I lördags fikade jag på ett
konditori. Jag var där med min dotter och hennes pojkvän. Fikat var
gott och samvaron värmde. Vi möttes i ögonhöjd, på lika villkor
för att dela liv en liten stund.
Vid bordet intill satt en familj,
mamma, pappa och två pojkar i 7-8 års åldern. Åsynen av familjen
väckte minnen hos mig av mysiga stunder när mina barn var små och
jag såg framför mig festisar med sugrör, smulor, kladdiga munnar,
värme och närhet och liv!
Så märker jag att det är tyst vid
bordet där familjen sitter. Jag tittar bort mot dom och lägger
märke till att pappan är upptagen av att läsa sin tidning och
mamman är upptagen av sin smartphone medan en av pojkarna storögt
söker ögonkontakt. Våra blickar möts. Ingen ler, för avståndet
är för stort. Jag blir ledsen inuti och minns alla de gånger då
jag var barn och längtade efter att bli sedd. Senare tar jag upp
ämnet med mina döttrar och frågar hur det var när de var små.
Hurdan var jag som pappa? Möttes våra blickar? Möttes vi i
ögonhöjd? Jag kan inte låta bli att ge mina döttrar ett råd:
snälla, den dag ni får barn och går ut och lördagsmyser på
konditori, stäng av telefonen, låt tidningen ligga, var närvarande!
Handlar inte julens budskap om detta?
Att mötas på riktigt, i ögonhöjd? Är det inte därför Gud låter
sig födas som ett litet barn, lagt i en krubba – i ögonhöjd med
de små, de med lägst status, i ögonhöjd med dem som knäböjer?
För att se oss, ge oss sin kärlek, driva ut rädslan och ge oss mod
att vara människor. Runt Barnet samlas alla sorters människor, hög
och låg, rik och fattig. Där möts vi bortom våra skillnader. ALLA
FÅR PLATS!
Att mötas i ögonhöjd kan tyckas
trivialt men den som alltid blir förbisedd vet att äkta möten ger
liv, att bli osynliggjord dödar.
Därför inbjuder Aneby Kristna Råd
till Gemenskapsjul – en stund på julafton då det är fest, sång,
samtal och livgivande möten. Alla får plats! Därför kallar
kyrkklockorna till julbön, julnattsmässa och julotta för att vi
ska få höra ängeln säga till oss som bor i mörkret: var inte
rädda! Gud finns mitt ibland oss, inom räckhåll, i ögonhöjd för
att förvandla era liv!
Gud gav sig själv! Tänk om vi vågade
minska ner på julklappsinköpen och i stället välja samvaro,
närvaro, att ge oss själva! Som en av mina vänner gör när han
ser en tiggare; han sätter sig ner bredvid tiggaren och ser världen
ur dennes perspektiv!
Storögt söker vi ögonkontakt med
varandra. Måtte inte julbestyr och klappar, tidningar och telefoner
skymma blickars möten!
Med önskan om en välsignad jul!
Peter Andreasson
kyrkoherde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar