Gen gode herden
Det finns bra herdar och dåliga, bra
ledare och dåliga, bättre kyrkoherdar och sämre, utmärkta chefer
och medelmåttor. Herdar är vi allihop, mer eller mindre, somliga är
det hela tiden, andra en stund då och då. Herde, lärare, ledare,
vårdare – är inte alla föräldrar det? Alla lärare? Alla
präster? Alla egenföretagare? Om man har ansvaret för sina
barnbarn en timme eller en helg så är man deras herde. När vi står
i kassakön så spelar det roll om vi talar gott eller illa om en
medmänniska. Genom våra ord och handlingar blir vi exempel,
förebilder – goda eller dåliga för våra medmänniskor.
Så vad kännetecknar en god herde?
Samlar – splittrar inte! Inger trygghet så att tilliten växer och
rädslan försvinner. Pålitlig, igenkännbar – inte ombytlig och
lynnig. Vakar över hjorden – vaka är inte detsamma som att
kontrollera och kritisera, det handlar om att se, bry sig om, lära
känna, vara intresserad av varje individ och hela flocken, vårda,
försvara, hjälpa.
En god herde drivs av kärlek till
hjorden och fåren. Det är det som ligger i det Petrus skriver i
episteln: självmant, som Gud vill. Det handlar om genuint intresse
för gruppen och individen. Konfirmanderna känner
intuitivt om ledaren älskar dem eller ser dem som en skock
besvärliga tonåringar som man måste ta hand om några timmar.
Utan vinningslystnad. En herde som
drivs av vinningslystnad förvandlar sin omgivning från subjekt till
objekt, till medel för sin egen framgång och makt.
En god herde uppträder inte som herre,
sätter sig inte över, anser sig inte vara för fin, domderar inte
utan böjer sig ner i kärlek, skapar tillit, får varje individ att
känna sig så trygg som möjligt.
Det Jesus lyfter fram i svaret till
judarna är gärningarna. Gärningarna vittnar om mig. Mycket ord och
lite verkstad säger man om den som pratar mycket och där det finns
ett glapp mellan ord och handling, mellan löfte och liv. Hos den
gode herden är det tvärtom, få ord och trovärdighet i varje
handling vilket resulterar i att fåren lyssnar till och följer herden.
Det finns en psalm som sammanfattar den
gode herdens egenskaper. Psalm 704.
Jag läste i förrgår en intervju med
den kände barnläkaren Lars H Gustafsson i tidningen Dagen. Han
samtalar ofta med barn och tonåringar och något som återkommer i
samtalen är barnens behov av en vuxen som går att lita på, som
står kvar vad som än händer. Alltför många barn blir svikna och
det sätter spår för livet. Trofastheten är livsviktig.
Lärjungarna måste ha känt sig grymt
svikna av Jesus när han lät sig tillfångatas och dödas. När han
uppstod djupnade deras kärlek till Herden. Trofastheten och
kärleken drev honom i döden för fåren. Så är det: ibland måste
herden göra saker som fåren först inte förstår.
Det är lätt att vara herde. Det är
inte lätt att vara en god herde. Låt oss inte ge upp, utan i
stället se upp till den Gode Herden Jesus Kristus, lyssna till honom
och följa honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar