söndag 13 februari 2022

Predikan Septuagesima

 


Nåd och tjänst


För en vecka sedan firade jag 39 år som präst. Jag vigdes av biskop Martin Lönnebo på Kyndelsmässodagen 1983. 

Biskop Martin berättar att sista gången han mötte sin far, det var på sjukhemmet i Skellefteå, så firade de nattvarden tillsammans. När de skulle skiljas sa fadern: Kom ihåg pajk, allt är nåd. 

Allt är nåd. Omnia gratia. Allt är nåd.

Det är nåd att vi får samlas här idag. Det är nåd att hjärtat slår, att vi får vara med ännu en dag, att vi kan se och höra, tala och sjunga. Det är nåd att vi får be för och med varandra. 

Det är nåd, underbar nåd, att det finns förlåtelse, att vi syndare kan få lämna allt som inte blev som det skulle, vi får lämna det åt Guds barmhärtighet och ta emot hans frid. Att få erfara frid i djupet av sitt hjärta, det är mer värt än allt vi äger, det går inte att köpa för alla pengar i världen. 

Och nåden kommer alltid först. Det är därför vi döper barn i Svenska kyrkan. För Gud frågar efter oss långt innan vi frågar efter honom. David skriver i sin 139 psalm: Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. 

Det är som med kycklingen inuti ägget. De sista två dygnen piper kycklingen och hönan svarar och de lär känna varandra redan innan skalet brister. 


Igår tittade jag på melodifestivalen. Det var särskilt en sång som grep mig. Samira Manners från Lund sjöng: I want to be loved. 

Sången var som ett enda rop på kärlek. Älska mig, älska mig. 15 gånger upprepades orden Jag vill bli älskad. Jag tror att oerhört många kan känna igen sig. Vi vill bli älskade, bekräftade, gillade, sedda. Vi är beredda att betala vad som helst för att få lite kärlek, men kärlek kan inte köpas, Det vi får när vi betalar med att vara till lags är inte kärlek, det är möjligen bekräftelse eller en stunds gillande tills det vi är och gör inte duger längre. 

Det gjorde så ont i mig att se henne och höra henne. Jag hade velat viska i hennes öra: Samira, du är älskad, villkorslöst älskad, bortom vad ord någonsin kan uttrycka. Du behöver inte tigga, gåvan är redan din. Nåden väntar på dig. Andas ut, slappna av, ta emot. 

Det är detta som är evangelium, det glada budskapet som spridits i dessa bygder genom århundraden. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tro på honom inte skall gå under, utan ha evigt liv. 

Rubriken för denna dag är Nåd och tjänst. Nu har vi talat om nåden så vad finns det att säga om tjänsten. 

Vi anstränger oss, inte för att bli älskade utan för att vi redan är älskade. Det vi är, är Guds gåva till oss, det vi blir är vår gåva till Gud. Vi behöver inte gå runt och ställa oss in, vara till lags och göra intryck för att bli älskade. Vi får slappna av, ta emot varje dag som en gåva och tjäna Gud och våra medmänniskor med den kraft och de gåvor vi fått, efter bästa förmåga. 


Det finns ett ord som sticker ut i dagens text och det är ordet odugliga: vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra. 

Odugliga betyder här att ingen kan förtjäna nåden, Guds godhet, hur mycket vi än anstränger oss räcker det inte. För allt är nåd.

Jag har varit präst i 39 år. Och jag instämmer i pappa Lönnebos ord: kom ihåg, allt är nåd. 




Inga kommentarer: