Predikan Långfredagen

Korset

Ack käre Herre, låt mig fråga
när vid ditt kors med klen förmåga
jag söker fatta vad du gjort:
Säg, är nu öppnad himlens port?
Törs jag väl tro att du i döden har gett mig liv;
att i din suck ur nöden en fången värld kan andas fri?
Du kan för plågor icke tala,
dock böjer du ditt huvud stumt till tecken på ditt ja. 

Orden är hämtade ur Johannespassionen av Bach, den femte evangelisten. När Jesus sagt: Det är fullbordat, böjer han ner sitt huvud och överlämnar sin ande. Då låter Bach basen sjunga en aria som griper tag i mig. 

Ack käre Herre, låt mig fråga
när vid ditt kors med klen förmåga
jag söker fatta vad du gjort:
Säg, är nu öppnad himlens port?
Törs jag väl tro att du i döden har gett mig liv;
att i din suck ur nöden en fången värld kan andas fri?
Du kan för plågor icke tala,
dock böjer du ditt huvud stumt till tecken på ditt ja. 

Det är fullbordat. Tre ord som rymmer allt. Som det tar ett helt liv att förstå innebörden i. 

Vad är det vi ser när vi betraktar ansiktet? Vi ser i Jesu ansikte varje lidande människas ansikte. 

Vad är det vi ser? Vi ser en famn, en vidöppen famn, fastspikad för att aldrig stänga någon inne eller stänga någon ute, en famn vars enda grepp är dess värme. 

Vi ser ett kors som är format till en nyckel, som öppnar himlens port för alla förlorade, förtappade, förtvivlade.

Det är fullbordat...

I en av psalmbokens äldsta psalmer, från 600-talet, nr 147 som sjungs på påskdagen, får vi en förklaring i vers två och tre, ord att lära sig utantill. Vi läser tillsammans:

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände för båd tid och evighet.
Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.

Vi förlossas, ormen krossas, avgrundens och dödens makt
nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt.
Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.

Vad svarar vi? Jo: Du är min Gud. Jag vill tacka dig.