Predikan Heliga Trefaldighets dag Missionsdagen

Gud – Fader, Son och Helig Ande

Jag vill också idag börja med att ta av mig skorna, för vi står på helig mark.

Gud – Fader, Son och Helig Ande. En i tre. Tre i en. Ett mysterium – inte att förstå, utan att förundras över, bli tyst inför, tillbe.

O altitudo! Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud. Ty av honom och genom honom och till honom är allting.

Som i frälsarkransen – allting börjar och slutar i Gud och närmast Gudspärlan – på ömse sidor en tystnadspärla.

Vi står på helig mark för Gud är här. Tystnaden behövs, kanske mer än någonsin men vi behöver också orden. Vi behöver texterna, berättelserna om Gud, om Fadern och skaparen, om sonen och frälsaren, om Anden, tröstaren och hjälparen. Vi behöver läsa dem, sjunga dem, tolka dem, leva dem, bedja dem. Vi behöver utforska dem, tvivla på dem och tro på dem. 

Det finns bara en Gud men tusentals gudsbilder, ja lika många gudsbilder som det finns människor. Och det finns avgudar, surrogat som vi i vår törst och längtan efter levande Gud inbillar oss ska släcka törsten. Det är som om avgudarna måste avslöjas och gudabilderna falla till marken en efter en och först då, när vi får smak på Gud, anar Gud bortom bilderna, bortom Gud, som vi får liv. Så lätt det är att stänga in Gud i en föreställning, i en dogm, i en trossats och vara tvärsäker. Men om Gud kan vi inget veta, vi kan bara tro, tvivla, älska, söka, bedja, längta. För Gud är en levande Gud, en älskande Gud som vill kontakt.

Vi kan inte förstå Gud, vi kan inte förstå treenigheten men vi kan söka bilder. Ireneus, biskop i Lyon på 200-talet beskrev treenigheten på följande sätt utifrån 5 Mos 33: 27 där det står: Där uppe är urtidens Gud, hit ner når den eviges armar. Fadern sträcker sin högra hand, dvs Sonen, ner till jorden. Den andra handen är den Helige Ande. De två händerna samarbetar så att den Helige Ande samlar människor i Jesushanden, som lyfter allt till Fadern. Vilken underbar bild.

Att Gud är treenig har ingen människa tänkt ut. Det är Jesus som säger det. Om Jesus står det i Joh 1:18: Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern har förklarat honom för oss.

Gud är relation. Relationernas relation. Relation till brädden fylld av liv och kärlek. Ett vi som vill ge liv, skapa, beröra, älska.

Är inte samtalet mellan Gud och Mose ett uttryck för detta? Gud vill gemenskap. Gud längtar efter oss. Gud lider med oss när vi gråter och har det svårt. Gud vill befria oss. Och....Gud behöver oss. Gud är i sin allmakt hjälplös utan oss. Jag har hört deras klagorop, därför har jag stigit ner för att befria dem, så gå nu!

Och Mose går efter många invändningar och mycken tvekan. Och Gud stiger ner på nytt i sin son Jesus Kristus, den andre Mose, möter oss i ögonhöjd, trampar våra stigar, lever vårt liv, gråter vår gråt, lider och dör och uppstår för att befria oss. Och det sista Jesus säger till sina bräckliga vänner är: Så gå nu. Döp och lär, gör alla folk till lärjungar. Och jag är med er. Men hur skulle det gå till? Hur skulle de orka?

Svaret och hjälpen kom på pingstdagen. Då steg Gud ner i den Helige Ande, som eld och vind, som Hjälpare och tröstare, som den som viskar i vårt bröst att det finns en Gud som älskar och från den dagen finns det inte längre något som kan släcka Andens eld, inget som kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Därför är vi här idag. Och när vi bett, sjungit, delat den heliga måltiden så blir vi välsignade och sända: Så gå nu, du och du och jag. Alla behövs, ingen kan undvaras för Gud är i sin allmakt maktlös utan dig och mig och våra tafatta försök att återspegla Guds kärlek.

I går var vi på helig mark i Vireda kyrka när Björn och Frida gifte sig. Och jag sa att Gud är här och Gud är i ert kök för där kärlek är där är Gud och jag välsignade dem och vi var alla berörda.

I går eftermiddag stod jag här och döpte Ebba Marie Olivia i Faderns Sonens och den helige Andes namn och vi bad och vi sjöng och många trodde och några tvivlade men det är helt ok för Gud möter oss där vi är och sänder oss på nytt och på nytt ut i världen för att döpa och lära, gråta med dem som gråter och glädjas med dem som är glada och så låta Guds rike utbredas.

För det är i Gud som vi lever, rör oss och är till. När vi andas, andas vi i Gud. När syrenen slår ut, när fjärilen flyger, när koltrasten sjunger så sker det i Gud.

Ty av honom och genom honom och till honom är allting.

Ära vare Fadern och Sonen och den Heliga Anden!

Tystnad.........