Döden och livet
Denna söndag kallas den lilla påskdagen eller höstens påskdag. Psalmerna, texterna, bönerna och predikan genomsyras av hoppet, hoppet att ljuset är starkare än mörkret, att sanningen övervinner lögnen, att livet är starkare än döden.
Men stämmer det eller är det bara en önskedröm? Många menar ju att livet kommer först, sedan döden och då är det slut. Finito.
Job brottas med denna fråga. Job, som drabbats mer än de flesta, förlorat sin familj, sin egendom, sin hälsa – allt.
Han brottas med Gud. Han säger: För ett träd finns det hopp, men när en människa dör är allt förbi.
Men sen kommer orden i dagens text: Om du ändå ville gömma mig…. glömma mig, men blott för en tid – kan en som har dött få liv igen? Då skulle jag hålla ut på min post. Så kommer de underbara orden: Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara, du skulle längta efter den du har skapat.
Döden drabbar oss flera gånger i livet. Dör gör vi när vi slutar leva, slutar hoppas, slutar skratta. Dör gör vi när livet känns meningslöst, när depressionen gör allting mörkt, när sorgen förlamar, när vanmakten över alla orättvisor gör oss likgiltiga, när skulden och skammen förminskar oss.
Hur gör Job? Han går till rätta med Gud. Han säger vad han innerst inne tänker. Han ber Gud gömma honom och glömma honom. För ibland är livet så outhärdligt och Gud så tyst så vi ”dör”. Vi orkar inte mer. Vi ger upp.
Så gör ju naturen. Den ”dör”, den går till vila i mörkret, den göms och glöms för en tid tills Gud ropar den till liv igen. Har du dött? Har du känt dig gömd och glömd av Gud och människor? Har du sedan, efter en tid. Erfarit att Gud ropat på dig och att du då har svarat? Att han ropat på dig som bara den kan göra som längtar och älskar riktigt mycket?
Jesus är hos synagogföreståndarens dotter. Gud längtar efter henne som han har skapat och därför ropar Jesus på henne: Talita koum. Lilla flicka stig upp. Och hon reser sig upp.
Hur vet vi att vi blivit levande igen? Om flickan står det att hon gick omkring – rörelse är ett livstecken. Att vi får matlusten tillbaka. Att vi blir berörda. Att vi längtar. Att vi bryr oss. Att vi förundras. Att vi skrattar och sjunger. Att vi söker gemenskap.
När Jesus uppväcker flickan ger han oss en föraning om sin uppståndelse, om den stora uppståndelsen. Orden, till brädden fyllda av livgivande kärlek, har en sådan kraft att de når in i dödens innersta rum och väcker flickan till liv.
Den rösten, till brädden fylld av livgivande kärlek kommer väcka också dig och mig till liv varje gång vi dör.
Vid tomhetens och intets gräns,
en röst mig når, den är en väns;
du kommit hem den säger.
Och såren läks och sången föds,
vad djupast i mitt liv jag sökt
och längtat till jag äger.
(Psalm 310:2)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar