Predikan 13:e söndagen efter Trefaldighet

Medmänniskan

Matt 5:38-48

18Om två män tvistar och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven, inte så att han dör men så att han blir sängliggande, 19då skall den som slog gå fri om den slagne kommer sig och kan gå ute med käpp; dock skall han ersätta honom för den tid han måste vara overksam och sörja för att han blir botad. 22Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum.

23Sker skada, skall du ge liv för liv, 24öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma.

Dessa ord står i Bibeln, i 2 Mos 21:18-23. Det är Mose som undervisar folket på berget. Sker skada skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand...

Är detta verkligen från Gud? Eller är det den rättsskipning som tillämpades på den tiden i mellanöstern? År 2250 f Kr fanns en kung i Babylonien som hette Hammurabi. Han stiftade följande lag:

Om någon förstör en annans öga, då skall man förstöra hans öga; om någon sönderslår en annans lem, då skall man på honom sönderslå hans lem; om någon utslår en annans tänder, då skall man på honom utslå hans tänder.

Detta är en vedergällningsrätt, där ont ska lönas med ont. Den tillämpas fortfarande 4000 år efter Hammurabi, 3000 år efter Mose. Hur långt har vi kommit? Hela vårt rättsväsende bygger på denna princip, skillnaden är bara att vi ersatt den fysiska, materiella hämnden mot den formella – dvs fängelsestraff och dryga skadestånd.

Mose undervisar folket på berget. 1000 år senare undervisar den andre Mose, Jesus, folket på berget och säger: Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga, tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Jesus är radikal. Han vet att vedergällning leder till ny vedergällning och en ond cirkel som vi aldrig kommer ur. Jesus ersätter vedergällningsprincipen med kärleksprincipen. Och han tillämpar den själv när han hänger på korset: Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Värj er inte mot det onda! Hur ska vi förstå det? Jesus säger ju inte att vi ska vara mesiga, ge efter för våld och ondska och bara se på. Nej, han visar oss på en väg som förändrar mitt hjärta och kanske hjärtat hos den som slog.

Biskop Desmond Tutu – han som initierade försoningsprocessen i Sydafrika för att förhindra hämnd och blodbad, befann sig vid ett tillfälle på en flygplats. En stor vit man går fram till biskopen och knuffar bryskt omkull honom, upprörd över biskopens motstånd mot apartheid. Från golvet hörs biskopen säga: Gud välsigne dig min son.

Mannen rusar ännu argare därifrån. Men orden tränger in i hans hjärta, orden om välsignelsen. De lämnar honom inte, de gnager sig sakta in i hans hårda sinne och leder så småningom till en omvändelse. Mannen som hatat svarta och försvarat rasåtskillnaden och de vitas privilegier byter sida och berättar flera år senare vad biskopens välsignelse gjorde med honom.

Att vända andra kinden till, att älska sina fiender och be för dem som gör ont, det är att välja en annan väg, livets väg, kärlekens väg, den fullkomliga vägen.

Ensam är det svårt, men tillsammans kan vi försöka. Tillsammans med Jesus Kristus, med Hjälparen, den heliga anden, med varandras stöd och förböner.

Bara så bevarar vi vår mänsklighet, vår medmänsklighet.

Om en dryg vecka kommer vi släppa en bok fylld av berättelser från Aneby: Alla skrattar och gråter på samma språk, heter den. Där berättar Hilma Enell hur hela hennes synsätt förändrades när hon mötte människorna; barnen, kvinnorna, männen, skrattade med dem, lekte, grät. Från att ha varit skeptisk mot invandrare och flyktingar och sett dem som ett problem blev hennes hjärta förvandlat. Biskop Martin skriver i förordet: ”Det vi gör genom våra handlingar påverkar hela vårt värdesystem, som i sin tur påverkar framtidens handlingar.”

Medmänsklighet är inte något som de naiva människorna sysslar med. Det är en kraft som kan förändra människors hjärtan och hela världen. Mänsklighetens överlevnad hänger på om vi förmår vara medmänskliga, älska, förlåta, välsigna. Men medmänsklighet är inget man lär sig en gång för alla, det är färskvara, något vi behöver öva oss i varje dag och uppmuntra varandra till.

Hade den förste Mose rätt? Måste vi straffa i vissa lägen? Jag vet inte. Men jag vet att den andre Mose, Jesus Kristus, har visat oss den goda vägen!