Annandag jul är kanske den mest utmanande dagen att predika på.
Jublet över att Gud har blivit människa i ett litet barn i Betlehem förbyts i djupaste allvar. Glädjens vita färg byts till blodets röda färg.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan Jesus, utan min Frälsare och försonare, utan samtalen med honom i bön, utan de utmaningar han ger mig, utan den tröst och det hopp jag får. Jag har snart varit präst i 40 år och ägnat hela mitt yrkesliv åt att vittna om Jesus i ord och handling. Vilken rikedom det varit. Vilken glädje. Men jag har aldrig behövt lida för min tro.
Det grekiska ordet för vittnesbörd, martyrein – har blivit synonymt med att lida och dö för sin tros skull. Tänk så många som har vittnat, som genom årtusenden har berättat vad de sett och hört. Vittnesbörd som smittat av sig, som gjort intryck och fått fler att vilja följa Jesus. När man är uppfylld av glädje, av hopp av tro och frimodighet är det inte svårt att vittna. Men när man blir ifrågasatt, utskrattad, utstött, betraktad som en udda figur då blir det svårare. Och lever man i en tid eller i en kultur där det är förbjudet att tro, att bekänna sig som kristen, då kan det kosta livet.
Vem berättade för dig om Jesus? Kostade det något för dem?
Tänk om alla dessa vittnen tystnat, vänt kappan efter vinden, slutat tro för att det var farligt, då hade vi inte suttit här idag. Då hade inte den kristna tron varit världens största religion med 2,4 miljarder följare i hela världen.
Dagens text är riktigt utmanande. Kanske har vi det för bra för att förstå den. Kanske är det bara den som lever i en förföljelse-situation som förstår att det kan kosta allt att vara kristen. Mina föräldrar var missionärer i Etiopien i 20 år. Vi lämnade landet 1970 och tre år senare genomfördes en statskupp, kejsaren störtades och avrättades, ett kommunistiskt system infördes, Jesus byttes ut mot Marx, Lenin och Engels. Kyrkor stängdes, det blev förbjudet att fira gudstjänst, kyrkans högste ledare , pastor Gudina Tumsa arresterades och avrättades, många kristna fängslades. Agnarna sållades från vetet, son ställdes mot far, mor mot dotter, husbonde mot husfolk. Många lämnade sin tro och blev angivare men många fördjupades också i sin tro när de tog korset på sig följde Jesus. Och många är vittnesbörden om under som skedde, om hur Jesus var med dem i det svåraste, precis som dagens episteltext berättar.
Den evangelisk-lutherska kyrkan Mekane Yesus, som före revolutionen kanske hade 300 000 medlemmmar, hade flera miljoner medllemmar några år in på 90-talet då kommunistregimen var störtad och det åter var tillåtet att vara kristen.
Hur är det idag?
Var tionde kristen uppges vara förföljd eller hotad på grund av sin kristna tro och siffran har tydligen ökat på senare år. Men det är inte här. Eller sker det i Ydre också? Hur är det att vara kristen på skolan, hur ser det ut på våra arbetsplatser? Detta är något vi aldrig talar med varandra om.
En sak till:
Martyrernas skara är större än de som lider för sin kristna tros skull. Jesus kom inte för att grunda en religion. Han kom för att befria oss människor från själviskhet till nästankärlek. Han kom för att öppna våra ögon så vi ser vad som är sant och gott, vad som är rättvist, ärligt och uppbyggligt. Det finns många som lever så som Jesus vill att vi ska leva, utan att känna Jesus. Det finns människor som står upp för demokrati, för yttrandefrihet, för allas lika värde. Det finns människor som trotsar hot och hat för att avslöja korruption, maktmissbruk, lögner och girighet, som vittnar om sanningen även om den kostar dem vänner, popularitet, karriärmöjligheter. De är också vittnen, de är också martyrer, deras kamp väcker hopp och den djupaste respekten.
Så låt oss för ett ögonblick vila i en stunds tystnad i vördnad för alla martyrer, alla som vittnade och berättade även när det blev farligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar