsinstruktion, ett dokument som anger riktningen för Aneby pastorat de kommande fyra åren. Den innehåller många vackra ord. Och nu måste vi göra orden till handling, leva dem. Ibland kommer vi misslyckas, ibland kommer vi också vika ner oss när vi blir rädda men sedan kommer vi göra som Maria Modig, räta på ryggen och följa vår övertygelse. Så får människor hopp. Så kommer till tro på Kristus.

Tack Jesus för att du är Ordet som samtidigt är handling. Du är Ordet som ger oss liv.

Inga kommentarer: