Nu har bönderna gödslat, plöjt, harvat och sått. De har gjort vad de kunnat för att grödorna ska växa. Men har vi bett? Fram till 1700-talet gick man ut i procession på åkrar och fält och bad till Gud om god växtlighet. I tre dagar. Man började på bönsöndagen och fortsatte på måndagen och tisdagen. Det kallas för gångdagar.
Om vi slår upp psalm 199 vers 5 så kan vi be tillsammans nu!
Välsigna årets gröda, och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ut Ordets djupa grund.
Lärjungarna ser att Jesus ber. Det väcker en längtan hos dem. De märker att det gör Jesus gott att be, så de säger: Lär oss att be. Jesus lärde dem att be Vår Fader. Vem lärde dig att be?
Jesus säger: Be så ska ni få, sök så ska ni finna, Bulta så ska dörren öppnas. Be enträget, var påträngande så kommer ni få det ni ber om. Men fungerar det? Gör inte Jesus det lite för lätt för sig?
Detta med bön och bönesvar är verkligen inte enkelt. Å ena sidan vet ju Gud vad vi behöver utan att vi ber. Och ofta svarar han redan innan vi bett. Gud öser sina goda gåvor över oss och låter sin sol lysa över både onda och goda. Å andra sidan finns det människor som ropat natt och dag, bett och bönfallit, bultat och bankat på Guds hjärta för att deras sjuka barn inte ska dö men inte fått det de bett om. Gud har varit tyst, himlen har tigit vid deras olycka, dörren har inte rubbats en millimeter.
Varför ska vi då be? Bönen är vårt svar på Guds kärlek. Det är Gud som stämt möte med oss. Gud söker oss hela tiden, ropar på oss som han ropade på Adam och Eva i Edens lustgård. Var är du? När vi ber, när vi tackar, när vi sjunger då svarar vi: här är jag. Mannen i texten saknade bröd. Nöden drev honom ut mitt i natten. Är det inte då vi ber, i vargatimmen, i nöden, i natten? Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag efter dig, o Gud. (Ps 42)
Jag har mitt barnbarn Noah och hans föräldrar boende hos mig nu. Han är 10 månader. Han har inga ord men hela hans liv är en bön, ett samtal med oss som finns runt omkring honom. Och även om vi vet vad han behöver så blir vi glada när han pekar, busar, härmar och sjunger och vi skyddar honom när han blir rädd, vi tröstar honom när han gråter, vi ler när han ler. Bön är liv tillsammans, med och utan ord. Bönen är kärlekens språk. Gud längtar efter att vara med oss.
Psalm 213: Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: Giv mig Herre giv. Att bedja är att komma Gud så nära, att han blir livet i mitt eget liv. Jesus var ett Fadern. Han bad inte för att få fördelar och favörer. Han bad för att umgås med sin far.
Jesus gav oss bönen Vår Fader. Den innehåller allt. Och den börjar i Gud och slutar i Gud. Det handlar inte om mig, min och mitt. Den flyttar fokus från mig till Gud, från jag till vi. Och det är utmanande och uppfordrande i denna tid då allt handlar om individen.
Det är samma sak hos Paulus. Han säger: Var alltid glada och be ständigt och tacka alltid Gud. Orden är inte riktade till dig eller mig utan till oss, till församlingen. Vi är för svaga för att orka be själva. Men när vi kommer samman får vi be för och med varandra, bära varandra i bön.
Och behöver vi en enkel vägledning i hur vi ska tänka om bönesvar så finns den i dagens bön. En utmärkt bön att lära sig utantill.
Gud, vår tillflykt och vår starkhet
tack för bönens gåva och möjlighet.
Hör vår bön
Svara oss i din kärlek
Handla med oss efter din vilja
Låt vår bön bli en kamp för det goda och en vila i dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar