Att växa i tro
Att växa i tro är dagens tema. Inget
är viktigare just nu. För tro handlar om tillit och nu prövas
tilliten i Sverige och i Europa. Vår tro på Gud och vår tillit
till varandra sätts på stora prov i dessa dagar. Vår tro att Gud
leder, välsignar och förser oss med det vi behöver för att kunna
ta emot hundratusentals människor från andra länder har förbytts
i tvivel. Det enda vi tycks tro på och vill kämpa för att bevarad
välfärd. Tilliten sätts på prov, misstro och misstänksamhet
växer sig starkare.
En bekant som vill tro och vill välja
tilliten umgås med ett par där mannen är fastighetsskötare för
fastigheter där invandrare flyttat in. Och det stora samtalsämnet
är ”hur di vänder teat”. I soprum, tvättstugor, cykelförråd,
i kök och badrum så ”vänder di teat”. Och jag säger att
människan alltid söker efter någon att klaga på och tala illa om
för att få framstå i lite bättre dager själv. Vi projicerar våra
egna brister på di där för att få vara lite präktiga själva. Så
blir vi vita och dom blir svarta och ingen växer i tro. Det enda som
gror är misstron. Det enda som växer är självgodheten och
föraktet för alla som inte är som jag.
Det är rakt in i denna utbredda
misstro som Jesus talar om kärlek, om att älska varandra och målet
med Jesu undervisning, vet ni vad den är? Jo att vi ska återfinna
glädjen, den djupa, befriande fullkomliga glädjen.
För att vi ska hitta den måste vi
tränga in i texten och Johannes är ju, som bekant inte alldeles
lätt. Men vi gör ett försök.
Jesus börjar med ett ord som vi har
svårt med. Ordet bud. Ordet för tankarna till regler och förbud,
till pekpinnar och till allt det som kväver glädjen i livet. Om ni
håller mina bud blir ni kvar i min kärlek. Vad menar Jesus.
Vem kan hålla alla bud? Det är
omöjligt. Gud är helig och Gud vill att vi ska vara fullkomliga.
Och vad värre är, den som syndat i ett har syndat i allt. Så vad
menar Jesus? Jo, förklaringen finns Matt 22:37-40. Där säger Jesus
att det finns två bud: Älska Gud över allting och din nästa som
dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen. Vi tänker oss en
dörr. Dörren är fulltecknad med regler och bud, borden och måsten
– allt som Gud kräver och allt som vi själva och vår omgivning
kräver av oss för att vi ska duga, räcka till och bli godkända.
Du måste, du borde... Varför? Jo, vi tror att det är först när
vi uppfyllt alla krav och förväntningar som vi får kärlek. Om jag
är god nog, vacker nog, smart nog, om jag lyckas med det och detta
då tycker Gud och människor om mig. Dörren är tung och stor och
stänger oss ute från den djupa, befriande glädjen.
Nu säger Jesus att dörren hänger på
två gångjärn: Älska Gud och älska din nästa som dig själv. Och
i dagens text tycks Jesus reducera de två buden till ett enda: Älska
varandra.
Kan man lova att älska? Är inte
kärlek en känsla? Nej, kärlek är ingen känsla. Kärlek är ett
förhållningssätt, ett sätt att vara och handla som ger upphov
till känslor. Kärlek är att ge den andre vad hen behöver även om
hem inte har förtjänat det.
Ibland är det svårt, ja till och med
omöjligt att älska varandra. Vi är olika och vi missförstår,
sårar, trampar varandra på tårna, gör varandra illa. När
kärleken fungerar är det underbart, ja himmelskt. När den inte
fungerar, när vänner vänder en ryggen, tala illa om en, sviker –
då gör det så fruktansvärt ont. Är det då omöjligt att växa i
tro? Jesus vet hurdana vi är. Därför lägger han in ett så
som. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek så
som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans
kärlek. Mitt bud är detta: Att ni ska älska varandra så
som jag har älskat er.
Ingen
gren kan bära frukt på egen hand. Den måste sitta ihop med stammen
och rötterna och fyllas på av liv inifrån. Växa, bära frukt och
vila. Växa, bära frukt och vila. Ingen gren i världen bär frukt
hela tiden, ständigt och jämnt. Vi behöver vila. Jag behöver
vila.
Nu är det viktigare än på länge att
vi söker oss in mot trons fördolda liv, söker Kristus, umgås med
honom, tar emot kärlek och glädje ur hans hand för att våga hämta
hem projektionerna och befria ”di där som vänder teat” från
vår självgodhet. Så, och bara så kan vi växa i tro. Så, bara så
kan vi bära frisk och livgivande frukt och få del av den
fullkomliga glädjen.
In i trons fördolda liv och ut i din
kärleks tjänst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar