Kallelsen till Guds rike
Psalmer: 39, 229, 715/650, 228, 200:7-8
I fredags svärmade mina bin. Himlen
fylldes av tiotusentals surrande bin. Den gamla drottningen hade
tagit med sig halva samhället – ca trettiotusen bin för att
starta på ny kula.
Efter en stund minskade surrandet i
luften och då såg jag att bina satt sig åtta meter upp i närmaste
björk. En enda stor klump av bin. Så är vi, fastän många, en
enda kropp...
Jag åkte och hämtade min läromästare
i biodling. Vi reste en stege mot björken och Lasse klättrade upp,
sågade ner grenen de satt på, bina dråsade ner på marken och vi
la oss på alla fyra och letade. Efter vad? Jo, efter drottningen.
Där drottningen är, där samlas bina. Men hon var inte på marken.
Hon satt kvar uppe i trädet och dit flög bina tillbaka. Så, upp
igen, såga en gång till och denna gång fäste vi grenen i ett
långt rep som vi sakta sänkte mot marken och svärmlådan.
Vad har detta med kallelsen till Guds
rike att göra?
Svaret är: doften, doften, doften!
Bina är fria varelser, de kan flyga vart som helst men de gör inte
det. Djupt inom sig vet de att de går under utan drottningen.
Drottningen utsöndrar en doft, feromoner, som gör att bina håller
sig till henne för hon är deras mor, deras livlina, den
sammanhållande kraften i samhället, deras allt.
Johannes kände doften av Guds lamm, av
Gud själv när han mötte Jesus. Lärjungarna anade den och följde
med på avstånd. Jesus vände sig om och frågade vad de ville. De
svarade: rabbi, var bor du? Och Jesus svarade: följ med och se.
Underbart! Befriande! Detta enkla: följ med och se. Jesus litar på
att doften från Gud, kärleksdoften, doften av nåd och sanning ska
väcka människornas längtan. Inget tvång, inget köpslående, inga
annonser eller affischer eller fagra löften. Ingen dyr reklam. Bara
detta enkla: ”följ med och se”. Och de stannade hos honom den
dagen. De såg, och blev sedda, berördes av den doft som fanns i
paradiset, den doft som alla människor längtar efter, doften av
liv, av nybakat bröd, av en skimrande klar morgon. Doften av
förlåtelse och en ny början, doften av en famn som inte utestänger
någon.
Också vi är fria varelser. Men det är
för oss som för bina: utan Gud är vi förlorade.
Paulus talar om Kristusdoften, den doft
som han har blivit kallad att sprida överallt. Den har spridits ända
hit genom århundraden och nu får vi sprida den vidare.
Var det inte det som skedde i vintras
på Gransnäs?
I min hand har jag manuset till boken
vi ska trycka om flyktingmottagandet i Aneby. Berättelser om hur
nöden får människor att räcka ut en hand, ge av sin tid, skratta
med dem som skrattar och gråta med dem som gråter. Berättelser om
att vi fick mer än vi gav, att vi fått nya vänner, att vi lärt
oss oändligt mycket. Berättelser som handlar om hur människor känt
sig kallade att ställa upp, man har svarat ja om än med rädsla och
i mötet med barn och vuxna har doften av Kristus, Gudsdoften kunnat
anas och förvandlat hjärtan.
Vet ni vad det är som bär ett
doftämne från en person till en annan? Luften. Vinden. Det är
Gudsvinden, den heliga Anden som kallar oss till tro på Kristus.
Luther visste det. Han
skriver i Lilla katekesen om den helige Ande: Jag tror, att jag inte
av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min
Herre eller komma till honom. Det är den helige Ande som har kallat
mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och
behållit mig i en rätt tro.
Det finns dofter som är plagiat,
billiga kopior av Kristusdoften. Det är lätt att ta miste.
Därför ska vi göra som lärjungarna.
Dagligen fråga Jesus: Var bor du? Följa med, se med egna ögon,
bilda oss en egen uppfattning, andas in och andas ut och fråga vårt
hjärta om denna doft är den äkta, dyrbara paradisdoften.
Finns den doften här i Aneby
församling? Hemma? På arbetet? Gör som lärjungarna: stanna ”hela
dagen” och fråga dig sedan: Är det lätt att andas här, finns
det en frihet, ett allvar, en kärlek här? Är det tillåtet att
misslyckas och börja om? Finns det rum för de starka? De svaga?
Finns det plats för mig? Får jag hjälpa till med det jag kan? Får
man växa här? Är luften unken eller frisk? Syrefattig eller
syrerik? Och när vi funnit ska vi säga som Filippos: följ med och
se!
I fredags svärmade bina. Men de
skingrades inte. Drottningens doft var det enda som behövdes för
att samla ihop bina och behålla dem vid liv.
Mitt i vardagen kan vi ana en doft, en
doft som kallar oss, väcker oss, leder oss till Kristus. Håller vi
oss till Kristus kommer vi att behållas vid liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar