För all längtan finns det en tid som är inne.
Tiden var inne… Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda. Det är nu det sker, det stora, det som generationer väntat på, drömt om och längtat efter. Det som profeterna talade om, det som förfäderna hade berättat om, det sker nu. Tiden var inne.
Och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget.
När det stora sker, det oerhörda, det som generationer väntat på, drömt och längtat efter, då sker det stilla, liksom i skymundan, i ett uthus, bland djuren. Hur står det i julpsalmen? Så stilla och så oförmärkt , blir oss Guds gåva räckt, och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det…
Ibland skojar vi och säger att den som missar en mässa, missar en massa.
Den natten märkte de flesta ingenting, de missade miraklet. Det var bara herdarna som såg och trodde.
Ylva Eggehorn skriver: Så mycket i mitt liv handlar om längtan efter att få vara med om något riktigt stort. Och om rädslan att missa det, att inte hinna fram, komma försent, bli utanför.
Men det behöver inte vara försent, bara för att livet inte blev som jag tänkt mig. För all längtan finns det en tid som är inne.
För all längtan finns det en tid som är inne.
Natten skall vika där ångest nu råder…. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram…..Ty ett barn har fötts, en son är oss given.
Den senaste veckan har jag mött så mycket sorg och så mycket längtan. Jag har talat med en familj som väntat i fem och ett halvt år på uppehållstillstånd, två vuxna och två barn och i veckan fick de ännu ett avslag. Modern var otröstlig. Fadern förkrossad. Jag har talat med människor som gråter av längtan efter familjemedlemmar som de inte kunnat träffa på väldigt länge pga pandemin. Jag har talat med en kvinna vars far har fått besked om cancer. En annan har mist sitt arbete och är djupt förtvivlad. Mitt i allt det svåra har jag också mött tacksamhet, oväntad hjälpsamhet, tålamod, och ett trotsigt hopp. En längtan efter att det ska vända, att det ska ljusna, att det onda och svåra snart ska förbytas i glädje. Livet är märkligt, ena stunden härligt, nästa stund outhärdligt. Brutalt och underbart. Och när jag stått i strömmen av liv och lidande, tårar och trotsigt hopp, har jag känt mig så levande. Det är på riktigt.
Brutalt och underbart. Så var det då, så är det nu. Jesus föds rakt in i vår verklighet utan förskönande omständigheter. Immanuel – Gud med oss. Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi med kraften av sin anda.
För all längtan finns det en tid som är inne. Tanken är oerhört trösterik. Tänk om barnet i Betlehem är svaret också på din och min längtan. På alla människors längtan. Tänk om det är så att alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt?
Ylva skriver på en annan sida: Och även om du kom försent till den kända föreställningen med herdarna och kungarna ska han sitta här hos dig på en bänk i tomheten
och du ska höra honom säga: som ett ljus har jag kommit i världen för att ingen av dem som söker mig ska gå förlorad i natt och mörker.
För all längtan finns det en tid som är inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar