Predikan Elim Bredestad 140503

Den gode Herden

Idag har jag talat med två herdar, Lasse Källner och Barbro Linnér.

Man säger om herdemotivet att det är hopplöst föråldrat, att ingen modern svensk förstår vad man talar om. Det kan hända att storstads- människorna aldrig sett en herde, men kom inte och påstå att det inte finns herdar i Sverige. Fast å andra sidan var det något helt annat att vara herde på Jesu tid. Idag ringer man till veterinären så fort det är något som inte står rätt till. Då var herden tvungen att känna sina får, pyssla om dom och plåstra om dom så gott det gick.

Jag vill säga något om ordet Herde i fem punkter, en för varje bokstav i ordet. Den sjätte punkten i min predikan är en sång som jag skrev förra söndagen. Vi kan kalla den för Fårens sång till herden.

H – som i  Herren. Jesus som kallar sig själv för den gode herden blev efter sin uppståndelse kallad Kyrios, Herren. Tomas säger när han får sticka fingret i Jesu sår och blir överbevisad om att det är Jesus: Min Herre och min Gud. När lärjungarna är ute och fiskar och ser Jesus på stranden säger Johannes till Petrus: Det är Herren. Den första trosbekännelsen, embryot till den trosbekännelse vi har idag, löd: Jesus är Herre. Det betyder att man bekänner att Jesus, den enkla snickaren från Nasareth, var Guds son. Var och är Gud.

Detta är grunden i den kristna tron. Minimum. Jesus är Herre!

E – som i Erfaren. Det som kännetecknar en erfaren herde är att han känner sina får. Och fåren känner igen herdens röst och följer honom. Det räcker att Lasse kommer ner till lagårn och ropar på sina får så kommer de springande. Rösten, blicken, omsorgen, kärleken, trofastheten. Alla dessa goda egenskaper tillsammans bildar ett kitt, ett starkt band mellan herden och fåren. När det gäller Jesus är kärleken så innerlig och djup att han ger sitt liv för sina får. Inte bara sin tid och sitt engagemang, utan också sitt liv.

Lars H Gustavsson, barnläkaren berättar i gårdagens Dagen om sina många samtal med barn. Det som återkommer i samtalen är barnens behov av någon som står kvar vad som än händer. Och rädslan för svek, rädslan för att bli övergiven av den man litade på. Jesus är med oss också i den mörkaste dalen. Och först säger Lars att så är det. Sen ändrar han sig och säger att visst har han upplevt att allt varit mörkt och Gud har varit tyst men på något sätt har herden letat rätt på sitt får till sist, fast han kan inte säga hur det gick till.

R – som i Radikal. Jesus berättar en liknelse, liknelsen om det förlorade fåret. 

Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? 

Vi har hört liknelsen så många gånger så vi reagerar inte men det kan jag intyga att hans lyssnare gjorde. Dom tänkte: den herden är inte riktigt klok. Ingen lämnar nittionio får i öknen för att leta efter ett enda. Öknen är full av vilddjur och tjuvar. Vad menar Jesus? Han är radikal. Han vet att det finns alltför många som är sig själva nog, som klarar sig utan herde, som tror att de ser fast de är blinda. Som dömer dem som har en flisa i sitt öga fast de själva har en bjälke. Jesus vet att den som tror sig vara färdig och frisk inte behöver någon läkare fast han i själva verket är illa däran. De nittionio fåren är alla dom som tror sig att sitt på det torra och inte behöver någon herde.

Den som är förlorad har förlorat allt, har tappat masken, har inget att dölja, har lagt alla korten på bordet. Från den som är förlorad hörs bara ett enda rop ur djupen, förbarma dig över mig. Och Jesus är Radikal, han söker tills han finner!!!! Tack!

D – som i Dopet. I dopet blev vi upptagna i Kristi kyrka, i Herdens fårskock. Vi fick hans märke, inte i örat utan i hjärtat, korset, Kristustecknet. Och med dopet följer ett löfte: jag är med er alla dagar till tidens slut. Vilket löfte! Vilken förtröstan! Jag är aldrig ensam mer.

E – som i Enkelhet. Vi människor har en förmåga att alltid krångla till det. Göra saker mer invecklade än de är. Jesus, vår Herde kännetecknas av enkelhet, en sådan enkelhet som barnen känner igen som sin. En vänlighet, lyhördhet, närvaro som inte går att ta miste på. En hållning som befriar, som gör att människor dras till honom, för där känner man sig sedd och älskad och där är det lätt att andas, där i hans närhet är det lätt att vara sig själv.

Fårens sång till Herden

Jesus, vi behöver dig

1. Jesus, vi behöver dig för att leva
   orka bära bördan som vi fått
   i vår livsväv finns en synlig reva
   allting är på både ont och gott

2. Jesus, vi behöver dig för att kämpa
   alla goda krafter nu behövs
   hoten är så många, allting trampas
   ned i smutsen. Hjälp oss, ropet hör!

3. Jesus, vi behöver dig för att tåla
   andras fel och egen sårbarhet.
   Lär oss ödmjukheten att förlåta
   i vår svaghet finns en hemlighet.

4. Jesus, vi behöver dig för att älska
   söka enhet, stärka det som gror,
   låta kärlek övervinna rädsla.
   Dela bröd och vin som syster, bror.

5. Jesus, vi behöver dig för att leva
   vandra steg för steg mot livets mål
   dopets löfte ger oss mod att sträva
   du slår följe, nära oss du går.