Ett nådens år
Först vill jag önska er ett Gott nytt
år, ett gott nytt nådens år.
I måndags kom fyra ungdomar hit till
kyrkan. De är från Eritrea. De har flytt hit med livet som insats
för att få en framtid, en trygghet. Varje dag är en väntan - på
tid hos Migrationverket, på besked. Medan de väntar vill de lära
sig svenska och nu hade de hört att SFI finns här. De visste att de
inte är behöriga att studera förrän de fått uppehållstillstånd
men de chansade. Kanske kunde det göras ett undantag. De är så
angelägna att lära sig språket för de vet att språket öppnar
alla andra dörrar till en en ljusare framtid.
I går var vi med på julskyltningen
och bjöd på kaffe och pepparkaka och samlade in pengar till
julinsamlingen: Låt fler få fylla fem.
Den ene efter den andre kom fram till
mig och sa: Peter, vi måste göra något för tiggarna. Kan inte
kyrkan agera? Jo, sa jag. Vi har planer! När jag kommer tillbaka
från semestern ska vi försöka få till stånd ett möte med
tiggarna, tala med dem, fråga vad vi kan göra för dem och sedan
bjuda in till ett offentligt möte där vi får ställa våra frågor,
hjälpas åt att hitta goda lösningar.
I dag samlas människor över hela
världen och sjunger Hosianna. Vi lovsjunger Jesus, han som grundade
fridsriket på jorden, det rike som bygger på kärlek, inte hat; som
bygger på försoning, inte hämnd. Ett rike där alla får plats,
där alla har samma värde, där alla har något att bidra med.
Sverige har länge varit ett kristet
land. För många tiggare och flyktingar är detta paradiset på
jorden. Eller som en kristen flykting sa: Gud bor i ert samhälle.
Jag tror inte vi förstår hur bra vi har det!
Det finns 51 miljoner flyktingar i
världen idag. 95 000 av dem väntas hit nästa år. Av dom beräknas
66 000 få PUT. Länsstyrelsen vill att Aneby ska ta emot........73
personer, lite drygt en procent av Anebys befolkning.
Nästa vecka ska kommunstyrelsen ta
beslut i frågan. Bed för dem!
Ett nådens år! Det är sprängkraft i
dom orden. Ett nådens år för vem?
Vad behövs för att alla
kommuninnevånare ska känna trygghet, frihet, glädje, mening? Jo,
att vi alla hjälps åt. Men vad hjälper det vad lilla jag gör?
När kungen i Guds rike ska hyllas av
folket väljer han att rida på en enkel åsna. Typiskt Jesus.
Typiskt Guds rike.
Hur är det Paulus skriver: det som är
dåraktigt för världen, det som är svagt, det som världen ser ner
på, det utvalde Gud.
Åsnan, det är du och jag. Hur är det
med oss? Jo, det första som sägs om oss är att vi är bundna. Vad
är du bunden av? Bekvämlighet, rädsla, feghet, oro? Jesus vill
lösa dig och mig från det som binder.
Varför? Herren behöver oss!!! Var och
en av oss har fått gåvor som behövs i Guds rike. Alla behövs.
Ingen kan undvaras. Herren behöver dig! Hör du det? Undrar du var,
när, hur, fråga? Bed. Pröva dig fram. I Markus berättas det bara
om en åsna, en ungåsna. Matteus låter fölet få med sig stoet.
Att göra något för tiggarna och flyktingarna är att bära Jesus
till dem. Det kräver mod och fantasi och tillit. Det är lättare
att göra det tillsammans än alldeles själv.
Vi kommer behöva faddrar,
värdfamiljer, personer som bjuder hem en flyktingfamilj på middag,
som ställer upp som god man, kanske hyr ut sitt hus. Vi ska inte
göra som Bert Karlsson, bunta ihop dem och tjäna pengar på dem. Vi
ska behandla dem som vi själva skulle vilja bli behandlade.
Åsnan har stora öron och tålig rygg.
Den skyndar långsamt och går stadigt även om vägen är smal.
Åsnans oansenlighet placerar Jesus i ögonhöjd med omgivningen. Det
är hans frid, hans kärlek, hans vilja som ska synas, inte du och
jag.
Vi står inför ett nytt år. Ett nådens år
med nya utmaningar. Om vi går samman, låter Jesus lösa oss från
det som binder och säger ja till att bära Jesus till våra
medmänniskor kommer lovsången att höras vida omkring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar