Jag vill säga något om Törsten och något om Källan.
Idag känner jag mig som kvinnan som sökte sig till källan, mitt på dagen, när det är som varmast, när ingen annan går dit, för mitt på dagen går man ingenstans, man vilar i skuggan. Men jag måste bara hit, det spelar ingen roll vad andra gör, törsten driver mig.
Denna törst, som aldrig ger oss någon ro, som driver oss att dricka också ur usla brunnar, ta genvägar, nöja oss med droppar på tungan som först smakar gott men egentligen bara gör oss mer törstiga. Törsten som reklamen siktar in sig på: Kom hit och drick. Kom, kom. Och människor springer, och handlar för dyra pengar och alla dricker men ingen verkar glad. Törsten släcktes inte.
Törsten har Gud gett oss för att vi ska söka Gud. De andliga fäderna och mödrarna säger att törsten i oss är Guds törst efter sig själv. Gud bor i våra hjärtan och Gud längtar till Gud. Gud i oss söker efter Gud, efter Guds härlighet.
Därför kan vi som kristna aldrig vara förmer, aldrig framme och färdiga. Vi kan inte vara något annat än törstande som tillsammans med andra törstande söker efter källan med det levande vattnet och tillsammans, sida vid sida dricker ur den.
Var finns då källan? Här!
- I Dopets vatten. Här förenas vi med Gud.
- I Brödet som bryts och vinet som delas. Här får vi dricka liv i djupa drag.
- I Ordet, Guds levande, livgivande ord som berättar om kärleken, förlåtelsen, friden som stavas Jesus.
- I Bönen för och med varandra.
- I Tystnaden
Vad är det som gör dopet, brödet, vinet, ordet och bönen till den källa som släcker vår törst? Den heliga Anden, hjälparen. Det är Anden som leder oss till källan.
Men om dopet inget betyder, ordet är stumt, bönen smakar beskt, om Gud är tyst och allt är torrt och tomt?
Gör som kvinnan, sök dig ändå till källan, även om ingen annan gör det. För när vi minst väntar det kan det mitt i vardagen tränga upp en källåder med levande vatten, en varm blick, ett musikstycke, en strof i en dikt, en kram, en glänta i skogen med fågelsång och blåsippor. Där, just där är Jesus och viskar: Var inte rädd, jag är med dig. Och ryggen blir rakare, stegen blir lättare och hjärtat fylls med glädje som ingen kan ta ifrån oss.
Tystnad
Efter samvaron i församlingshemmet vill jag för den som vill samtala om dagens ämne och kanske säga något om Tillbedjan utifrån en artikel i tidskriften Pilgrim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar