Predikan trettonde söndagen efter Trefaldighet Visitationsmässa i Lommaryd

 

Tema: Medmänniskan.  

Nu ska vi leka. Vill ni vara med? Vi ska leka att vi är där, i berättelsen. 

Vem vill du vara? 

1. den laglärde som vill ifrågasätta?
2. Jesus som först lyssnar och sedan berättar?
3. Mannen som misshandlas?
4. Rövarna som misshandlar?
5. Prästen/leviten som viker åt sidan och går förbi?
6. Samariern som fylls av medlidande?
7. Värden i värdshuset som sköter om den slagne?

Tänk efter och berätta sedan för den du sitter bredvid vilken roll du har valt.

Förmodligen känner vi igen oss i fler roller, eller i olika gestalter i olika tider i livet. 

Vi sjunger: Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud, där är också Gud. 

Några kommentarer: 

1 Ibland måste vi få ifrågasätta, tvivla, sätta Jesus på prov och Jesus tål det. Han möter den laglärde där han är och genom samtalet får Jesus honom att se på sig själv med nya ögon. 

2 Vi behöver göra som Jesus, berätta Bibelns berättelser, berättelser som vi kan bo i, utforska, leka med och spegla våra liv i. 

3 Det finns många som är slagna till marken av sorg, sjukdom, ensamhet och utanförskap; misshandlade av livet, berövade sin framtidstro. Kom ihåg att vara varsam i umgänget med andra för det är inte alla sår som syns på utsidan.

4 Detta är ingen rolig roll, men vi är här för att tala sant om livet, och sanningen är ju den att vi är också rövare. Ett exempel: Jag förbrukar mycket mer än min del av jordens tillgångar. Jordens resurser räcker för allas behov men inte för allas begär. Vi tar från de fattiga och från kommande generationer. 

5 Så har vi prästen som viker åt sidan. Jo, jag har också gått förbi, när jag varit trött eller haft bråttom till kyrkan eller varit upptagen av sådant som jag trodde var viktigare. 

6 Samariern är främlingen, den man undviker, invandraren som visar barmhärtighet. Och jag undrar vad som format honom? Vem har lärt honom att se sin medmänniska och våga gripa in där andra fegar ur? 

7 Värden kan konsten att ta hand om sina gäster. Han eller hon bara finns där och gör rätt sak i rätt tid. 

Vi sjunger: Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud, där är också Gud. 

Om vi nu byter perspektiv och ställer frågan: Finns kyrkan i texten? Hur vill vi vara kyrka när pandemin släpper taget om oss? Vi vill inte vara en maktkyrka som hotar med helvetet eller driver häxprocesser. Vi vill inte vara en kyrka som ängsligt viker ner sig och går förbi. Vi vill ju vara en kyrka mitt i byn, mitt i livet där vi får vila och växa, där Kristus är i centrum och där vi övar oss i att leva hållbart. Finns denna kyrka i texten? 

Det sägs om Aneby pastorat att vi vill ligga i framkant, att det råder god ordning här. Varför är det viktigt? För att biskopen ska bli nöjd? Eller för att vi ska imponera på domprosten? Nej! Det är viktigt av ett enda skäl: kärleken till Gud och medmänniskan. Om det råder god ordning i pastorat och församlingar, om kyrkor och kyrkogårdar är välskötta och tillgängliga, om instrumenten är stämda och sångerna inövade, om rätt person finns på rätt plats, om vi söker oss bort från skrivborden till köksborden, då kommer det finnas rum för det riktigt viktiga, för medmänniskan, för barmhärtigheten. 

Då hör vi ropet, vi stannar hos den som är slagen, akutväskan är påfylld, åsnan är fordrad och sadlad för att kunna bära, värdshuset är varmt och rymligt, sängen är bäddad, maten är lagad och värden är nykter och alert. Och det kommer finnas pengar till omkostnaderna. 

Tänk vad en berättelse kan göra med oss! Vad var det Jesus sa? Saliga de ögon som ser vad ni ser. 

Gud, lär oss att glädjas med dem som gläder sig, gråta med dem som gråter och att älska utan förbehåll så som du älskar. 

Predikan Kristi förklaringsdag

 

Min predikan bygger på tre ord på H: Höjden, Härligheten Hälsningen. 

När Jesus vill förklara för sina lärjungar vem han är tar han med tre av dem upp på en höjd, ett berg. Man kan säga att de åker på retreat. Retreat är besläktat med reträtt och betyder att dra sig undan. I Rättvik finns en retreatgård som heter Berget. En plats som är avskild för bön och fördjupning, en plats där många mött Jesus och fått Jesus förklarad för sig. Vi kan möta Jesus i naturen, i kyrkan, i en medmänniska men det finns något viktigt med att då och då dra sig tillbaka, för att helhjärtat kunna be, lyssna och växa i vår relation till Jesus.

Höjden eller berget är i Bibeln en viktig plats för Gudsmöten. Det är som om utsikt föder insikt, vi får perspektiv på tillvaron, vi blir påminda om vår litenhet och Guds storhet. Där på förklaringsberget är det som om tid och rum inte finns och därför är det inte konstigt att Mose och Elia dyker upp. Mose hade mött Gud ansikte mot ansikte på Sinai. Elia hade på samma berg mött Gud i ljudet av en stilla susning. 

Härligheten: Här är oss gott att vara, säger Petrus. Han vill stanna i den himmelska härligheten. Och vem vill inte det! Petrus har fått se Guds härlighet i Jesu ansikte, ett ansikte som lyser som solen. Det är ett ljus som är himmelskt. Ett ljus som liksom kommer inifrån. Ett ljus som återspeglar Guds väsen. 

Och så är det. Allt som är himmelskt härligt påminner oss om paradiset, om den härlighet vi alla hade från början. I Rom 3:23 står det: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. I Joh 1 står det: Och Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader. Vidare i Joh 17:22. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem. Jesus kom, inte bara för att visa oss Guds härlighet utan för att ge oss den i fullt mått. Det är det Mose, Elia och Jesus talar om. Hur Jesus genom sin död och uppståndelse återger oss syndare den härlighet som vi förlorat. Det är som om Jesus vill säga till Petrus: Petrus, du behöver inte nöja dig med att titta på. Allt det härliga du nu ser kommer bli ditt, Härligheten kommer räckas som gåva till alla människor.

Hälsningen: ”Detta är min älskade son, han min utvalde. Lyssna till honom.” Mina vänner: allt det vi djupast längtar efter: kärlek, förlåtelse, frid och härlighet finns i Jesus Kristus. Allt. 

Det är bara Jesus som kan förvandla en människas hjärta på djupet. Vad gör våra politiker åt de stora samhällsproblemen med våld, skjutningar, rasism, bedrägerier? De står handfallna. De försöker överträffa varandra med krav på hårdare tag, längre fängelsestraff, mer pengar till polisen, mer övervakning. Men det löser inte samhällsproblemen. Ingen politiker talar idag om värdegrunden, om hur vi ska återfå respekten för varandra. För det handlar om hjärtats omvändelse. Inga pengar och inga lagar och inga hot om straff kan få oss att vända om. Gud vet det. Han sände Mose som gav oss de tio buden. En gång ringde en pappa till mig. Hans son var anmäld till konfirmationsläger. Pappan sa: Jag hoppas du lär pojken tio Guds bud och att veta hut. Med buden följer hot om straff. Och det förvandlar inga hjärtan, det gör oss bara rädda och skuldtyngda. Vad säger Jesus i dagens text? Var inte rädda. Det lagen inte kunde åstadkomma det gjorde nåden. Vad är det Astrid Lindgren sa: Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. 

Höjden, Härligheten och Hälsningen. Tre ord som förklarar Jesus för oss. Lyssnar vi till honom, följer vi honom, litar vi på honom så kommer våra hjärtan att förvandlas till hans likhet. 

Den helige Johannes döparens dag

Den högstes profet

Nu är det sex månader kvar till jul. Jag säger det inte för att retas utan för att visa på hur kyrkoåret hänger samman. Johannes döparens mamma Elisabet var släkt med Jesus mamma Maria och när Maria blev gravid var Elisabet i sjätte månaden. Johannes var således ett halvår äldre än Jesus och det är därför vi firar den helige Johannes döparens dag vid midsommar.

Temat för denna dag är Den högstes profet. Vad är en profet? En profet är en person som är kallad av Gud att förkunna Guds vilja. Till hög och låg, oavsett vad det kostar. Det finns flera exempel på profeter som ber att få slippa tala. Jona är den mest kände. Det kan kosta livet att tala sanningens ord in i en mörk och ond tid. Jeremia berättar att när han försökte tiga var det som brann där en eld i hans innersta.

Så var det också för Johannes döparen. Bered en väg för Herran...

Johannes skrädde inte orden när han förkunnade Guds vilja, när han manade människor att omvända sig. Han var rösten som ropade i öknen: Vänd om, vänd om. Och människor kom, lyssnade, blev träffade och vände om. Och Johannes kritik mot kungahuset kostade honom livet, han halshöggs och hans huvud bars in på ett fat. Rösten tystnade men budskapet lever vidare

Behövs det profeter idag? Finns det någon som ropar, som talar så att vi omvänder oss? Eller lyssnar vi inte? Är Greta Thunberg en profet? Finns det artister som sjunger Guds vilja rakt in i våra hjärtan? Finns det poeter? Politiker? Finns det forskare som ropar i öknen: vänd om? Finns det präster som är uppfyllda av helig ande och väcker oss till insikt och omvändelse?

Sakarias är präst, han och Elisabeth är barnlösa och till åren komna. De har gett upp om att få barn. Då händer det. Sakarias ser en syn, en ängel till höger om rökelsealtaret. Det är typiskt för en syn eller uppenbarelse att den som varit med om den kan beskriva exakt vad som hände och vad som sas. Det är som om alla sinnen är vidöppna. Det händer idag, det händer i Aneby och för den som är med om det är det mycket omvälvande.

Vad säger ängeln? Jo, det änglar brukar säga: Var inte rädd. Och ängeln fortsätter: din bön har blivit hörd. Just det har många av oss fått uppleva den senaste tiden: Din bön har blivit hörd. Tack Gud.

Sakarias får veta att Elisabet ska föda en son, en son som kommer bli till glädje för många. Vad säger ängeln mer? Jo, vi får en beskrivning av hur vi kan känna igen en sann profet.

Det finns falska profeter och det finns sanna profeter. Vilka är tecknen på en äkta, sann profet?

Väcker glädje, den djupa glädjen som kommer när vi talar sant om livet.

Är uppfylld av helig ande, dvs går Guds ärenden inte sina egna. 

Har egentligen bara en enda punkt på sin dagordning och det är att få människor att vända tillbaka till Gud. 

Vänder fädernas hjärtan till barnen, dvs vill samla och hela, inte söndra och splittra. Och sätter barnens bästa i centrum. 

Pekar på Jesus och bereder människor på att ta emot honom i sina hjärtan. 

Två frågor till sist: 

Vem pekade på Jesus för dig?

Vem kan du vara en vägvisare för, vem kan du berätta om Jesus för, i ord och handling?

Predikan Midsommardagen

 Skapelsen

Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång. 

Det är som vackrast nu. Allting frodas, växer, blommar och bär frukt. Bin och humlor har bråda dagar att pollinera, befrukta, bevara den biologiska mångfalden. 

Det är som vackrast nu, och vi fylls av tacksamhet, förundran och lovsång. Det är som om vi redan vore i paradiset, som om den rispapperstunna hinnan mellan jord och himmel ibland brister och allt blir himmelskt härligt. 

Och vi får njuta, vi får glädjas, men bara korta stunder för denna jord är inte bara himmelskt vacker. Den är samtidigt en tåredal. Vi bor på ett klot som väts av tårar. Stunderna av förundran och tacksamhet ger oss kraft för färden genom tåredalen. 

Det är inte bara vi människor som gråter, hela skapelsen lider och längtar efter den dag Jesus kommer tillbaka och Gud av detta ska skapa en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. 

Moder jord mår inte bra. Det vet vi. Hon har feber, hon är allvarligt sjuk och mänskligheten måste vakna, vända om till Gud, be om förlåtelse och göra bot och bättring. 

Hur kunde det bli så här? Jo, vi vände Gud ryggen, vi började tillbe det skapade framför skaparen. I stället för att ta emot allt som gåvor ur Guds hand började vi betrakta skapelsen som ett skafferi, ett outtömligt förråd av rikedomar som vi ohämmat kan kasta oss över. I stället för att vårda och förvalta har vi våldfört oss på skapelsen, skadat henne och förstört. Kyrie eleison. Herre, förbarma dig. 

Under den gångna vintern har jag förlorat sju av nio bisamhällen. Det skrämmer mig. En del beror säkert på min okunnighet men en del beror klimatförändringar, gifter i jordbruket, nedsatt immunförsvar p. g a obalans i naturen. 

Mår bina bra så mår människan bra. 

Vi hör samman. Vi är beroende av varandra, de små krypen och vi. Tar vi ut mer än vad som är oss givet rubbas balansen. 

Vad ska vi göra? 

Vi ska omvända oss till Gud, vi ska göra bot och bättring, vi ska lyssna på dem som har kunskap. Vi måste ställa om, inte i morgon, men nu. Vi behöver lära oss leva enklare, vara mer förnöjsamma. Vi behöver damma av bordsbönen och inleda varje måltid med att tacka Gud för hans gåvor och be Gud välsigna dem så att de räcker till alla. 

Vi behöver lyssna på erfarna biodlare och lära oss allt som går att lära sig. För bina har något att säga oss om Gud. 

I varje bisamhälle finns det en drottning, en stormamma, mamma till alla de 40 000 bin som hör till familjen. Och alla får plats, alla har en uppgift, alla behövs. Hur styr hon sina undersåtar? Med hot? Med våld? Med mutor? Nej, med doften. Hon håller samman allt med sin doft, med sina feromoner. 

Så är det med Gud, Guds enda grepp är hans värme, hans kärlek, det vi kallar nåd. Gud är kärlek och av kärlek skapade Gud jord och himmel, bin och fåglar, blommor och bär, myror och människor. Och Gud såg att det var gott. 

Härlig är jorden. Jorden är ibland himmelsk, en försmak av paradiset och samtidigt en tåredal. 

Vi är kallade att vara Guds medarbetare, att värna skapelsen, leva hållbart och räcka den vidare till kommande generationer. 

Läget är allvarligt, jorden är sjuk. Därför behöver omvända oss, göra bättring och medan tid är ställa om så att mitt barnbarn som föds om en månad får en framtid på denna jord. 

Predikan Andra söndagen e Tref

Kallelsen till Guds rike

Igår döpte jag först Alma i Marbäcks kyrka och sedan Aron i Bredestad kyrka. Jag sa: Tag emot korsets tecken på din panna, på din mun och på ditt hjärta. Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne kallar dig att vara hans lärjunge. Där står föräldrarna med barnet i famnen, ett mirakel, en gudagåva. Och tacksamheten är större än vad ord kan uttrycka så de bär sitt barn till kyrkan för att tacka, för att överlämna barnet i Guds händer. Barnet blir en del av något större, en världsvid gemenskap av människor som ber, som i tanke, ord och handling vill leva efter Guds vilja, lysa som ljus i mörkret och tillsammans med Guds änglar kämpa för det goda och mot det onda. 

Mitt i allt uttalas löftet: och jag är med er alla dagar till tidens slut. 

Jesus Kristus kallar dig…

Vad hände när Adam och Eva hade ätit av den förbjudna frukten? 

De skämdes och gömde sig. De blev främlingar för sig själva, för varandra, för Gud, för skapelsen. Alla relationer gick sönder. När kvällen kom hörde de Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden och Gud ropade: Var är du! Människa, var är du? Och sedan dess har Gud ropat och kallat, längtat och väntat på människan, på att vi ska svara ja, på att vi ska försonas och helas och hitta tillbaka till vår djupaste mänsklighet, att vi, som det står i psalmen, ska bli mänskligt varma som Jesus var.

Ansvar är att svara an, att säga ja, att räcka upp handen och säga: här är jag, sänd mig. Alla behövs, ingen kan undvaras. 

I Guds rike får alla plats, det är trasdockornas rike, det är ett kärlekens rike där störst är minst och sist blir först. Det är ett rike där barnen har en given plats. Ja, där man måste bli som barn för att komma in. 

Vad betyder det? För just de orden lästes också igår i dopgudstjänsten. Sannerligen jag säger er: Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

Vad är det i barnet som öppnar dörren till Guds rike för oss? 

Jag tror för min del att det är Beroendet.

Så vi kan säga att 

Guds rike är Barnens rike. 

Guds rike är de guds-Beroendes rike

Guds rike är Barmhärtighetens rike

Till sist: 

Kallelsen till Guds rike är en inbjudan till fest, en himmelsk fest. 

Det finns en utbredd föreställning att den som säger ja till Gud säger nej till allt som är roligt. Om roligt betyder att leva oansvarigt och gränslöst och ge efter för alla begär så kan det ligga något i det. Men om det betyder att man säger nej till livet, till allt vad gott och skönt och meningsfullt är så stämmer det inte. 

Var det därför de första gästerna tackade nej? För att de trodde att det skulle bli en tråkig fest?  En hade köpt en åker, en annan fem par oxar, en tredje har just gift sig. Eller var de så upptagna av plikten, av arbete och ansvar att de inte hade tid? 

Någon har sagt att vi kommer få en fråga när vi kommer till himlen och det är: Njöt du? 

Gud är alla goda gåvors givare. Gud älskar oss och vill att vi tar emot allt ur hans hand. 

Vi är kallade till Guds rike, till barnens, de gudsberoendes och barmhärtighetens rike. Vad svarar vi idag?

Predikan söndagen före pingst

Hjälparen kommer

Vi talar sällan om den heliga Anden. Hon bara finns där. Som en kärleksfull närvaro, som den som talar sant om livet, som trösten, som den kärleksfulla föräldern som ser till att det finns rena kläder i garderoben, mat på bordet, rätt saker i skolväskan och som viskar: Var inte rädd. Jag är alltid hos dig.

Den heliga Anden finns där som samvetets röst som visar rätt väg, hon finns där som skaparlusten, inspirationen, kreativiteten. 

Hon är Guds gåva till oss alla. Och jag säger hon, för Anden visar oss Guds moderliga sida, den mjuka, lyhörda, närvarande. I GT heter hon Visheten, Sofia. Hon hade förresten namnsdag igår. 

Länge sa man den helige Ande, maskulin form, som liksom Fadern och Sonen är en han. Nu står det den heliga Anden. A-et i heliga antyder att det är femininum. Hon. Och samtidigt vet vi att Gud är varken han eller hon, Gud är bortom vad vi kan uttrycka i ord. Men för att vi ändå ska kunna ana vem Gud är, behöver vi orden. Och då är det på något vis skönt att få tänka att Gud har en kvinnlig, moderlig sida. 

Anden vill inte stå i rampljuset, hon har ingen agenda. Hennes uppgift är att peka på Jesus, leda oss till Jesus, förklara för oss vem Jesus är och vad han gjort för oss. Anden vill väcka en tillit i oss, en tro på Jesus Kristus. Och när vi tvivlar, när vi tänker att min tro inte duger, då viskar Anden i vårt innersta att vi är visst är Guds barn. Och när allt är svart och svårt så ber Anden i oss och för oss och ger oss kraft att stiga upp, en dag till. Anden är som den bästa advokaten, som försvarar oss, för vår talan och hjälper oss när vi är i knipa.

Jesus kallar henne för Hjälparen. Det är ett bra ord. Det kan alla förstå. Anden är som vinden, vi ser den inte, men vi kan höra den, känna den. 

Anden är påhittig och suverän, hon kan komma till oss på de mest oväntade sätten.

Som ett tröstande sms från en kompis, som en hund som lägger sitt huvud mot vår bröstkorg när vi gråter, som sång eller musik som vi längtat efter att få höra, som ett bibelord eller en dikt i rätt ögonblick. Som en varm vind som smeker kinden och ger oss livsmod. 

Guds goda Ande är ingen exklusiv extrautrustning för särskilt utvalda. Hon är Guds goda gåva till alla. 

Hjälparen är som Koltrasten som sjunger med den klaraste stämman och får oss att stanna till och lyssna, för sången väcker i oss minnet av paradiset. Hon sjunger om den dag då det inte ska finnas någon kyla eller frost, när kvällen kommer är det fortfarande ljust. Hon sjunger om strömmar med friskt vatten som räcker åt alla, om den dag då vi ska få möta Gud ansikte mot ansikte, den dag då Gud ska torka alla tårar från våra ögon. 

Vi talar sällan om den heliga Anden. Hon bara finns där. Som en kärleksfull närvaro. 

Tack Gud för Hjälparen, den heliga Anden. 

Predikan fjärde söndagen i Påsktiden

Vägen till livet

Häromdagen skulle jag sälja en tupp och två hönor till 4H-gården i Tranås. Kl 11 skulle han komma. Men tiden gick. Ingen dök upp. Klockan blev fem över, tio över, kvart över. Då kom en bil. Han hade inte lagt in rätt uppgifter i sin GPS trots att han fått dem av mig. Han hade irrat omkring tills han till sist hittade vägen. 

Tänk om det fanns en GPS som visade oss vägen till livet! En vägbeskrivning till allt det som vi längtar efter: glädje, kärlek, frid, samhörighet, gemenskap, mening, mål. 

Men vänta. Det finns ju en GPS. Det finns ju vägbeskrivning. Bibeln. Den innehåller allt vi behöver för att komma rätt, välja rätt, hitta hem.

Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig. Ps 119:105.

Var börjar vägen till livet? Vägen till livet börjar i himlen, i Guds hjärta. Den går från Guds hjärta till människans hjärta. Det är Gud som ger oss livet, ger oss en ny dag, ger oss varje hjärtslag, vill våra liv. Det är Gud som har lagt ner en längtan i våra hjärtan, en längtan efter Gud själv, en längtan efter mening, efter glädje, efter ljus. En längtan som bultar i vårt inre dag och natt. 

Denna längtan driver oss att söka. Människan är en sökande varelse. Vi provar olika vägar, vi lockas av olika löften. Vi dras med av flocken. Och kommer ofta fel. Som mannen som skulle handla höns. 

Vi tror att vi måste anstränga oss, att vi måste försöka komma närmare Gud. Det hör man ofta i kristna sammanhang. Man åker på retreat, man mediterar, fastar, läser böcker för att komma närmare Gud. Men det går inte att komma närmare Gud. För Gud är här. Gud bor i ditt hjärta. 

Vägen till livet går från Guds hjärta till människans hjärta. Det kallas för inkarnationen. Gud har blivit människa, kommit hit, kommit nära, riktigt nära, närmare oss än vårt eget hjärta. 

Jesus står där en dag och säger: Följ mig. ”Jag är vägen, sanningen och livet.” I Jesus finns allt vi längtar efter, allt vi behöver. Det enda vi behöver göra är att hålla oss nära honom. Följa. 

Vet ni vad de första kristna kallades? De som tillhör Vägen. 

Det betyder att Vägen till livet går genom köket. När vi lagar mat, städar, plockar, hänger tvätt, läser en bok, sover, tränar, sjunger så gör vi det i Gud. Man skulle kunna säga att Gud väntar på oss vid ditt köksbord medan vi irrar omkring och letar efter vägen till livet. 

Vägen till livet går ibland ner i den Mörkaste dalen.

Ibland händer det att han försvinner ur vårt synfält. Ibland händer det att vi tappar kontakten, att Gud är tyst, att bönen blir stum och stegen tunga. ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”

Vi ställer samma fråga som lärjungarna. Vad menar han med en kort tid?

Vägen till livet är ingen dans på rosor. Jesus skönmålar inte. Han säger som det är. Ni kommer att gråta och klaga. Ni kommer att sörja. Vi lever just nu i en värld som väts av tårar. 

Kanske är du som lyssnar där nu. I den mörkaste dal. 

Lyssna vad Jesus säger: ”Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.”

Vilket underbart löfte. Det finns ett slut på eländet, på ensamhet och smärta, på sömnlöshet och meningslöshet, på sorg och förtvivlan.

”Jag skall se er igen.” Lägg de orden på minnet. Kristen tro är återseendets tro. Igen och igen och igen. 

När allt var förlorat, när livet var becksvart och lärjungarna hade gett upp, gav de sig ut för att fiska. Men de fick inget. Allt gick fel. 

När natten sakta övergick i dag fick de syn på någon på stranden. Och Johannes sa: Det är Herren. Och bland stenarna såg de en glödhög och på glöden fisk och bröd. Och Jesus, som varit borta, sa: Kom och ät. 

Vägen till livet leder just hit. Till Kristus. Till ögonblicket då han säger: ”Kom och ät.” Just nu är det ännu natt. Pandemin hindrar oss från att möta Kristus i bröd och vin. Men snart vänder det, snart ljusnar det, snart ska vi få se Honom, snart ska vi få höra orden: Kom och ät. Och då ska sorgen vändas i glädje, en glädje som ingen ska ta ifrån oss. 

Vägen till livet böjar i Guds hjärta.

Vägen till livet går från Guds hjärta till människans hjärta.

Vägen till livet går genom köket.

Vägen till livet går ibland ner i den Mörkaste dal.

Vägen till livet leder till Kristus.

Predikan Midfastosöndagen

Psalmer: 

296, 788, ny psalm - se nedan, 298

Idag har jag en medpredikant med mig, Ingegerd Malmberg Bohlin, som strax ska dela med sig av sina tankar kring texten. 

Men först vill jag säga något om dagen. 

Vad betyder midfastosöndagen? Mid fasta - nu kommit halvvägs in i fastan. Av fastans 40 dagar är det nu 20 kvar. 

Talet 40 återkommer flera gånger i Bibeln. När Jesus hade döpts av Johannes i Jordan drevs han ut i öknen och sattes på prov av djävulen - i 40 dagar. När Israels folk flydde ut ur Egypten för att ta sig till landet som flyter av mjölk och honung tog ökenvandringen 40 år. När folket var som hungrigast grep Gud in och sände manna från himlen, ett slags tunt kex. 

Berättelsen om när Jesus mättade tusentals människor finns i alla fyra evangelierna. I Matteus och Markus står det att händelsen utspelade sig i en öde trakt. 

Nu befinner sig världen i ett slags öde trakt, en öken p g a pandemin. Vi får inte träffas, vi får inte ta i varandra, de flesta körer vilar, livgivande möten och sammankomster är uppskjutna. Längtan är stor efter att kunna mötas utan rädsla. Hungern efter gemenskap, att kunna bjuda hem varandra, dela en måltid är stor. För att inte tala om hungern efter att få dela bröd och vin och få höra orden: för dig utgiven, för dig utgjutet.

Jesus lyfter blicken, står det, han ser oss, han ser nöden, ensamheten, rädslan, längtan. 

Men hur ska det gå till att mätta så många? Ingegerd, vad tänker du om texten?

Ingegerds tankar…..

Jesus tog brödet, tackade Gud och delade. Orden pekar fram emot sista måltiden, Skärtorsdagens kväll när Jesus instiftade nattvarden. Den natt då han blev förrådd, tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav…

Om några veckor, på Skärtorsdagen, är alla som hungrar efter nattvardens bröd och vin, som längtar efter att bli mättade på djupet, välkomna till Aneby kyrka. 19 sänds en digital, ekumenisk gudstjänst och 19.45 delas gåvorna ut. Då ska vi fira en glädjens måltid på ett Coronasäkert sätt för första gången på mycket länge.

Låt oss under vår ökenvandring göra som pojken, ge det vi har så Gud får välsigna det. 

”Gör vad du kan, med det du har, där du är.”

Ny psalm 

Pojken med bröden och fiskarna

Vem ska mätta alla kvinnor? Vem ska mätta alla män?

Små och stora trängs på stigen under rop och skrän.

Jesus lyfter sakta blicken, ser att mänskors nöd är stor.

Ger den blinde synen åter, helar syster, bror. 

Vem kan mätta alla kvinnor? Vem kan mätta alla män?

Bageriets alla bullar räcker inte ens. 

Men så kommer det en pojke, ger till Jesus det han har,

några fiskar och fem kornbröd, allt han nu har kvar.

Jesus tar emot hans gåva, fast de andra tvivlar, ler. 

Medan alla bildar matlag, bryts alltmer och mer.

Alla äter, skrattar, delar, skickar korgen till alltfler.

Magar mättas, hungern stillas, nu ett under sker.

Ingenting får kastas, ratas. Alla bitar samlas upp.

Märkligt många korgar blir det. Tack för maten, Gud.

Hjälp oss dela bröd och fiskar, sorg och glädje likaså,

meningen med livet klarnar, när vi lever så. 

Här vi anar hemligheten, pojken gör det han förmår. 

I det lilla ryms det stora, den som ger han får.

Livets bröd blev brutet, delat, Jesus dog för dig och mig.

för att mätta oss på djupet, visa livets väg.

Peter Andreasson

210310

Predikan 3:e söndagen i fastan

 

Kampen mot ondskan

Psalmer: 238:a, 782, 358, 8

I onsdags gick en ung man till angrepp mot sju personer i Vetlanda. Han knivskar människor som kom i hans väg i, som det verkar, blint raseri. Dådet har väckt både bestörtning och avsky, sorg och många frågor. Hur kunde det hända? 

Mannen är från Afghanistan. Han kom som ensamkommande barn till Sverige 2016. Hur togs han emot? Vad fick han för stöd och hjälp? Hur kunde det gå så illa för honom, när det gått så bra för så många andra? Och nu går drevet mot alla som är från Afghanistan, hat och hot haglar på nätet. Så många är så rädda. 

Igår demonstrerade Nordiska motståndsrörelsen på torget i Vetlanda. De vill stoppa all invandring och utvisa alla invandrare. De vill få oss att tro att alla med ett utländskt namn är opålitliga, ja till och med farliga. De vill återupprätta den rena svenska rasen. 

Ondskan är en realitet. Den finns överallt, liksom godheten. Det finns mycket som gör ont och det finns mycket som är ont. Ondskan är svår att bekämpa. Varför? Jo, för vi ser lätt grandet i vår nästas öga, men vi ser inte bjälken i vårt eget. Vi ser inte att vi är en del av det onda, att ondskan finns också i mitt hjärta och i ditt. Varje människa bär i sig möjligheten att vara god och göra gott, att vara ond och göra ont. Vi bär alla på ljus och skugga, på det som är friskt och det som är sjukt. När jag var ung så ville jag vara så god, så ren, så lyckad. Vad gjorde jag då med skuggan, med det jag inte stod ut med i mitt eget hjärta? Jo, jag projicerade det på alla som inte var som jag och så svartmålade jag dem för att framstå som ännu renare själv. 

Är det inte precis det som de unga männen i Nordiska motståndsrörelsen gör? 

Detta sker överallt där det finns människor som inte fått lära känna sig själva och sin egen skugga. 

När jag var i 35-årsåldern gick jag i terapi och fick hjälp att erövra min skugga. Jag insåg att vi alla sitter i samma båt med lika stort behov av nåden som killen i Vetlanda. Jag lärde mig stava till orden: det kunde ha varit jag. Om jag gått igenom det killen i Vetlanda gått igenom, hade jag kanske gjort samma sak. 

Självklart ska vi fördöma dådet. Det finns inget försvar. Men det kan finnas en förklaring, om vi lyssnar. 

Vi ska göra som Jesus: döma synden och älska syndaren. 

Jesus kom för att besegra ondskan. Han visste hur farligt det är om en människa städar ut den orena anden och ger sken av att ha det städat och snyggt. Efter att ha irrat omkring vänder den orena anden tillbaka och hämtar sju till som är värre än den själv och slår sig ner i självgodhetens hus. För den människan blir slutet värre än början, säger Jesus. 

Min själavårdare sa: You can´t polish shit. Du kan inte polera skiten. Den blir inte mindre skit för det. 

Martin Luther visste detta. Han hade levt som munk, späkt sig, biktat sig, skurat själen från golv till tak utan att bli av med skuggan. Han lämnade klostret, gifte sig, fick många barn och insåg att ingen kan bekämpa det onda på egen hand. Ingen, hur mycket man än anstränger sig, kan bli ren. Därför myntade han orden: Simul iustus et peccator. Vi är samtidigt rättfärdiga och syndare. Rättfärdigheten får vi som gåva genom tron på Jesus Kristus. NÖDEN möter NåDEN. Guds kärlek är större än min synd och därför får jag kallas Guds barn. Jag är samtidigt skyldig och fri. Jag behöver inte längre lura mig själv och min omgivning att jag är bättre än jag är. Jag kan slappna av, gråta ut och sedan resa mig upp och använda mina gåvor för att kämpa för det goda och mot det onda, kroka arm med alla andra förlåtna syndare i kampen mot ondskan. 

Det finns bara ett vapen att använda i kampen mot ondskan och det är kärleken. Löna ont med gott. Jesus visade oss vägen när han gav sitt på korset. Man kan inte säga det bättre än vad Erik Gustaf Geijer har gjort i sin fina psalm nr 140. 

”Det intet finns som icke vinns av kärleken som lider.”

”Det intet finns som icke vinns av kärleken som lider.”