Predikan 4 söndagen i påsktiden

Vägen till livet

Joh 14:1-14

Spela upp ljudet av ett bortstött lamm. Övergivet av sin mamma.

Hjälp mig, ta hand om mig, var är du? Låt mig få vara med, få vara nära, annars dör jag.

Lammets ångest är vår ångest, rädslan för att bli bortvald, utstött, utfrusen, ratad, kasserad. Låt mig få vara med, få vara nära, annars dör jag.

Jesus vet det. Därför säger han: Känn ingen oro. Lita på Gud. Lita på mig. I min faders hus finns många rum. Vad är det Jesus säger? Jo, han säger: Alla får plats. I himlen, i gemenskapen, i mitt hjärta. Jag går för att göra i ordningen rummen, bädda, tända ljus, göra fint och sedan kommer jag och hämtar er för att ni ska vara där jag är.

Känn ingen oro. Alla får plats. För Gud vill att alla människor ska bli räddade. Inte rädda, utan räddade.

Vi sjunger 774.

Vägen till livet handlar alltså om vägen hem, det yttersta målet för vår vandring, den stora famnen, den eviga samhörigheten.

Men, hur ska vi hitta dit? För vägen börjar här, den börjar nu. Tomas fråga blir vår fråga: Hur ska vi hitta vägen? Jesus svarar: Jag är vägen. Eller med andra ord: Följ mig, håll dig tätt intill mig. Släpp mig aldrig ur sikte.  

Och så är det just det som händer. Gång på gång. Att blicken skyms av oro för barnen, för framtiden, för den egna hälsan. Hoppet byts i missmod när vi blir sjuka, när vi förlorar någon vi älskar, när ensamheten plågar. När bönen blir stum och Gud är tyst, då är det svårt att tro, då är det svårt att se vägen.

Filippos sätter ord på vår längtan när han säger: Visa oss Fadern. Visa oss Fadern, det är nog för oss. Filippos sätter ord på allas kamp, allas längtan, allas bön: Visa oss fadern.

Och det är då det händer. Jesus svarar: Gud är här. Jag och Fadern är ett. Mitt framför dig. Alldeles nära. Närmare dig än ditt eget hjärta. Allt du ber om och längtar efter och en gång ska få uppleva helt och fullt finns här.

När blicken skyms av sorg, oro och missmod, då behöver vi hjälpa varandra att hitta vägen och känna igen Kristus.

Vilka tecken ska vi leta efter?

·      Bibeln – ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

·      Bönen för och med varandra.

·      Barmhärtigheten som gör det lätt att andas.

·      Det brutna brödet som öppnar våra ögon och kallar oss att själva vara bröd som bryts och delas.

·      Bär varandras bördor – eller med andra ord: gråt med dem som gråter och gläd er med dem som är glada.

Kristus är här, vägen till livet går här i kyrkan fram till altaret och från altaret ut i det liv vi lever.

I dopet inlemmades vi i Kristi kropp. Vi är medlemmar. Vi är Jesu händer, fötter, ögon, öron, hjärta. Och när vi inte orkar vara det så möter vi Kristus i våra medmänniskor, särskilt i de små, de utsatta, i barnen, för den som är nära ett barn är nära Gud.

Känn ingen oro. Det finns en famn, ett hem, en himmel med många rum där alla får plats. Vägen dit börjar här, den går genom gudstjänsten och genom våra hjärtan.