Predikan Påskdagen

Kristus är uppstånden

Joh 20:1-18

Jag vill säga något om mörkret, något om kvinnorna och något om Kristusmöten idag.

Medan det ännu var mörkt….idag skiner solen men många menar att vi lever i en mörk tid, en tid av upprustning, en tid då vi bygger murar i stället för att riva murar, en tid då demokratin trängs tillbaka, en tid då hot och hat sprids, en tid då ensamheten ökar, avstånden mellan människor, främlingsrädslan. En tid då de unga som snart ska ta vid är vilsna, en tid då kyrkan famlar efter sin identitet.

Medan det ännu var mörkt… och det var mörkt i Marias hjärta och sinne, hon hade stått vid korset när Jesus gav upp andan, hon hade mist sin vän, sitt allt. Hon var förkrossad. Och jag tänker att alla vi som mist någon vi älskat kan ana vad Maria från Magdala kände.

Och precis det vi gör i vår sorg, det gjorde Maria. Hon gick till graven för att gråta. Eller fanns det ett hopp i hopplösheten? Hade han inte sagt att han skulle uppstå på tredje dagen?

Det oväntade sker. Jesus möter Maria där hon är. Och oss. Hinnan mellan himmel och jord är rispapperstunn. När vi söker honom kommer vi upptäcka att han är mycket nära, närmare än vårt eget hjärta.

I tisdags förmiddag pryade jag som vaktmästare på kyrkogården här i Lommaryd. Uppdraget var att räta upp gravstenar, rikta, fylla på sand och jord. När jag lyfte blicken från grävandet såg jag att på många gravstenar finns det ett kors, ett tomt kors. Överallt, på alla kyrkogårdar dit vi går för att gråta finns det tecknet, inhugget i sten, så att vi inte ska glömma, det trotsiga tecknet som berättar om uppståndelsen, en hälsning från våra förfäder att natten inte är slutet, att sorgen en dag ska vändas i glädje, att livet vann, att tron på Jesus håller att både leva och dö på.

Så något om kvinnan, kvinnorna, välsignade varelser på denna jord. Vem berättade för dig om Jesus? En man eller en kvinna? Hela Bibeln är fylld av berättelser av män om män. Likaså kyrkans historia. Men vi får aldrig glömma att det var kvinnorna som vakade vid korset. Vi får aldrig glömma att det var för Maria från Magdala som den Uppståndne först visade sig, att det var en kvinna som var den första budbäraren, den första att berätta för oss om uppståndelsen. Och sedan dess har framförallt kvinnorna varit bärare av den kristna tron. Från generation till generation, genom kyrkans historia. Från min mormor, till mamma och från mamma till mig. Min pappa var präst men det var mammas förböner, förtröstan och varma tro som väckte mig.

Och vad vore Svenska kyrkan utan alla kvinnors engagemang! Tack för att ni finns, ni Maria Magdalenas systrar.

Så till sist, något om Kristusmöten idag. Var möter vi Kristus idag i våra liv? I dopet – där förenas vi med Kristus, i bönen talar vi med honom, i sången lovsjunger vi honom, i nattvardens bröd och vin blir vi ett med honom, i Bibeln blir han synlig för oss. Och när vi möts i hans namn, två eller tre eller flera är han mitt ibland oss. Också idag möter människor änglar, också idag, mitt ibland oss finns människor som mött Jesus livs levande – ett möte som blivit livsavgörande.

När allt färre döps och konfirmeras, när korset på gravstenarna byts ut mot älgar, katter och motorcyklar, när mörkret tilltar och vi är på väg att ge upp, då möter oss den Uppståndne där vi är, han viskar vårt namn. Sedan sänder han oss att berätta att Livet vann, att kärleken segrar.

Och stigen är upptrampad av de som gått före och nu är det vår tur att hålla stigen till kyrkan upptrampad, att kupa våra händer om trons låga, att lovsjunga Kristus, för om vi tystnar kommer stenarna att ropa och än i denna dag har jag inte hört någon sten tala.

Kristus är uppstånden! Ja han är sannerligen uppstånden!